När kontorsarkitekten själv får välja

Arkitektens uppgift är att lotsa uppdragsgivaren till beslut som är så bra som möjligt för verksamheten.

- Jag är processledare och kan samla experter. Men samtidigt måste jag ha respekt för att kunden träffar sina egna val. Har jag inte det kan jag inte få igång ett samtal. Varje företag har rätt att göra sin resa. Jag brukar kalla mig själv en ”friendly troublemaker”, säger arkitekten Thomas Nathorst-Böös.

Det hindrar honom inte från att drömma fritt.

- Om jag skulle rita ett allmänt kontor åt ett företag idag så skulle det i mitten finnas en bar. Man behöver inte dricka sprit, men man kan få gott kaffe. Där ska det vara höga stolar, mycket ljud: affären ska vara närvarande där. Kunderna möts där och det vi gör syns. Precis utanför den där zonen finns rum och möbler av olika slag för möten samt kopieringsrum. Utanför den finns en miljö med varierande arbetsplatser; hängmattor, hammockar och fåtöljer med höga ryggar. Allra längst ut, långt bort i periferin finns några riktigt tysta delar där man kan sitta i lugn och ro göra riktigt koncentrationsarbete. Man ordnar arbetsplatsen efter interaktivitet och ljud. Det här har vi provat i ett projekt, men inte genomfört ännu.

Thomas Nathorst-Böös är helt på det klara med att öppna kontorslandskap är en utmaning för människor med behov av lugn och ro.

- Experiment visar att om man utsätter den som ska korrekturläsa en svår text för brus och babbel så sjunker förmågan för ett bra arbete. Det är alldeles tveklöst så att vi behöver miljöer som bjuder på både överblick och utbyte, men samtidigt respekterar behovet av lugn och ro. Allt detta måste rymmas inom arbetsplatsen.

Det är en utmaning. Standardlösningen idag är de tysta rummen. Men det finns andra sätt.

- Det måste inte vara ett rum. Skillnaden mellan rum och inredning suddas ut. Det har kommit så många fiffiga möbler nu: soffor med höga ryggstöd och inbyggt ljud av porlande vatten.

Thomas Nathorst-Böös skulle gärna se ett större utbud av upplevelserik och lekfull miljö. Fler hängmattor, hammockar, ribbstolar och naturljud skulle locka folk bort från det egna skrivbordet, tror han.

- Om vi skaffar ett rum för innovativa möten samt en schysst hörna där man kan lyssna på porlande vatten samtidigt som man funderar på ett kvistigt problem samt ett tyst rum med en ribbstol där man kan stretcha, då slutar folka att vara vid sitt skrivbord. Det har jag sett hos Nacka kommun och hos Agria samt hos en kund vars namn jag inte får nämna.

Men revirtänket är starkare hos vissa. Thomas Nathorst-Böös har en skenbart enkel lösning:

- Låt dem sitta i eget rum då!

Han godtar inte invändningen att många arbetsgivare skulle värja sig för att skapa sådana ”orättvisor” och prejudikat.

- Det är en fråga om mognad i organisationen. Visst är det en vanlig föreställning att den enes lycka är den andres olycka; att det är ett nollsummespel. Men kampen om vissa platser brukar upphöra ganska snart efter inflyttning.