”Det var full kalabalik, det låg 30 ton bränsle och brann i pannan”

Den avfallseldade pannan på kraftvärme­verket i Torsvik, utanför Jönköping, hade precis genomgått den årliga revisionen under några veckor i augusti-september 2016. Anläggningen hade provtryckts och godkänts för fortsatt drift. Men trots genomgång efter regelboken, visade det sig att det ändå fanns allvarliga brister i säkerheten.

Det arbetar 70 personer på kraftvärmeverket i Torsvik. Fyra operatörer i kontrollrummet övervakar och styr processen dygnet runt. Vid lunchtid den 5 oktober upptäckte de plötsligt att det inträffat en driftstörning. Larmet lyste rött på dataskärmen. Matarvattenflödet ökade, men vattentrycket föll snabbt. De förstod att ett rör sprungit läck. Snart började pannan torrkoka. När Mikael Lindberg, chef för mekaniskt underhåll, kom till kontrollrummet några minuter senare, var haveriet redan ett faktum.

– Det var full kalabalik, det låg 30 ton bränsle kvar som brann i pannan. Det släcker man inte i en handvändning, förklarar Mikael Lindberg.

– Visst har det inträffat en del mindre rörläckor tidigare, men att det skulle bli så här omfattande kunde vi inte föreställa oss i vår vildaste fantasi, tillägger han.

Vattenflödet i pannanläggningen ligger på 88 kubikmeter i timmen, men nu fungerade det inte längre. Pannrummet blev fullt med het ånga och nu hotade värmen från pannan att antända det brännbara avfallet som kom från inmatningen. Rökgaser, med en temperatur på 1 000 grader, började gå bakvägen mot bunkern, vilket ökade riskerna för brand i bränsle­inmatningen och bunkern. Operatörerna i kontrollrummet försökte stänga spjället till inmatningen för att minska syretillförseln och tömma eldstaden. Men stopp i slaggutmatningen ställde till problem. Oförbrända sopor fastnade i vattenlåset.

Efter fem timmar tillkallades Räddningstjänsten för att släcka branden i pannan. Först efter cirka ett dygns släckningsarbete och ytter­ligare ett dygns avsvalning av pannan, kunde man göra en inspektion. När undersökningen var klar efter två veckor kunde man konstatera att de materiella skadorna blivit stora. Efter 81 dagars stillestånd och reparationsarbete, hamnade slutnotan på 90 miljoner kronor.

– Sett i backspegeln skulle vi varit snabbare att tillkalla Räddningstjänsten. Då hade vi kanske kunnat begränsa omfattningen, säger produktionschef Dan Bruhn.

Några personskador inträffade tack och lov inte. Men med tanke på att det brännbara avfallet som används i anläggningen innehåller giftiga avfallsrester vid ofullständig förbränning, hade rökgaserna kunnat ställa till med allvarliga problem. Det finns även en viss explosionsrisk på grund av att man inte riktigt vet vad avfallet innehåller. Risken för personskador hade också kunnat bli allvarliga om scenariot förvärrats och det uppstått ett ångläckage ut mot pannhuset, menar Dan Bruhn.

Pannan var tio år när haveriet inträffade. Den har en beräknad livslängd på 25–30 år. Men rören slits hårt och behöver bytas ut regelbundet. Att ha kontroll på varenda rör är en omöjlighet, menar Mikael Lindberg.

– Det finns elva mil rör i pannan. Det går inte att mäta tjockleken på alla, säger han.

Efter olyckan tillsattes en haveriutredning med en extern part. Utredningen kom fram till att det skett en försvagning av ett rör. En teori är att det berodde på kondensation vid kallstart av pannan. Därför har man nu bestämt att värma upp matarvattnet före uppstart av anläggningen i fortsättningen för att minska risken för kondens. Man kommer även att försöka sortera ut plast från avfallet för att minska kloridmängden. Mer omfattande undersökningar av rören ska också göras framöver, så att de kan bytas ut i tid.

Det är viktigt att det inkommande avfallet kontrolleras så att det inte innehåller material som kan förorsaka explosioner eller driftstörningar, menar bränslechef Anna-Frida Eriksson.

– Vi gör stickprovskontroller varje dag av transporterna som kommer hit, berättar hon.

Sedan tio år tillbaka har de även möjlighet att läsa av material i avfallsbunkern med hjälp av en handhållen apparat som de kan använda, när de misstänker att de fått in oönskat avfall.

– Då kan vi analysera vad det är för något och var det kommer ifrån. I vissa fall har det lett till att vi stoppat leveranserna, säger hon.

Nu kommer proverna att utökas för att minska driftstörningar och öka säkerheten.

– Jag är inte rädd när jag går till jobbet. Kontrollen på kraftvärmeverket är bra och kommunikationen fungerade fint efter händelsen. Det var en god anda och alla hjälptes åt för att lösa problemen. Både internt och externt med våra branschkolleger och leverantörer, säger Anna-Frida Eriksson.

Driftpersonalen har i sitt dagliga arbete tillgång till skyddshjälm, skyddsglasögon, skyddsskor, handskar samt andningsskydd. Vid ökat behov finns friskluftsmask med batteridriven fläkt.

Det finns dessutom fyra rökdykaraggregat och skyddskläder av samma typ som räddningstjänsten använder. Även två kemdräkter för insatser i kemiskt kontaminerad miljö ingår.

För att undvika att det uppstår panik i kontrollrummet, har man bestämt att dörren ska vara låst vid allvarliga lägen i fortsättningen, så att inga obehöriga får tillträde. Operatörerna måste få arbeta i lugn och ro i stressade situationer.

Larmfunktionerna fungerade bra vid olyckstillfället. Men man förlitar sig inte enbart på teknisk övervakning på kraftvärmeverket. Det finns en väl inarbetad säkerhetskontroll med skyddsronder som görs regelbundet. Varje skift gör skriftliga ronderingar. År 2017 gjordes 5 400 felanmälningar i det förebyggande underhållet för att öka säkerheten, framhåller Mikael Lindberg.

Men om olyckan är framme så är den. Då krävs det att man har beredskap och rutiner. Då gäller det alla vet vad som ska göras för att undvika att det uppstår panik. Nu ska personalen därför få utbildning och öva på hur de ska agera i ett katastrofläge.

– Kursen kommer att hållas i samarbete med kraftvärmeverkets försäkringsbolag i vår, säger Dan Bruhn.