Tidningen
”Jag tyckte ju om Lasse – det var jag som anställde honom”
Ett självmord, två misstänkta chefer och en kommun som valde att avskeda i stället för att omplacera. Arbetarskydd har varit på den historiska rättegången och träffat den döde socialsekreterarens båda döttrar.<br> Inför domen som kommer i februari berättar för första gången en av de åtalade cheferna om tiden före självmordet. Berättelsen börjar och slutar den 10 juni 2010 när Lars Persson tog sitt liv, och Sverker Eliasson bestämde sig för att aldrig mer bli chef igen.
Hemma hos familjen Lundqvist Persson, onsdag den 18 december 2013: Köksbordet har förlängts och tallrikar dukats fram. På golvet sitter Lina och Lovisa med Ängla mellan sig, en stor svartkrusig pudel med tofs mitt på huvudet. Änkan Maria Lundqvist Persson tänder fyra ljus. Lina följer sin mamma med blicken. Luften i köket är varm och lite fuktig. Överallt i lägenheten rör sig människor. Vänner. Släktingar. Tillsammans hjälps de åt med middagen. Det är kvällen före sista rättegångsdagen, den 18 december 2013. Lovisa går in på rummet för att prata i mobilen medan Lina sitter kvar på köksgolvet. Dagen har varit intensiv. Under vittnesförhöret med personalchefen tvingades Lina lämna rättegångssalen för att ta sig till akuten. Läkarna misstänker blödande magsår och Lina har gått med på gastroskopi. Att läkarna ska köra ner en slang genom hennes hals tänker hon på, och på pappa Lasse som hela rättegången handlar om.
