Efter dödsolyckan: ”Det fanns en olycklig drivkraft”

Det finns ett före och efter den 11 april 2016 klockan 09.30 på pappersbruket i Fors. En 45-årig servicearbetare, städerska, omkom när hon kördes över av en hjullastare. Händelsen är långt ifrån glömd. De fysiska hindren som kom till efter olyckan ger dagliga påminnelser. Arbetarskydd har pratat med två nyckelpersoner på företaget om säkerhetsarbetet som följde. 

– En effekt som blivit efter det tragiska är en ökad medvetenhet, att man tänker sig för. Vi har tajtat till säkerheten ännu mer nu.  

Det berättar Michael Gylfe, arbetsställets huvudskyddsombud, vid Stora Ensos bruk i Fors, nordöst om Avesta. Han var själv på olycksplatsen cirka 15 minuter efter att olyckan inträffat:   

– Hela skiftlaget, som jobbade på den delen av bruket, blev mer eller mindre inblandade på olika sätt.  

Han tillägger: 

– Vi var många som fick samtalsstöd efteråt.

I dag är gång- och körvägar tydligt utmärkta inne på fabriksområdet. Nu används så kallade pollar, reflexmärkta stolpar, och tyngre hinder som betongsuggor. Trafikreglerna är mer omfattande med bland annat hastighetsövervakning i form av skyltar som talar om hur fort man kör och så kallade fyrvägsstopp, vilket betyder att fordon måste stoppa oavsett vilket håll det kommer ifrån. 

Hur är det med den fysiska säkerheten, är den bättre i dag? 

–  Ja, vi hade inte samma tydlighet inne på fabriksområdet förut. Efter dödsolyckan har vi gjort hela norra delen på fabriksområdet, vid massaupplösning, till en röd zon. Det är nu andra genomfartsvägar och väldigt tydligt hur vi ändrat transporterna.  

Michael Gylfe berättar om det omfattande arbetet i skyddskommittén som startade omedelbart efter olyckan. Ett resultat blev att det årets säkerhetsdag fokuserade en del på att prata om händelsen i grupper. Via kontakter fick han sedan till säkerhetsdagen, två år senare, låna en traktorsimulator. 

–  Vi hade också en traktor från massabruket som man fick klättra upp i, för att se hur man satt i förarmiljön och för att få ökad förståelse för att man kanske inte ska cykla eller springa bakom den. 

Säkerhetsdagen har nu förlängts och blivit en säkerhetsvecka på pappersbruket i Fors. 

Hur har förändringarna tagits emot av de anställda? 

–  I början var det väl en del knorr. Det kanske tog ett eller ett och ett halvt år innan det hade satt sig riktigt rejält. Då blev det en helt naturlig del. Det finns ingen som knorrar över det där nu. 

Hur gör ni för att se till att inhyrd personal får samma säkerhetsinformation som de anställda? 

–  Om det är städerskor eller entreprenörer så är det någon på bruket som har samordningsansvaret. Ibland kan det behövas tolkar. Alla som går på området, även städerskorna, har ett annat rörelsemönster i dag.  

Linda Stinessen är idag avdelningschef inom det området där olyckan skedde. Då satt hon i ledningsgruppen och var en del av krisledningen. Hon är nöjd med att bruket snabbt satte samman en arbetsgrupp med företrädare från hela verksamheten.  

ꟷ Jag tror att det var bra att vi lyfte blicken. Vi gjorde en riskbedömning för hela bruket. Vi delade också med oss av detta inom hela Stora Enso.

Hon anser, liksom huvudskyddsombudet, att den viktigaste åtgärden efter olyckan var att se till att inte personal och fordon finns på samma ställe.  

ꟷ Det är väldigt svårt när man sitter så högt upp i en maskin att ha uppsikt. Det bästa vi kan göra för att skydda oss mot den här typen av olyckor är att inte ha människor runt de här maskinerna.  

I området där olyckan inträffade är reglerna särskilt stränga. Personer som inte sitter i maskin får bara röra sig på platsen efter att ha fått särskilt tillstånd.  

ꟷ  Det kan ges för exempelvis underhåll och då vidtar vi särskilda åtgärder som avspärrning, förklarar Linda Stinessen. 

Var det svårt att införa nya rutiner? 
ꟷ Initialt blev det mer jobb, särskilt för några, men jag tycker att det har blivit en naturlig del av hur vi jobbar. Det fanns en olycklig drivkraft i det här. 

Linda Stinessen påpekar att olyckan förstås har skapat sår i organisationen. Samtidigt finns det ett engagemang som har lett till förändringar och ökad säkerhet. Hennes bästa förebyggande råd är:  

ꟷ Så långt det går – skilj på människa och maskin.

Missa inga nyheter - beställ Arbetarskydds kostnadsfria nyhetsbrev