Gammal forskning hinder för arbetsskadade

Sjuka människor får avslag på sina arbetsskadeanmälningar för att besluten delvis grundas på föråldrade vetenskapliga sammanställningar, anser Claes Janssonchef vid försäkringsenheten hos LO-TCO Rättsskydd.

- Att säga ”jag håller det för troligt” är för svagt. Det är för svagt, säger han.

I förra Arbetarskydd gjorde professor Eva Vingårdklart att hennes sex år gamla text om tennisarmbåge (epikondylit) och sambandet med arbete absolut måste uppdateras. Åtminstone två större studier bidrar med nya rön. Det är ett problem att texten, som finns i en utgåva av skriftserien Arbete och Hälsa (2001:12), används som ”facit” av handläggare på Försäkringskassan och av försäkringsläkare. Medicinsk forskning är helt enkelt ett så dynamiskt område att det som var sant för några år sedan, nu kan ha blivit inaktuellt.

Ortopeddocenten Jorma Styfskrev samtidigt som Eva Vingård i Arbete och Hälsa om ett annat skadeområde: skuldran. I Läkartidningen den 25 april efterlyser han och professor Mats Hagberg en uppdatering: ”Det finns ett stort behov av ett nytt evidensbaserat, brett förankrat dokument om sambandet mellan exponering i arbetslivet och muskuloskeletala besvär” skriver de. Under de sex år som gått har inte mindre än 25 nya studier om sjuklighet i nacken kommit, enligt Mats Hagberg och Jorma Styf.

Både när det gäller tennisarmbåge och smärta i nacken stärks sambanden mellan sjuklighet och exponering i arbetet.
Paradexemplet på föråldrad vetenskap är en snart elva år gammal text om psykisk arbetssjukdom (Arbete och Hälsa 1996:14). Den är författad av docent Göran Struweoch dyker fortfarande upp på som kunskapsunderlag i domar från länsrätter och kammarrätter.

Aleksander Perski,docent i medicinsk psykologi, tycker att Struwes text och en kortversion av den som också cirkulerar, bygger på väldigt mycket tyckande. Texten har tolkats som att det inte råder tillräcklig konsensus bland forskarna om sambandet stress i arbetet och varaktig sjuklighet. Men nya rön har kommit slag i slag det senaste årtiondet. Aleksander Perski framhåller att Socialstyrelsen numera anser att sambandet är vetenskapligt styrkt.

- Egentligen är det skrämmande. Göran Struwes text har resulterat i massiva avslag av arbetsskadade, säger Aleksander Perski.

En ny kunskapsöversikt över psykiska arbetsskador kommer till hösten, berättar Peter Westerholm, professor emeritus. Han har varit redaktör för flertalet av sammanställningarna. Där sker alltså sent omsider en uppdatering. Peter Westerholm instämmer med dem som nu ropar efter motsvarande uppdatering av kunskapsläget för sjukdomar i rörelseorganen.

- Det är helt korrekt. Sammanställningarna måste ses över regelbundet. Det vill jag vara tydlig med, säger han.

Men inget arbete pågår just nu. På frågan varför svarar Peter Westerholm att han och flera kollegor gjort seriösa framstötar, bland annat om sjukdomarna i nacke och skuldra till dåvarande Riksförsäkringsverket så sent som 2004.

- Det var en rejäl ansats. Diskussionerna sträckte sig över ett år. Men vårt koncept godtogs inte, säger Peter Westerholm som drar sig till minnes att det var finansieringen och myndighetens omorganisation som var stötestenen.
Den vetenskapliga serien ”Arbete och hälsa” har givits ut av Arbetslivsinstitutet som nu läggs ner. Afa Försäkring, som tidigare bidragit med finansiering är fortsatt beredd att bekosta uppdateringar, säger Hans Augustson, chef vid forskningsenheten.

- Det finns en vilja från våra ägare att göra uppdateringar, men de här skrifterna bör ges ut i ett vetenskapligt sammanhang; i en akademisk miljö; inte av oss, säger han.

Lars Sjöberg, försäkringsspecialist på Försäkringskassan anser att kassans handläggare behöver den här typen av sammanställningar. Men de måste givetvis vara aktuella. 

- Men det är inte lämpligt att Försäkringskassan gör uppdateringarna eftersom vi är försäkringsgivaren, säger han.

Peter Westerholm värjer sig från att han eller andra forskare skulle ha ett särskilt ansvar att uppdatera sammanställningar även om det är något önskvärt.

- Men vi är flera som gärna tar sådana uppdrag.
Ytterst ankommer det på Försäkringskassan själv att inhämta den sakkunskap som behövs för att fatta beslut, hävdar han.