”Chefer måste utbildas och få befogenheter”

När Tina Bengtsson möter människor som står i ett vägskäl är det något som händer i henne.

– Jag frågar vad vi kan göra för att ta nästa steg, oavsett om jag är på jobbet eller bland vänner och bekanta. Det bara sätter i gång i mig, jag vill människor väl, jag tror på människan.

Arbetarskydd pratar med Tina Bengtsson, hr-strateg för personal och hälsa, mellan två möten. Hon är lite sen. Det blir så ­ibland när man arbetar med människor, och målet är ett hälsosamt, friskt liv. Snart ska hon sätta sig med sin chef och förbereda ett ministermöte. Dagen därpå kommer socialminister Annika Strandhäll på besök, ditlockad av kommunens rekordlåga sjuktal.

Nervös?

– Nej. Vilken position en person har betyder inte så mycket för mig. Ingen är mer värd bara för att den har uppdrag på hög nivå.

Om självförtroendet är på topp är det inte konstigt. Torsby kommun har det lägsta sjuktalet av alla kommuner i landet, 4,4 procent mot genomsnittet 7,2 procent. Senaste siffran gäller 2016.

Ministern kommer att få höra om Torsbys recept för ett friskare arbetsliv: närheten som präglar en mindre kommun, prestigelöshet, öppenhet för förändringar och en värdegrund som sätter människan i centrum. Men Tina Bengtsson kommer också att berätta om den långa vägen dit.

– Först måste man ta temperaturen på organisationen. Det är en jätteprocess som vi tog oss igenom steg för steg. Det tar ett tag innan man känt in problemställningen.

Kan andra kopiera er metod rakt av?

– Nej, varje kommun måste göra sin egen resa för att få chefer att känna igen symptom och agera i tid. Det krävs både utbildning och att de får befogenheter.

När Annika Strandhäll åker hem till social­departementet ska hon också minnas det annorlunda angreppssättet som bidragit till de låga sjuktalen i Torsby. Här begränsar man sig inte till vad som kan sorteras in i definitionen arbetsrelaterad ohälsa, utan använder det bredare begreppet arbetspåverkande ohälsa.

– Även om du blir sjukskriven på grund av något på hemmaplan hamnar problemet till slut på jobbet och hos arbetsgivaren.

Chefer, men även medarbetare, utbildas i att se tidiga varningssignaler för ohälsa. Den mest entusiastiska medarbetaren kan plötsligt visa upp trötthetssymptom, komma sent till jobbet eller brusa upp för minsta småsak. Nära utbrändhet, kanske.

– Helst ska vi ta ansvar innan personen blir sjukskriven. Det är en ekonomisk vinst för arbetsgivaren och en otroligt stor mänsklig vinst för individen.

Kommunen samarbetar med företagshälsan och använder sig av förebyggande sjukpenning, som nog är Försäkringskassans minst kända stöd. När läkarna på företagshälso­vården bedömer att en anställd i Torsby riskerar sjukskrivning sätts stödet in. Under sex veckor går medarbetaren en kurs som ska leda till livsstilsförändringar och bättre hälsa.

– Frågan är då vad vi kan göra för att individen ska må bättre innan situationen blir dramatisk och leder till sjukskrivning. Vi har aktiviteter både för kropp och knopp.

När Tina Bengtsson kom till Torsbys kommun för tio år sedan var hon inte alls friskvårdsspecialist eller något liknande. Hon jobbade som ansvarig för det individuella gymnasieprogrammet och hade en högskoleexamen med inriktning mot kommunal omsorg.

Den kanske knivigaste uppgiften i hennes dagliga arbete är de svåra personliga samtalen med medarbetare som mår dåligt, krisar eller har drabbats av sorg.

– Jag är nog lite av kameleont och anpassar mig till vad personen behöver just då när jag möter henne. Är det raka rör eller i huvudsak förståelse och omtanke eller kanske bara någon som lyssnar?

– I samtalen handlar det aldrig om vad jag vill, utan om vad medarbetaren vill med sitt liv.

Respekten för den personliga integriteten måste alltid finnas med, säger Tina Bengtsson.

– Ibland behövs det att jag är bestämd och säger ’Nu gör vi så här’, men det är individen som måste fatta besluten och göra sina val, både privat och i yrkeslivet.

Hon möter då och då personer som drabbats av djup personlig sorg. Någon gång får hon ta hand om arbetslag där en arbetskamrat gått bort i förtid.

– Jag rustar mig. Jag får inte vara rädd. Hur svårt och hemskt det än är går jag inte. Någon måste finnas där. De som drabbas måste få prata om det för att kunna ta nästa steg. Men när en medarbetare i en arbetsgrupp avlider är det tufft även för mig och berör mig på ett djupare plan.

Tina Bengtsson ser till att ha någon hon kan prata med utan att spräcka den stränga sekretess som omgärdar hennes känsliga personal­ärenden. På stan i lilla Torsby möter hon ofta bekanta som hört att den och den är sjukskriven. Men i en miljö där alla känner alla har hon valt rollen som den som aldrig vet något.

Samma försiktighet gäller när hon behöver lätta på trycket efter ett pressande personal­ärende.

Den lyckosamma kampen mot höga sjuktal leder till frågan hur Tina Bengtsson sköter sin egen hälsa.

– Jag grupptränar på gym och går på boxercise. Träningen fyller kroppen med energi, men den handlar ändå främst om att stärka mig mentalt. Jag behöver ta ut mig. Då mår jag bra.

Sedan avslöjar hon:

– Jag tillåter mig själv att också vara lat. Jag kan halvligga i tv-soffan och zappa och äta choklad. Det är också jätteviktigt för återhämtningen.

Risken att hon skulle stanna i soffan är liten.

– Jobbet med ohälsa tar aldrig slut. Vi möter hela tiden nya individer och får nya arbetssätt och uppdrag. Dessutom kan bra alltid bli bättre. Vi kommer aldrig i mål.