Elektra borrar sig fram
under huvudstaden

Vi förväntar oss ström ur de två hålen i väggen. För att det ska fungera på längre sikt behöver kraftöverföring genom centrala Stockholm uppgraderas. En del av svaret från Svenska kraftnät är tunnelprojektet Anneberg-Skanstull. Tunneln, som ska rymma kraftiga 400 kV elkablar, börjar i Danderyd i norr och ska mynna ut i Hammarby Sjöstad, en bit från Globen. 

Oftast vid tunnelbyggen i Sverige spränger man sig fram, berättar produktionsledaren Tobias Andersson på Svenska kraftnät. Men detta är en borrad tunnel. Elektra, som den gigantiska tunnelborrmaskinen heter, gör en rund tunnel på fem meter i diameter. 

Arbetsmiljön är extrem på många sätt. Det första en lekman kanske tänker på är risken för ras. Men det står inte högst upp på listan över arbetsmiljöproblem hos Tobias Andersson. – - - – Nja, det är förstås ett skräckscenario, men sannolikheten att något sådant ska ske är mycket liten, knappt mätbar ens. När man borrar tunneln så förstärker man den fortlöpande medan man kör framåt, säger han. 

Tunnelns väggar förstärks med bergbultar och sprutbetong för att hålla upp svagheter. Tobias Andersson säger att ras är ett större problem i gruvor som görs djupare allt eftersom och där trycket från det omgivande berget hela tiden blir hårdare. 

– Men de problemen har inte vi som egentligen bara gör ett runt hål i ett bra berg. Vi är inte heller så långt ner, som mest 100 meter, bara. 

Nej, snarare är damm det stora arbetsmiljöproblemet. Och det måste åtgärdas vid källan, framme vid själva borrhuvudet. 

– Elektra har vattenspolning längst fram som bekämpar dammet där berget bryts. Sedan sitter det dammsugare, enkelt förklarat, som suger ut luften längst fram på maskinen och kapslar in dammet. Luften filtreras därefter innan man släpper ut den igen. Därför får man en relativt god miljö vid maskinen. 

Risken att man ska stöta på gaser bedöms som liten, men mätinstrument är aktiverade som ska varna om det mot förmodan skulle ske. 

– Maskinen är utrustad med detektorer längst framme. När röjmassan exponeras läses luftkvaliteten och gaserna av. Om gas skulle detekteras så stängs maskinen av så att man inte får en kortslutning eller explosion. 

I så här instängda miljöer skulle en brand kunna få katastrofala följder. Längs hela Elektra, som totalt är 240 meter lång sitter därför brandsläckare som personalen kan använda.

– Men ännu viktigare är det automatiska släckningssystemet. Det är dels ett sprinklersystem över hela maskinen, dels ett system av vattengardiner som gör det möjligt att sektionera maskinen, säger Tobias Andersson. 

Utrustningen är byggd i material som antingen inte kan brinna eller som har mycket svårt att antändas. 

– Därmed blir det rök men ingen brandhärd som sprider sig, säger Tobias Andersson. 

I slutet av augusti var det precis detta som hände, rökutveckling i tunneln, som vid det laget hade hunnit bli mer än sju kilometer lång. Från den så kallade borrfronten där Elektra arbetar löper ett transportband genom tunneln ut till mynningen. Bandet forslar borrgruset, flera ton dagligen. 

– Det pågick underhållsarbete på transportbandet. Banden stannade och stod stilla, men en drivtrumma vid drivstationen på mitten av tunneln fortsatte av någon anledning. Det blev friktion och uppstod rökbildning. 

Ingen skadades fysiskt vid händelsen som har anmälts till Arbetsmiljöverket. Entreprenören, ett samarbete mellan bolagen Hochtief och Implenia, utreder orsakerna bakom rökutvecklingen. 

Ett fantasieggande säkerhetsarrangemang på Elektra är den så kallade räddningskammaren. Hit ska hela skiftmanskapet kunna ta sin tillflykt om det behövs. 

– Det är egentligen en helt tillsluten låda med sittplatser för 18 personer iordningsställda. 

Som längst ska personalen kunna skydda sig här i 36 timmar, tack vare syrgastuber, dricksvatten, nödproviant och toalett. Precis som i ett modernt skyddsrum finns anordningar så att det går att skapa ett litet övertryck i räddningskammaren. 

– Då kan varken rök eller gaser ta sig in i kammaren, säger Tobias Andersson. 

Om personalen i räddningskammaren skulle vara avskurna från omvärlden av någon anledning, har de flera sätt att kommunicera. 

– Det finns både radio- och Wi-Fi-samband samt telefon. Det säkerställer vi både via kabel och trådlöst. 

Allteftersom tunneln blir längre anläggs räddningskammare med jämna mellanrum. De två arbetare som upptäckte rökutvecklingen längs transportbandet begav sig till en sådan kammare och utrustade sig med evakueringsmasker, innan de fortsatte ut ur tunneln. Röken nådde aldrig fram till det övriga skiftlaget vid Elektra. Men när larmet gick tog de ändå sin tillflykt till tunnelborrmaskinens räddningskammare tills faran bedömdes vara över. 

Tobias Andersson är glad att alla säkerhetsrutiner tycks ha fungerat och att ingen kommit till skada. Inte heller psykologiskt verkar någon ha tagit illa vid sig. Personalen har samlats och samtalat om händelsen. 

Men händer det aldrig att någon drabbas av klaustrofobi? 

– Besökare ja, men aldrig arbetarna. Det har jag aldrig varit med om. Man är nog lite speciell från början när man väljer ett sådant här yrke. För oss blir tunnelborrandet lite som i en fabrik, säger Tobias Andersson.