”Dags att få koll på föreskrift om elektromagnetiska fält”

Den nya föreskriften från Arbetsmiljöverket om yrkesmässig exponering för elektromagnetiska fält tycks många företag vara obekanta med. År 2013 antogs ett EU-direktiv som följdes upp med en svensk föreskrift, Elektromagnetiska fält, AFS 2016:3. Den innehåller gränsvärden för elektromagnetiska fält över hela frekvensområdet från statiska fält till millimetervågor. Mycket tydligt står det att arbetsgivaren ska hantera elektromagnetiska fält i sitt systematiska arbetsmiljöarbete. Trots detta är det i dag fortfarande många företag som är helt ovetande om regelverket. Vi har haft föreläsningar för skyddsombud och sett många förvånade miner när vi berättat vad som gäller. Ännu mer skrämmande är kanske att vi har sett ett flertal exempel på hur företag fått hjälp med mätningar av någon som inte har erforderliga kunskaper inom området och inte heller har varit utrustade med rätt instrument.

I många företag behövs det bara en dokumenterad översyn. Men i bland annat företag med processer som leder till kraftig exponering, exempelvis sådana med stor elförbrukning behövs ytterligare insatser. Det gäller fram­för ­allt metallindustrin där man använder svetsar, induktionsvärmare, och kraftiga motorer samt företag där man arbetar med plastsvetsning och limtorkning. För de senare två fallen finns sedan 80-talet en föreskrift men i och med det nya regelverket måste riskbedömningar och gamla mätningar göras om.

Föreskrifterna omfattar alla kända effekter orsakade av elektromagnetiska fält. För radiofrekventa fält är det i första hand uppvärmning av vävnad, och för lågfrekventa fält är det skydd mot stimulering av muskler, nerver och sinnesorgan. Detta kan leda till övergående symtom, såsom svindel eller synförnimmelse och skapa tillfällig irritation eller andra hjärn- eller muskelfunktioner och därmed utgöra en säkerhetsrisk.

Arbetsgivaren ska också se till att de som exponeras får all nödvändig information om hur man ska arbeta på ett säkert sätt vad gäller elektromagnetiska fält.

I de fall riskbedömningen inte går att genomföra utan mätning krävs det att det görs av personer som är väl förtrogna med elektromagnetiska fält och som har tillgång till rätt mätinstrument. Eftersom föreskriften täcker ett stort frekvensomfång medför det att flera instrument är nödvändiga för att täcka hela omfånget. Vi har sett flertalet mätrapporter där fel instrument har använts, vilket lett till en felaktig riskbedömning!

För arbetsplatser med risk för hög exponering är det särskilt viktigt med korrekt information till personal med särskilda risker som, till exempel gravida och arbetstagare med aktiva och passiva inopererade medicinska enheter som pacemaker. Det är viktigt att den som får ett implantat inopererat eller blir gravid informerar arbetsgivaren om detta så att en ny riskbedömning kan göras utifrån de nya förutsättningarna.

Vi anser att eftersom Arbetsmiljöverket inte har detta som ett prioriterat område så kan skyddsombuden agera och efterfråga risk­bedöm­ningar.

Debattörerna:

Kjell Hansson Mild, EM-konsult, och Monica Sandström, RMS-konsult, har tidigare arbetat som forskare vid det numera nedlagda Arbetslivs­institutet och senare vid Umeå universitet.