Så förebygger de hot och våld i skolan

Direkt innanför huvudingången till Södermalmsskolan i centrala Stockholm frågar en ungdom vilka vi ska träffa. Han leder oss en trappa ned till en hörna. Där vid ett bord med varsin kaffekopp sitter fritidsledarna Karin Axlund och Magnus Ottosson och fritidspedagogerna Katarina Löf Johansson och Ulrika Nyström. De har av föräldrar med barn på skolan beskrivits som en väl fungerande personalgrupp som vet hur man förebygger hot och våld. De har mycket som de vill hinna berätta innan de 203 inskrivna barnen väller ner.

Elever upp till och med sexan, 12 år, är inskrivna i mellanstadieverksamheten, som drivs i föreningsform och i vars styrelse också föräldrar sitter. Föreningen får kommunalt omsorgsbidrag och tar ut föräldraavgifter, förklarar Katarina Löf Johansson, som är verksamhetsansvarig.

– Det förekommer att föräldrar ställer orimliga krav och har en hotfull attityd. Södermalmsskolan har en tydlig inarbetad policy att hantera detta. Vi som verksamhet har en fördel med gott samarbete då föräldrarna är delaktiga.

Alla fyra betonar att de inte bara kontaktar föräldrarna vars barn har varit inblandade i ett bråk eller mobbat någon.

– Om det är jobbigt kring ett barn så är det viktigt att tala om när något är bra också, säger Katarina Löf Johansson.

Det gäller också i förhållande till barnen, att inte bara prata problem utan också vad som funkar bra, inflikar Ulrika Nyström.

– Det viktigaste är att se var och en och att vara tydlig, säger Magnus Ottosson.

Södermalmsskolan är en grundskola med runt 850 elever från förskoleklass till och med nian. Här finns även grundsärskola, som har en egen fritidsverksamhet, men som integreras här med de 203 barnen tre dagar i veckan. Bland fritidsbarnen finns också barn med diagnoser.

Förutom själva fritidsverksamheten träffar den här personalgruppen även högstadieelever, som i caféet på lunchtid, på skolgården på rasterna och i de olika grupper de ingår i. Katarina Löf Johansson deltar i skolans krisgrupp. Magnus Ottosson deltar i trygghetsgruppen. Som skyddsombud och facklig förtroendeman träffar han skolledningen en gång i veckan.

– I trygghetsgruppen jobbar vi mycket preventivt, nu mot mobbning. Vi har fördel av att ha arbetat här i 30 år. När man har jobbet länge har man förtjänat auktoritet, säger han.

– Vi har relationer med varje elev. Det finns en anledning till att vi fortsätter att jobba här, säger Katarina Löf Johansson.

– Det är roligt, man får väldigt mycket feedback från barnen, både kramar och ibland hårda ord, säger Ulrika Nyström.

Katarina Löf Johansson tar vid:

– Det är roligt när elever kommer tillbaka, särskilt när någon haft det tungt. Förutom verksamheten här är vi på plats två kvällar i veckan för äldre ungdomar. Kvällsverksam­heten är för årskurs 6–8. Då kommer också före detta elever, förklarar Karin Axlund.

Har de känt sig hotade någon gång? De är överens om att hot kan komma utifrån. Något kvarter bort finns en poliklinik för narkomaner. Använda sprutor har hittats i skolans närhet. Det har hänt att stökiga ungdomsgäng från andra skolor har kommit till kvällsverksamheten.

Då vet de vad de ska göra; snabbt kontakta närmaste chef, ringa hit kolleger och ringa polis om det behövs.

– Vi är väldigt bra på att prata med dem, sakligt och lugnt, när det kommer in en hotfull klick utifrån, säger Karin Axlund.

Andra hot elever utsätts för kan komma via sociala medier. Någon har lagt ut en bild på sig själv utan tröja. Någon skickar den vidare, vilket i sin tur kan leda till oönskade kontaktförsök. Elever och personal har fått utbildning om sociala medier, föräldrarna också. Och personalen pratar med eleverna om vad som kan hända, att en liten sak som att lägga ut en bild kan bli ett stort problem.

Eleverna kan förstås också vara påverkade av konflikter som hänt utanför skolan när ingen vuxen varit närvarande. Då gäller det att känna varandra väl så att eleverna kan prata av sig. Alla fyra tycker att de är bra på att vara uppmärksamma på situationer som riskerar att bli hotfulla mellan elever inom skolan.

– Vi vet var de potentiella härdarna är. Det kan handla om allt från utfrysning till faktiska slagsmål, säger Magnus Ottosson.

Då är de snabbt där. Pratar om hur man förhåller sig till varandra. Följer upp.

– Vi ser på raster vad som händer. Vi ser barnen i olika miljöer. Vi är i dialog med lärarna också, säger Ulrika Nyström.

Magnus Ottosson inflikar:

– Det finns ingen hierarki mellan oss och lärarna.

Han betonar att alla händelser, som till exem­pel när det förekommer mobbning, dokumenteras och följs upp enligt en åtgärdstrappa.

– Eleverna vet att vi tar tag i konflikter.

De jobbar efter metoden lågaffektivt bemötande. Det finns med i planen för vissa elever. Att möta utagerande barn på ett utagerande sätt går inte, menar Magnus Ottosson.

– Fast i vissa fall funkar det inte med lågaffektivt bemötande, då måste man vara rakare, inflikar Karin Axlund.

– Det gäller att vara neutral i samtalen. Och att följa upp det som hände. Inte bara godta ”förlåt, förlåt”, säger Katarina Löf Johansson.