4 frågor till 9 partier: Vems är felet?

2014-09-22 23:00 Anna de Lima Fagerlind  
Nio politiker svarar på Arbetarskydds fyra frågor om de ökande arbetssjukdomarna.

Nu ritas Sveriges politiska karta om. Nya sammanslutningar bildas i kommuner och landsting, som kan få avgörande betydelse för kvinnors arbetsmiljö. Arbetarskydd har frågat partierna var de står i frågan. Vad vill de göra för att minska arbetssjukdomarna och vems fel är det att det har blivit så illa?

1. Vems fel är det att så många kvinnor inom kommun och landsting sjukskrivs?

(Fi) Det är hela systemet. Särskilt inom kvinnodominerade sektorer finns en nedvärdering av vad kvinnor gör. Arbetsgivare drar ner på personal och slimmar organisationen alltmer. Kommuner och landsting måste ta sitt ansvar som arbetsgivare, och fråga sig hur man vill värdesätta den offentliga sektorn.

(V) Eftersom problemet är landsomfattande så är ansvaret främst högerregeringens. De har prioriterat skattesänkningar framför omtanken om patienter och anställda inom kommuner och landsting. Men kommuner och landsting har också egna arbetsgivaransvar för arbetsmiljön.

(S) Arbetsmiljöansvaret vilar på arbets­givaren men också på regeringen. Resurserna till vården, omsorgen och skolan har urholkats i förhållande till behoven. Samtidigt har regeringen skurit ner på Arbetsmiljöverkets resurser, företagshälsovården samt arbetsmiljöforskningen.

(MP) Det yttersta ansvaret för att personalen inom kommun och landsting har en rimlig arbetsmiljö har förstås politikerna, både i riksdagen och de lokalt förtroendevalda. De senaste årens besparingar inom vård och omsorg har slagit hårt mot framför allt kvinnors arbetsmiljö.

(C) Arbetsmiljö är ett arbetsgivaransvar. Det är alltid svårare i alla de yrken där människor ska känna sig trygga och bemötta. Inom kommuner och landsting tror jag att av­stånden till beslutsfattandet påverkar, att man inte har lika stor möjlighet att påverka sin egen situation.

(FP) I vården och omsorgen är sjukskrivningstalen höga på ett generellt plan men variationerna mellan arbetsställen är påtagliga. Hög sjukskrivningsgrad är en varningssignal. Man måste se på fördelningen av sjukskrivningarna, vilka åldersgrupper det gäller, arbets­belastning, övertidsuttag samt om det handlar om kort- eller långtidssjukskrivningar.

(KD) Vi anser att det är viktigt att inte bara titta på arbetsplatsen utan ta hänsyn till livspusslet. Vi har flera förslag som gör det möjligt att gå ner i arbetstid under småbarnsåren. Vi föreslår också en satsning på forskning om hur det alltmer gränslösa arbetslivet påverkar familjeliv, hälsa och barnens välbefinnande.

(M) Att kvinnor i högre utsträckning än män är sjukskrivna får allvarliga konsekvenser både för kvinnors hälsa, men även för ekonomin. Det är viktigt att öka kunskapen om orsakerna till dessa skillnader. Det är viktigare att samarbeta för bättre hälsa för kvinnor mellan arbetsgivare, fackförbund och medarbetare än att peka finger.

(SD) Arbetsgivarna och de styrande politikerna i regeringen, landstingen och kommunerna bär det huvudsakliga ansvaret för löntagarnas hälsa på jobbet.

2. Vad ska ni göra för att minska de psykiska arbetssjukdomarna?

(Fi) Vi vill öka medlen till den offentliga sektorn och stoppa nedmonteringen av välfärden. Jag jobbar själv inom omsorgen, och ett problem är att kommuner sätter utnyttjandet av timvikarier i system. Osäkra anställningar utgör en högrisk­faktor för psykisk ohälsa.

(V) Det mest avgörande är att vårdpersonalen behöver fler kollegor. Men personalen behöver också ha mer inflytande över arbetet. Vi vill upprätta en fond som ska kunna stötta utvecklingsarbete med självstyrande enheter inom vården. Vi vill skärpa reglerna för övertid och samla och stärka arbetsmiljöforskningen.

(S) Öka resurserna till vård och omsorg och till Arbetsmiljöverket, utvidga de regionala skyddsombudens arbete och skapa bättre företagshälsovård. Vi har i riksdagen drivit att regeringen ska återkomma med förslag om hur trakasserier i arbetslivet ska minska. Vi vill också att Arbetsmiljöverket ska ta fram föreskrifter för att motverka stressrelaterad ohälsa.

(MP) Framför allt måste det finnas resurser för tillräcklig bemanning. Kvinnor ska inte behöva jobba ofrivilligt deltid, och det behövs regler mot missbruk av tillsvidareanställningar och orimliga schemaläggningar. Vi vill satsa fyra miljarder de kommande fyra åren på bemanning, kompetensutveckling och arbetstidsförkortning inom äldreomsorgen.

(C) Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd har fått i uppdrag att sammanställa metoder för återgången till arbete efter sjukskrivning. I maj 2012 antog regeringen en handlingsplan för ökade insatser mot psykisk ohälsa. Vi vill också öka möjligheterna att påverka sin egen arbetssituation, och skapa bättre förutsättningar för chefer att ta sitt ansvar.

(FP) En viktig sak politiken kan göra är att genom en skarp och aktiv tillsyn uppmärksamma arbetsgivarna på deras ansvar för arbets­miljön. Finns en policy för att minska den psykiska arbetsbelastningen? Har arbetsledningen den kunskap som krävs för att skapa en bra arbetsmiljö? Det är också politikens ansvar att säkerställa att det finns god tillgång till rehabilitering.

(KD) Vi behöver satsa mer på det förebyggande hälsoarbetet med en bättre företags­hälsovård. Det ger större möjligheter att få ner både antalet och längden på sjukskrivningarna. I dag finns ett kunskapsglapp för hur man som arbetsgivare ska hantera arbetstagare som försöker komma tillbaka från psykiskt relaterad ohälsa.

(M) Regeringen har tidigare givit Arbets­miljöverket i uppdrag att synliggöra och förbättra kvinnors hälsa i arbetslivet. Moderaterna arbetar för att yrken med fysiskt krävande arbetsuppgifter och där kommun, landsting eller stat är arbetsgivare erbjuder möjlighet till fysisk träning på arbetstid för att orka med arbetet och minska riskerna för skador.

(SD) Vi vill satsa mer på arbetsmiljöforskning, på personalförstärkning i offentlig sektor, företagshälsovården och Arbetsmiljöverkets inspektioner. Vi vill återinföra det statliga stödet till fortbildning av skyddsombud, öka resurserna till motverkandet av trakasserier i arbetslivet samt till Hjälpmedelsinstitutets arbete för psykiskt funktionsnedsatta i arbetslivet.

3. Vill ni stoppa de delade turerna?

(Fi) Definitivt. Delade turer är ett exempel på att kvinnor ska vara standby 24/7. Det är ett otyg.

(V) Detta är generellt sett en avtalsfråga mellan parterna. Vi vill lösa problemet då vi ges möjlighet att styra i kommunerna.

Från nationell nivå är det viktigt med mer ekonomiska resurser för att ge bättre förutsättningar.

(S) Ja, det är ett otyg att inte skapa rimliga scheman för personalen.

Detta måste lösas mellan parterna, vi vill som arbetsgivarpart inom kommuner och landsting bidra till att få bort delade turer.

(MP) Ja, Miljö­­partiet vill införa regler mot delade turer och andra orimliga schemaläggnings- ­system.

(C) Ja, det har vi diskuterat mycket. Vi har på våra stämmor landat i att de ska bort. Vi vill inte ha någon lagstiftning, men i kommun och landsting ska vi jobba mot delade turer. Det är inte bra för dem som jobbar, bara smidigt för dem som lägger scheman.

(FP) Vi vill öka valfriheten för de anställda. Det kan ske bland annat genom bonus för dem som väljer delade turer eller genom jourersättning mellan passen. På så vis blir det mer attraktivt med delade turer och färre behöver tvingas.

(KD) Delade turer bör användas i så liten utsträckning som möjligt, men vi vill inte förbjuda det. Vi tror att detta bäst löses av arbetsmarknadens parter.

(M) Vi vill skapa lösningar för att i största mån undvika delade turer och ofrivilliga deltider. Delade turer kan påverka den egna hälsan negativt och gör det ofta svårt att få livspusslet att gå ihop.

(SD) Ja, de ofrivilliga delade turerna inom offentlig sektor är ett ofog som trasar sönder löntagarnas vardag och skapar psykisk ohälsa. De måste bort.

4. Kommer ni att minska de administrativa arbetsuppgifterna?

(Fi) Ja, det måste bli en rimligare arbetsbörda. Vi vill se över vilka administ­rativa arbetsuppgifter som behövs.

(V) Vi vill ge kommuner och landsting större ekonomiska resurser, vilket skapar förutsättningar att anställa mer personal som kan hantera administrativa arbetsuppgifter.

(S) Ja. Sjuksköterskor, läkare och annan personal ska kunna ägna sig åt sitt egentliga arbete och inte åt administration. Vi har lagt flera konkreta förslag för att avlasta administrationen och minska den tid som alla yrkeskategorier som inte har administration som sin profession ska behöva ägna åt detta.

(MP) Det är viktigt att varje personalkategori arbetar med det som är dess främsta uppgift. Med mer resurser i vården finns också möjlighet att anställa personal som sköter de administrativa uppgifterna. En bättre organisation minskar också administrationen, men det måste skötas på lokal nivå.

(C) Det är viktigt att minska krånglet, det är ett problem oavsett vem det drabbar. Vi tycker att det är positivt med en mångfald av aktörer inom vård och omsorg. Vi ser att hos alternativa aktörer har man mer möjlighet att påverka sin situation.

(FP) De ökade kraven på kvalitetssäkring har gjort att journalföringen blivit mer detaljerad samtidigt som datasystemen inte är optimala. Myndigheten för vårdanalys har tagit upp det, samt att arbetsfördelningen behöver förändras med hänsyn till yrkeskompetens. Vi anser det viktigt att förslagen tas på allvar och genomförs.

(KD) Det är på alla sätt önskvärt. Som nämnts ses läkarnas administrativa börda över just nu. Den här frågan är en angelägen utmaning för våra krist­­demokratiska politiker i kommuner och landsting.

(M) För att kunna jämföra och utvärdera vården är det viktigt att anteckna resultat. Men många läkare och andra medarbetare i vården vittnar om en tung administrativ börda. Sjukvårdshuvudmännen måste bli bättre på att organisera bemanningen, men vi tror även att fler läkarsekreterare behövs i vården.

(SD) Ja, det är vår ambition.

Nio politiker svarar på Arbetarskydds fyra frågor om de ökande arbetssjukdomarna:

• Stina Svensson, talesperson Feministiskt initiativ.

• Ali Esbati, arbetsmarknadspolitisk talesperson, Vänsterpartiet.

• Ylva Johansson, arbetsmarknads- politisk talesperson, Socialdemokraterna.

• Gunvor G Ericson, jämställdhetspolitisk talesperson, Miljö­partiet.

• Annika Qarlsson, arbetsmarknads- politisk talesperson, Centerpartiet.

• Barbro Westerholm, socialpolitisk tales­person, Folkpartiet.

• Andreas Carlsson, arbetsmarknads- politisk talesperson, Krist­demokraterna.

• Filippa Reinfeldt, sjukvårds- och hälsopolitisk talesperson, Moderaterna.

• Mattias Karlsson, arbetsmarknads- politisk talesperson, Sverigedemokraterna.

Anna de Lima Fagerlind

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer