Special kränkande särbehandling

Mobbning – det svåraste problemet

Utskällning kan klassas som mobbning
Utskällning kan klassas som mobbning

MOBBNING. Sextrakasserier, utskällningar eller enkelt skitsnack. Kränkande särbehandling kan ta sig många uttryck. Men en sak har de gemensamt. Arbetsgivaren måste utreda händelserna. 

Publicerad Uppdaterad

Många av de allvarligaste arbetsmiljöproblemen har vi gjort oss av med i takt med att välståndet ökat. Barnarbete, tegelbärande på hög höjd, skogsavverkning med yxa i hand. Andra problem har exporterats i takt med att strukturomvandling flyttat produktion till andra länder. 

Men sociala arbetsmiljöproblem kan inte lösas så. Kränkande särbehandling är inte ett problem som går över av sig självt eller som kan lämpas över på Kina eller Indien. Mobbning tycks vara något som finns nästan överallt där människor arbetar i grupp. Var tionde anser sig ha varit utsatt för kränkningar på jobbet. Det låter högt men är en siffra som står sig över tid i de breda arbetsmiljöundersökningarna som Arbetsmiljöverket och SCB gör. 

Samband med självmord

Men det där är självskattningar, är det verkligen så allvarligt? Ja! Svensk och internationell forskning ser allt tydligare sambandet mellan kränkande särbehandling och självmord. Även om kunskapsläget fortfarande är ganska osäkert har yrkesmedicinen kunnat räkna fram att 84 personer årligen väljer självmord som den desperata lösningen på problemet kränkande särbehandling i arbetslivet, 61 män och 23 kvinnor. Det är fler än omkomna i arbetsplatsolyckor. 

Av dem som inte tar sitt liv blir sannolikt hundratals långtidssjukskrivna. Tusentals väljer att lämna arbetsplatsen där kränkningarna pågår. Det är en hård smäll för alla arbetsgivare som söker med ljus och lykta efter personal. 

Med andra ord finns det starka incitament att bekämpa kränkande särbehandling. Inte nog med det, alla arbetsgivare är skyldiga att skydda sina anställda. Tvingande regler har funnits allt sedan 1994, i nästan 30 år. 

Det handlar om makt

Men kampen är svår för den som väljer att försöka. Det handlar nämligen om makt. Ibland är det högsta ledningen själv som kränker, som en missriktad metod för att få folk att lyda. Vem ska peta en sådan chef? Ibland är det informella ledare som står för mobbningen. Sådana agerar under radarn. Arbetsgivaren som verkligen vill få bukt med problemet tvingas vända ut och in på sin organisation, vilket i sig kan vara en smärtsam process. Ingenting blir som förut. Fullt fungerande medarbetare skräms bort. 

Kränkande särbehandling har dessutom många olika slags ansikten. Under paraplybegreppet finns mobbning, sexuella trakasserier, rasism, chefspennalism och annat. Alla dessa problem har sina olika ursprung, sina egna kännetecken och potentiellt sina olika lösningar. 

Gemensamt är dock att arbetsgivare förväntas vara tydliga med att kränkande särbehandling inte tolereras. Arbetsplatsen ska ha tydliga och kända rutiner för hur och till vem man anmäler händelser och hur dessa tas om hand. Naturligtvis gäller skyldigheten att utreda incidenter även kränkande särbehandling. Men utredningen skiljer sig från andra arbetsmiljöutredningar. Felaktigt utförd kan utredningen göra mer skada än nytta. Man bör säkerställa att utredaren både åtnjuter alla inblandades förtroende och att den vet vad den håller på med. Till skillnad från ”vanliga” problem är kränkningar förknippade med skuld och skam och avvägningen mellan transparens och sekretess är inte enkel. För att summera: arbetsgivaren gör klokt i att anlita expertis. 

Läs mer: