Två åtalas för dödsolycka i grav

I augusti 2007 skulle två arbetare på kyrkogården i Gudmundtorp, inom Eslövs kommun, fylla igen graven efter en kistbegravning. Jorden låg i en låda nära gravens kant. Marken sluttade och lådan stod på korta balkar på den sida som lutade inåt mot graven. De båda kyrkogårdsarbetarna stod nere i graven och tog bort de två undre, av totalt tre, vågräta stämp som höll gravens väggar på plats. Då kom jordlådan i rörelse och rasade ner i graven. Den ene arbetaren hann ta sig upp. Den andre, som var nyanställd, klämdes ihjäl.

Enligt arbetsmiljöåklagare Lotten Lobergorsakades olyckan av en felaktig arbetsmetod. Därför åtalar hon kyrkorådets ordförande samt kyrkoherden för arbetsmiljöbrott. De hade inte riskbedömt gravarbetet och vidtagit åtgärder mot olycksfall, som att utbilda och instruera arbetarna.

Ordföranden lastas också för att han inte tydligt fördelat arbetsmiljöuppgifter till kyrkoherden och därmed inte heller gett honom kunskap om säkra metoder för gravarbete.

”Vid en riskbedömning av gravarbete skulle man ha kommit fram till att det var en lös och vattensjuk jord, där jordbegravning borde undvikas eller i vart fall genomföras med stor försiktighet och tydliga instruktioner. Vid jordbegravning borde jorden ha transporterats bort från gravhålets närhet, eller jordlådan placerats på den sluttande markens lägre sida om graven. För att fördela tyngden borde jordlådan dessutom ha placerats på balkar som var längre än lådan. En reträttväg bort från graven borde ha installerats, såsom tillgång till en stege i graven och en arbetstagare ovan jord. Vidare borde instruktioner ha getts om hur man motverkar trycket från jordväggarna genom att stämp och stämplingslämmar skall tas bort efterhand och först efter det att jord lagts i graven.”

Att Lotten Loberg valt att åtala just ordföranden och kyrkoherden förklarar hon så här:

- Kyrkorådet var arbetsgivare. Formellt kunde jag ha åtalat alla ledamöterna, men ordföranden hade en särställning. Det var han som satte dagordningen och i detta fall agerade han mer än de andra i arbetsmiljöfrågor.

- Kyrkoherden var självskriven ledamot i rådet. Dessutom hade han rent faktiskt en arbetsledande funktion, ungefär som en platschef. Eftersom det inte fanns någon tydlig delegation, anser jag att de två bär ett delat ansvar för olyckan.

Båda nekar till brott.

Målet är nästan exakt likt ett som gällde en olycka 1999, då en nyanställd kyrkogårdsarbetare i Nättraby fick en 300 kilo tung gravsten över sig så att ena benet slogs av. Där åtalade Lotten Loberg också kyrkoherden och kyrkostyrelsens ordförande.

Båda friades av tingsrätten; kyrkoherden därför att han inte fått arbetsmiljöuppgifterna delegerade och ordföranden därför att han inte fått särskilt ansvar för arbetsmiljön. Även hovrätten friade kyrkoherden. Men den fällde ordföranden för arbetsmiljöbrott, eftersom arbetsmiljöuppgifterna legat på kyrkostyrelsen i sin helhet. Det betydde, att samtliga ledamöter hade kunnat bli fällda om de åtalats.

I Nättrabyfallet gick det mer än sex år från olycka till lagakraftvunnen dom.

- Det är tråkigt att kyrkan fortfarande arbetar på samma sätt med otydlig ansvarsfördelning, säger Lotten Loberg.