Rättslig seger för arbetsskadade med livränta

2022-10-28 11:10 Mattias Lahti Davidsson  
Svea hovrätt inryms i Wrangelska palatset som ligger vid Birger Jarls torg på Riddarholmen i Stockholm. Foto: TT-Bild

ARBETSSKADA. En mångårig tvist om en truckförares rätt till ersättning kan ha nått sitt slut. Tvisten innehåller två viktiga lärdomar om orsakssamband och bevisbörda, anser förbundsjurist Ulf Lejonklou på LO-TCO Rättsskydd.

Tvisten har sin grund i en arbetsplatsolycka för 22 år sedan då en truckförare skadade nacken.

– Skadan gjorde henne helt arbetsoförmögen, säger Ulf Lejonklou på LO-TCO Rättsskydd.

Kvinnan beviljades tidsbegränsad arbetsskadelivränta av Försäkringskassan och fick även viss ersättning genom den obligatoriska trafikförsäkringen. Efter sex år fick truckföraren inte längre rätt till fortsatt arbetsskadelivränta genom Försäkringskassan.

Truckföraren var medlem i IF Metall som ville att LO-TCO Rättsskydd skulle se om det gick att försöka få rätt till fortsatt arbetsskadelivränta. Prövningar i förvaltningsdomstolarna slutade med att Försäkringskassans beslut låg fast: ingen rätt till fortsatt arbetsskadelivränta.

– Då vände vi oss till trafikskadeförsäkringen, säger Ulf Lejonklou.

En viktig detalj är nämligen att kvinnan vid olyckstillfället hade kört en trafikförsäkringspliktig truck.

LO-TCO Rättsskydd begärde omprövning av truckförarens rätt till inkomstförlustersättning genom trafikförsäkringen. Trafikskadenämnden kom fram till att kvinnan hade rätt till omprövning och rätt till ersättning. Men försäkringsbolaget Zurich vägrade att följa Trafikskadenämndens rekommendation.

IF Metall beslutade om rättshjälp så att LO-TCO Rättsskydd kunde stämma i tingsrätt 2015. Yrkandet: att kvinnan skulle tillerkännas rätt till trafikskadeersättning.

Två år senare dömde tingsrätten att kvinnan inte kunnat visa att det var klart mer sannolikt att hennes besvär orsakats av truckolyckan, än att så inte var fallet. Tingsrätten gjorde alltså en ny bedömning av orsakssambandet mellan olycka och besvär. Hovrätten dömde likadant. Dock beviljade Högsta domstolen partiellt prövningstillstånd och kom fram till en begäran om omprövning av ersättning för inkomstförlust inte ska medföra en ny prövning av orsakssamband.

Detta finner Ulf Lejonklou principiellt viktigt.

– Det vi drev hela vägen upp till Högsta domstolen är att man inte kan ompröva ett fastställt orsakssamband med mindre än att det hänt något genomgripande och då ska det vara förhållanden vid omprövningen som förändrats och inte det ursprungliga orsakssambandet.

Domarna i tingsrätt och hovrätt upphävdes och målet återförvisades till tingsrätten. Visserligen kom tingsrätten i sin nya prövning fram till att truckföraren inte kunnat göra det klart mer sannolikt att hennes besvär från omprövningstidpunkten år 2006 faktiskt berodde på skadan vid arbetsplatsolyckan år 2000. Ingen rätt till ersättning, således.

Men nästa instans, Svea hovrätt, tog intryck av Högsta domstolens dom. Hovrätten dömer att kvinnan inte ska behöva bevisa det ursprungliga orsakssambandet. I stället är det försäkringsbolaget som har bevisbördan när det påstår att det saknas samband mellan kvinnans arbetsoförmåga å ena sidan och truckolyckan å andra sidan. Det anser hovrätten inte att försäkringsbolaget har lyckats bevisa.

Att bevisbördan flyttas från den försäkrade till försäkringsbolaget är det andra principiellt viktiga som Ulf Lejonklou utvinner ur den mångåriga rättsprocessen.

Dessutom anser Ulf Lejonklou att om Högsta domstolen inte hade dömt som den gjorde, så hade det inneburit att personer som fått rätt till en skadeståndslivränta skulle kunna förlora den vid en begäran om omprövning.

– Utan Högsta domstolens dom och nu även hovrättens dom så hade det kunnat innebära att ingen skadad skulle våga begära omprövning eftersom risken skulle vara att förlora allt. Det är därför som det var så oerhört principiellt viktigt att IF Metall stod upp för medlemmen.

Målet handlar alltså om många skadades rätt till en rättvis ersättning och det handlar även om mycket stora ersättningsbelopp i varje ärende med livränta, eftersom ersättningen ska kompensera för en livslång inkomstförlust.

Kvinnan tillerkänns rätt till försäkringsersättning med 920 000 kronor, jämte dröjsmålsränta. Hovrättsdomen har ännu inte vunnit laga kraft.

Mattias Lahti Davidsson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Arbetsmiljö