Arbetsmiljöbrott

Rekordlång rättegång väntar i vår

4 augusti 2017 dödas en djurskötare i Orsa rovdjurspark. Åtal har väckts och sent i vår inleds förhandlingarna i Mora tingsrätt. De beräknas ta cirka 20 dagar. Foto: Ulf Palm/TT

Två tidigare chefer riskerar fängelse för djurskötarens död. De nekar till brott. Advokat Johan Eriksson vill se fler och tydligare regler för säkerheten i djurparkerna.

Publicerad

Brister i både arbetsmiljö- och säkerhets­arbetet vid Orsa rovdjurspark ledde fram till olyckan där den unga djurskötaren dödades av en björn den 4 augusti 2017, anser åklagaren.

– När det gäller säkerhetsarbete har man avbrutit beslutade säkerhetskontroller för det här hägnet under sommaren, från slutet av juni fram till olyckan. Trots vetskap om att säkerhetskontrollerna inte kunnat genomföras så har man fortsatt med verksamheten i hägnet, säger kammaråklagare Gunnar Jonasson på Riks­enheten för miljö- och arbetsmiljömål.

Det brast också i arbetsmiljöarbetet, och två av Arbetsmiljöverkets föreskrifter har inte efterlevts: föreskriften om systematiskt arbetsmiljöarbete och föreskriften om arbete med djur.

– Riskbedömningarna har inte varit korrekta. Det har också brustit i kontrollen av att bedömningarna har gjorts.

Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter ska vistelse och arbete med djur ske med betryggande säkerhet.

– Med hänsyn till björnarnas grävnings­benägen­het gör jag bedömningen att man inte kontrollerat och tillsett att det här hägnet erbjudit betryggande säkerhet. Sedan har man inte heller återställt hägnet till sin rätta säkerhetsnivå efter att björnarna grävt vid hägnens stängsel.

Åklagaren konstaterar att olyckan med hög grad av sannolikhet inte hade inträffat, om bristerna hade åtgärdats. Han väcker åtal för arbetsmiljöbrott för vållande till annans död, grovt brott samt för arbetsmiljöbrott och framkallande av fara för annan. Två tidigare chefer åtalas och han kräver att företaget ska betala 8 miljoner kronor i företagsbot.

– Den kan tyckas hög, men i förhållande till gärningarnas art och vad som är gängse praxis så är den, som jag bedömer, på en korrekt nivå. I den här typen av mål har vi bara ett mål att referera till, och det är Kolmården när det gäller djurparker.

Han påpekar att det i hägnet också var fyra andra personer som har utsatts för dödlig fara.

Enligt åklagaren har det tidigare förekommit böter på den här nivån. Maxbeloppet för en företagsbot är 10 miljoner kronor.

Advokat Peter Danowsky försvarar Grön­klittsgruppen AB, som Orsa rovdjurspark är en del av.

– I det här läget är det svårt att bedöma om det skett brott, säger han.

Han anser att företagsboten är för hög, och har invändningar mot den, även om det skulle ha skett brott.

De två tidigare cheferna, som står åtalade, är den dåvarande parkchefen och en tidigare verkställande direktör i Grönklittsgruppen. Strax innan olyckan skedde hade en ny vd tillträtt, men det är hans företrädare som åtalas. De åtalade cheferna riskerar fängelse. Både den åtalade tidigare vd:n och den förra djurparkschefen nekar till brott.

Åklagaren bedömer brottet vållande till annans död som grovt, eftersom det enligt stämningsansökan innefattat ett medvetet risktagande.

– Den uppfattningen delar vi naturligtvis inte. Det baserar sig på att man känt till att det funnits brister, och det har min klient, som var koncernchef, inte gjort, säger vd:ns försvars­advokat Anders Lorentzon.

Enligt honom hade vd:n delegerat arbets­miljö­uppgifterna till anläggningscheferna, som är närmare verksamheten än vd:n.

Advokat Johan Eriksson försvarar den åtalade djurparkschefen.

– Min klient anser att det är fel att lägga det ansvaret på honom personligen, säger advokat Johan Eriksson.

Han betonar att hans klient bestämt förnekar att det skulle vara fråga om medvetet risk­tagande.

Johan Eriksson försvarade också den åtalade zoologiska chefen i Kolmården-målet. Enligt honom regleras djurparksverksamheten inte alls i samma omfattning i arbetsmiljöföreskrifter som till exempel byggbranschen. När det inte finns bestämmelser att förhålla sig till, leder det enligt honom till värderingar och tyckande.

Behövs det fler föreskrifter?

– Jag tror att det skulle underlätta arbets­miljö­arbetet för den som har ansvar. I förlängningen kan det innebära att det blir säkrare, efter­som man inte i lika stor omfattning lämnar det till bedömningar som görs i efterhand.