Debatt

”Är arbetsmiljön inom lantbruket inte längre viktig?”

Peter Lundqvist. Foto: Marianne Persson

DEBATT. I dag är det bara spillror kvar av det svenska arbetsmiljöarbetet inom lantbrukssektorn, och Arbetsmiljöverket har några få inspektörer med lantbruksspecifika kunskaper.

Lantbruket är en av de sektorer som har högst risk för arbetsrelaterade dödsolyckor och fortfarande stora utmaningar vad gäller såväl den fysiska som psykosociala arbetsmiljön. I Norge och Sydkorea satsas på nya nationella forskningscenter för arbetsmiljö- och hälso­rela­terade frågor inom lantbruket. I Sverige får vi glädjas åt gamla bragder; vi var föregångare med Lantbrukshälsan, lantbrukets egen före­tags­hälsovård. Vi hade också en nationell avbytartjänst så att lantbrukare utan egna anställda kunde ta ledigt eller få extra hjälp vid behov. Vi hade en gång en engagerad arbetsmiljömyndighet med kompetens och förståelse för lant­brukets speciella villkor. Forskning och utveckling var sprudlande kring lantbrukets arbetsmiljöfrågor vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, ofta i samarbete med andra universitet, institut, företag och organisationer.

En höjdpunkt var när regeringen med egna och EU-medel stöttade den nationella satsningen ”Säkert bondförnuft”, där Lantbrukarnas riksförbund var projektägare och forskarna vid SLU och på Jordbrukstekniska Institutet var stödjande partners. Satsningen varade i fem år och ledde till att färre lantbrukare dog på jobbet – sista året 2013 dog ingen på grund av olycksfall.

Politikerna hade lovat en satsning i fem plus fem år, men så blev det inte och antalet dödsfall steg igen. Sektorns särskilda struktur med många små och geografiskt spridda verksam­heter gör att det fordras konstant uppmärksamhet, engagemang och externt stöd om arbetsmiljöfrågorna ska fortsätta att prioriteras och utvecklas i det enskilda företaget!

I dag är det spillror kvar av arbetsmiljöarbetet inom sektorn. Arbetsmiljöverket har några få inspektörer med lantbruksspecifika kun­skaper, LRF har en andel av en tjänst som ska driva dessa frågor, myndigheten Jordbruks­verket har ingen kompetens inom detta område och institutet Rise har någon deltidsforskare. SLU avvecklade arbetsvetenskap som eget ämne vid nyår och satsar i stället på företagsledning. Professuren i arbetsvetenskap kommer inte att återbesättas när nuvarande innehavare går i pension om några år.

Samtidigt har landsbygdsministern möten med de gröna näringarna för att diskutera vad som behöver göras, då sektorn fortfarande tillhör de mest drabbade gällande arbetsrelaterade dödsfall, och uppenbarligen återstår många arbetsmiljöutmaningar att hantera. Lantbruket påverkas också av klimatförändringar, vilket sommaren 2018 gav en förvarning om. Lantbrukarna brottas även med stora ekonomiska utmaningar, vildsvins- och rovdjursproblematik och ökad brottslighet i olika former – några av de påfrestningar som leder till ökad oro och risk för sämre psykisk hälsa. Självmord bland lantbrukare är ett växande problem i många länder – hur mår den svenske bonden?

Politiker, företrädare för branschen och forskare tävlar om att framhäva vikten av hållbarhetsfrågorna inom lantbruket, men vem bryr sig om en hållbar arbetsmiljö och ett hållbart liv för lantbrukaren, lantbrukarfamiljen och deras anställda?

Vad säger Jennie Nilsson, landsbygdsminister? Vad säger Erna Zelmin-Ekenhem, generaldirektör på Arbetsmiljöverket? Vad säger Palle Borgström, förbundsordförande för LRF och vad säger Maria Knutson Wedel, rektor för SLU? De är fyra personer med makt att göra skillnad!

Debattören:

Peter Lundqvist, professor i arbets­veten­skap vid SLU och även verksam vid bland annat International Association of Rural Health and Medicine.