Att våga säga ifrån är något vi måste lära de yngsta, men jag tror att utvecklingen går åt fel håll. Ta alla ungdomar med säljjobb, de stoppar oss på gator och torg för att kränga prenumerationer eller bli medlemmar i någon världsförbättrande organisation.
Några gånger har jag ställt frågor om vad de tjänar, hur arbetstiderna ser ut och för vem de arbetar. Svaret blir alltid detsamma, att de inte får berätta något. En ung tjej, med prenumerationstalonger för Svenska Dagbladet i sin hand, förklarade att hon skrivit på ett kontrakt som förbjöd henne att säga något om sina villkor.
Ungdomar motas alltså tidigt in i tystnadskulturen, redan innan de har fått in en fot på den etablerade arbetsmarknaden. Den som tyst finner sig i arbetsvillkoren får stanna.
Att unga allt oftare drabbas av arbetsskador, särskilt inom industri och bygg, är därför inte särskilt förvånande. Ungdomar i sådana branscher skriver knappast på några skumma kontrakt om att hålla tyst, men en tidsbegränsad anställning kan ge samma effekt. För en visstidare är målet att få en fast anställning, då är det smartast att knipa igen. I dag har 690 000 svenskar en tidsbegränsad anställning och skaran ökar. Här finns något för arbetsmarknadens parter att fundera över.
Många arbetsgivare skulle säkert uppskatta om fler vågade säga ifrån, de behöver sprida budskapet att ordet är fritt. I det här numret tittar vi närmare på tystnadskulturen inom polisen. Där är taket för lågt.
.PNG)
Kommentarer
Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.
Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.