Arbetsmiljö
SSAB:s akutstyrka: Teamet som inte tar några risker
Under ett drygt år följde han ett av skiftlagen på SSAB. Fotografen Henrik Hansson ville dokumentera livet innanför verkets slutna grindar. Han mötte en kvartett som alltid sätter säkerheten först.
Under drygt ett års tid har Henrik Hansson följt B-laget på SSAB, som är ett av de fem skiftlagen på avdelningen Akut service. Anna Östlund, informationsansvarig på SSAB i Borlänge, har samtidigt intervjuat medarbetarna.
I Akut service finns elektriker och mekaniker, de rycker ut och reparerar och fixar i verket när ordinarie personal inte är i tjänst eller saknar rätt kompetens. Laget rör sig över hela SSAB i sitt arbete.
Både boken och utställning på Borlänge bibliotek visar bilder från B-lagets vardag innanför verkets grindar. I intervjuerna har fokus varit på vad som motiverar de fyra att gå till jobbet dag efter dag, år efter år. Men också vilken betydelse arbetsuppgifter och arbetskamrater har, hur de förhåller sig till skiftarbete och att jobba i en miljö med många risker.
Utdrag ur boken: Man vill ha hjälp nästa dag också - om att jobba femskift i metallindustrin
Ett väl sammansvetsat gäng
B-laget är ett väl sammansvetsat gäng. De här fyra – Peter Karlsson, Lars-Erik Hedlund, Anders Gustafsson och Anders Bokor – har jobbat tillsammans i femton år och känner varandra utan och innan. Även om jargongen kan låta lite rå så är det bara på ytan, därunder finns en omtänksamhet om och en lyhördhet för varandra. Även när de skämtar och utsätter varandra för hyss så görs det med kärlek.
Det blir extra tydligt när laget är ute på ett jobb i produktionen. De jobbar alltid minst två och två, ingen får åka iväg ensam. De är hela tiden fullt medvetna om varandra, var de är och vad de gör. För det är ett riskfyllt arbete. De rör sig överallt i produktionen, är på, under och över maskinerna. Säkerheten sitter i ryggraden hos dem alla. Ingen tar några risker utan de bedömer och funderar hela tiden över eventuella följder om de gör på ett eller annat sätt.
– Det gäller att vara uppmärksam hela tiden, att förutse vad som kan hända för det gör jätteont att göra sig illa, säger Lars-Erik som själv har varit med om några riktigt otäcka olyckor under årens lopp.
En gång har han ramlat ner från taket, en annan gång fått en muttermaskin i huvudet och en tredje gång fastnat med fingret i remskivan. Det mest otäcka var när han fick ett spett i munnen. Trots det har han aldrig övervägt att byta jobb och arbetsplats.
– Jämfört med hur det var när jag började på SSAB för snart 30 år sedan har arbetsmiljön blivit mycket säkrare. Och så har jag väl också blivit klokare med åren, säger han och ler.
För det går inte att chansa i det här jobbet. Då kan man ställa till det för både sig själv och andra. Det gäller att hela tiden vara medveten och uppmärksam på vilka konsekvenser det kan bli om man gör på ett eller annat sätt. Anders Bokor har också gjort sig illa på jobbet och tycker att det är ett under att inte fler olyckor sker än det gör. Visst har det blivit betydligt bättre med säkerheten på arbetsplatsen. I dag pratar man om säkerhet på ett helt annat vis än när han började på SSAB 1988.
– I dag finns det en större förståelse för att det är riskfyllt att jobba här. Säkerheten är faktiskt prioriterad ända upp på högsta ledningsnivå, säger Anders, som alltid försöker tänka efter före.
Att tänka efter och ta det lugnt är något som alla fyra framhåller. Man måste se sig för, ta det lugnt och inte göra något som är farligt för sig själv eller andra, menar Peter.
Om man inte gör det, ja då passar man inte på det här jobbet. Det är alla fyra överens om och Peter berättar att det har kommit nya till Akut service som inte har tagit säkerheten på allvar utan utsatt både sig själv och arbetskamraterna för risker – men att dessa personer brukar inte bli kvar länge.
– Om man inte tänker på säkerheten hela tiden då passar man inte på det här jobbet, konstaterar Peter.
Anders Gustafsson sammanfattar i ett par meningar vad det handlar om: Man måste vara rädda om varandra. Bry sig om varandra. Man vill ju ha hjälp nästa dag också.
Text: Anna Östlund
Foto: Henrik Hansson