Debatt

”Nolltolerans mot dödsolyckor är tyvärr en vision”

DEBATT. Den 27 april har LO utlyst en tyst minut för att hedra de arbetstagare som dött i arbetsolyckor och arbetsrelaterade sjukdomar. Varje dödsfall är en tragedi och vi måste fortsätta arbeta för att reducera arbetsolyckor och arbetssjukdomar. Det förebyggande arbetet ger resultat!

Förra året omkom 61 personer i arbetsolyckor. Det förebyggande arbetet ger dock resultat - för 50 år sedan var talen 10 gånger högre. Vi har kommit långt, men är naturligtvis aldrig nöjda när vi noterar brister i arbetsmiljön.

Det finns anledning att även vara noggrann i hur man använder statistik för att beskriva verkligheten. Inför manifestationen säger LO att det i Sverige varje år dör 1400 personer av arbetet. Underlagen kommer bland annat från Arbetsmiljöverket rapport Arbetsrelaterade dödsfall i Sverige – arbetsrelaterad dödlighet i cancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar i Sverige.

Siffrorna beskriver en arbetsmiljö vi förhoppningsvis lämnat bakom oss

För dessa sjukdomar är tiden mellan exponering och utvecklad sjukdom mycket lång. De arbetssjukdomar vi ser idag är ofta resultat av exponeringar som skedde för 30-40 år sedan i en miljö som idag skulle klassas som helt oacceptabel – av både arbetstagare, arbetsgivare och myndigheter.

Den tidens exponeringar var inte ett utslag av illvilja eller bristande engagemang utan helt enkelt för att man då inte hade tillgång till den kunskap och teknik vi har idag. De siffror som redovisas beskriver således inte dagens arbetsmiljö utan en som vi förhoppningsvis lämnat bakom oss.

I den videopresentation där rapporten presenteras (på Arbetsmiljöverkets hemsida) nämns exempelvis att vi först nu kan börja skönja den nedgång i asbestos/lungcancer som föranleddes av de förebyggande åtgärder som påbörjades på 60- 70-talet, med bland annat restriktioner för användning 1976 och förbud 1982.

Kraftig reducering av besvärliga och farliga arbetsmiljöer

Våra kunskaper om risker och åtgärder, vår ökade medvetenhet, våra regler på området och den utveckling av teknik som skett över åren har möjliggjort en kraftig reducering av besvärliga och farliga arbetsmiljöer. Vi glömmer alltför ofta hur villkoren såg ut förr och är alltför blygsamma i att redovisa vad vi faktiskt uppnått inom området.

Nu uppmärksammas arbetssjukdomar, som till stor del beror på exponeringar som skett i en historisk arbetsmiljö som vi i många fall har arbetat bort, vilket kan leda till felaktiga prioriteringar i det förebyggande arbetet. Vi måste fortsätta att arbeta med att förbättra arbetsmiljöförhållanden utifrån dagens situation, uppmärksamma eventuellt nytillkomna riskfaktorer och ständigt verka för ett säkert förhållningssätt.

Nolltolerans mot dödsolyckor får ses som en vision

Att som i uppropet kräva ”nolltolerans” mot dödsolyckor och arbetsrelaterade sjukdomar låter rätt, men måste tyvärr ändå ses som en vision. All mänsklig aktivitet är som bekant förenad med risker. Inom trafikområdet finns sedan många år en nollvision, men däremot ingen nolltolerans mot dödsolyckor. Åtgärder sätts in för att förebygga olyckor genom bättre kunskaper hos förare, säkrare fordon, användning av ny teknik, trafikövervakning och säkrare vägar. Men tyvärr lär dödsolyckor i trafiken förekomma så länge det finns trafik.

Ett annat område med samma typ av överväganden är vårt folkhälsoarbete, kopplat till de sjukdomar som återfinns i Arbetsmiljöverkets rapport. Visionen är att färre ska fara illa av tobaksexponering – som genererar dessa sjukdomar - men nolltolerans är knappast rimligt. Folkhälsoinstitutet gör beräkningar att ungefär 6 600 personer dör årligen – 18 per dag - i Sverige till följd av direkt eller indirekt rökning. Dock dör färre idag på grund av passiv rökning, där rökförbudet på arbetsplatser och serveringar har spelat en viktig roll för att minska exponeringen.

På motsvarande sätt kan vi arbeta förebyggande på arbetsmiljöområdet och reducera riskerna på arbetsplatsen. Till stor del handlar arbetsmiljöarbetet idag om att förändra beteenden och attityder – att skapa en så kallad säkerhetskultur.

Aldrig så avancerade säkerhetslösningar blir verkningslösa om de inte används på rätt sätt. Arbetsgivaren har ansvaret för att skapa säkra och trygga arbetsmiljöer i våra företag – där samverkan med arbetstagare och skyddsombud är en förutsättning för att vi ska nå våra visioner.

Björn Hammar, Företagsrådgivare - Arbetsmiljö