Från sopgubbar till rymdmiljö

Aldrig trodde väl ergonomiforskaren Mikael Forsman, när han för en tid sedan studerade belastningen på renhållningsarbetare, att han skulle stå vid Kennedy Space Center i Florida inbjuden av ESA.

Men så har han börjat handleda blivande doktoranden Michail Magkos, som har gått en internationell masterexamen i arbetsmiljöutveckling vid KTH och som specialiserat sig på miljön för rymdfarare.

– Hans examensarbete bygger på att mäta prestanda på astronauter vid den markstation som byggts upp i öknen i Utah i USA, förklarar Mikael Forsman. Det är byggd som det skulle kunna se ut när vi har station på Mars.

Mars Society och det franska universitet ISAE-SUPAERO i Toulouse hade där ett projekt med sju frivilliga franska studenter som deltog i tester och mätningar under fyra veckor i USA. Michail Magkos har just varit i Toulouse och instruerat sju nya studenter hur de ska genomföra projektet.

– Vi tog fram ett mätpaket som användes på dem, berättar Mikael Forsman. Och när Marcus Wandt fick klartecken att resa till ISS efterlyste Rymdstyrelsen forskningsprojekt. Då hade vi vårt projekt på plats och visste att metoderna fungerade.

KTH-projektet blev ett av två svenska projekt som valdes ut av Rymdstyrelsen. Det fick också godkänt av Etikprövningsmyndigheten som ansvarar för forskningsetik vid insamling av data i Sverige.

– Vi förklarade att datainsamlingen sker ”över Sverige”…

Ungefär 40 mil över och i en fart av 28 000 kilometer i timman.

– I vår projektplan ingår även andra trånga utrymmen, till exempel ubåtar där man bor och jobbar på en liten yta.

Många har kanske sett bilder när Marcus Wandt gör testerna på marken i ESA-anläggningen i Köln med en mössa med sensorer på huvudet.

– Den mäter bland annat hjärnaktiviteten för att se var mest syre förbrukas under testningen, förklarar Mikael Forsman. Det är optiska signaler som liknar dem man har i en pulsklocka.

– I de test Marcus Wandt utför på sin dator samtidigt som vi mäter hjärnaktivitet testar vi tre kognitiva förmågor: reaktionstid, korttidsminne och ”multi-tasking”, alltså simultankapacitet. Och vi mäter på tre olika ställen i stationen: i arbetsutrymmet, i det privata utrymmet och i utsiktsdelen. Han har redan gjort testerna på marken och vi ska upprepa dem när han kommer tillbaka till ESA i Köln.

Syftet är att förbättra arbetsmiljön och göra forskningen på rymdstationer mer effektiv och vistelsen mer avstressad.

– Vi misstänker att utrymmena inte är optimala. Det är en ganska rörig miljö där forskarna kan störa varann när de är många i samma labb. Om vi kan minska stress och göra miljön mer mänsklig kan de arbeta mer koncentrerat och produktivt.

– Det är ju känt från ubåtar och världsomseglare som samsas på små utrymmen längre tid att man kan tröttna på varann. När både NASA och ESA planerar nya rymdstationer kanske man ska överväga att ge astronauterna egna bås att arbeta i. Men kanske lite tidigt att spekulera i, vi ska snart börja analysera data.

Sedan Marcus Wandt på fredagen landat lyckligt i havet utanför Florida ska Michail Magkos göra eftermätningar på honom för att jämföra resultaten före, under och efter rymdfärden. Därefter väntar nästa omgång franska studenter i Utah.

Under Marcus Wandts rymdfärd har Michail Magkos haft kontakt via ESA:s Mission Control och kunnat lösa eventuella problem.

– Bland annat blir huvudet större under tyngdlöshet och ”mätmössan” klämde, berättar Mikael Forsman. Vi visste om effekten och hade skickat med en större mössa. För övrigt blir man ungefär tre centimeter längre i rymden på grund av tyngdlösheten.

Som ergonom är han intresserad av hur kroppen belastas eller snarare motsatsen i tyngdlöshet:

– Det är gravitationen som håller våra muskler aktiva när vi står, går eller lyfter tungt. Utan den tappar man snabbt muskelmassa. Därför tränar astronauterna omkring två timmar varje dag, med elastiska band och på en träningscykel som fungerar under tyngdlöshet.

Forskning på de drygt 300 personer som vistats i rymden kan göra god nytta för oss mer jordbundna:

– Genom att förstå hur tyngdlöshet påverkar kroppen kan vi hitta medicinska lösningar på jorden, till exempel sätt att motverka benskörhet och lära oss mer om kroppens åldrande. Det är bra att vi kan passa på att göra dessa experiment när vi ändå åker upp i rymden, eftersom det vore mindre lämpligt att utsätta människor på jorden för samma behandling, säger Marcus Wandt till Rymdstyrelsens sajt.

Michail Magkos instämmer och lägger till:

– Experimentet som Marcus utför kommer att ge oss kunskap om hur vi med hjälp av design kan minska stress och öka astronauters kognitiva förmåga i rymden. Forskningsresultaten kan inte bara bidra till bättre livsmiljö för framtida astronauter utan även överföras till extrema miljöer på jorden. Till dem räknas ubåtar, arktiska forskningsstationer och off shore-plattformar.