Arbetsmiljön kräver experter – kommer de att finnas?

Fortfarande dör människor i arbetsolyckor och arbetssjukdomar i Sverige. Senast förra veckan omkom två personer i en tragisk olycka på en byggarbetsplats i Stockholm. I regeringsförklaringen sa statsminister Stefan Löfven ”Ny teknik och effektivare arbetssätt ska inte leda till stress och utslitning.” Men vem är det som ska göra verklighet av denna vision och skapa säkra arbetsplatser?

De senaste åren har allt mer av arbetsmiljöarbetet inriktas mot friskvård och individinsatser. Men friskvård löser inte problemen med de alltför många osäkra och riskfyllda arbetsmiljöer som fortfarande finns i Sverige. Friskvård och individinriktade insatser kan inte förebygga olyckor, belastningsskador och stress som beror på att arbetsplatserna inte är säkra och inte har anpassats till dem som arbetar där. Arbetsmiljöingenjörer och ergonomer behövs för ett förebyggande och systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatserna.

Mycket har blivit bättre sedan 1970-talet då arbetsmiljöarbetet i Sverige tog fart. Men fortfarande dör människor i arbetsolyckor och arbetssjukdomar i Sverige. Enligt Arbetsmiljöverket dog 33 personer i arbetsolyckor i Sverige 2013 och över tusen personer dör årligen i arbetsrelaterade sjukdomar. Bland de farligaste branscherna är, liksom under tidigare år, byggnadsindustrin, jord- och skogsbruk, tillverkningsindustrin och transportindustrin. Fortfarande finns det allvarliga arbetsmiljöproblem som risker med stendamm och asbest. Maskinolyckor är fortfarande alltför vanliga exempelvis inom träindustrin och vibrerande maskiner leder till alltför många vibrationsskador. Vi ser en tendens att dessa och andra risker glöms bort och därför återkommer på grund av omedvetenhet och okunskap.

Färsk statistik från Arbetsmiljöverket visar även att arbetsrelaterade besvär, både sådant som leder till sjukskrivning och det som inte gör det, har ökat markant de senaste två åren. Särskilt inom kvinnodominerade yrken inom vård och omsorg. Cirka 43 000 arbetsskador (olyckor och arbetssjukdomar) med sjukfrånvaro anmäldes till Arbetsmiljöverket förra året.

Om inget görs riskerar vi en ny våg av galopperande sjukskrivningar, ­skrev Jan Rydh på DN Debatt (8/11). Han presenterade också sex punkter som kan vända utvecklingen och först bland dessa stod det att vi behöver återupprätta, förnya och utveckla en arbetsplatsrelaterad företagshälsovård. Vi instämmer helt med detta. En anpassning av arbetsplatsen är både förebyggande och i många fall en billigare åtgärd än att enbart ”rehabilitera” individen.

Identifiering av risker och förebyggande åtgärder som minskar riskerna är kärnan i ett effektivt arbetsmiljöarbete. Det är också oftast ett mycket komplext arbete. Många faktorer måste beaktas som teknik, organisation, miljö och individfaktorer, varje del med en mångfald av aspekter. För att minska risken för felaktiga åtgärder är samarbete med kunniga arbetsmiljöingenjörer och ergonomer viktigt. Ett effektivt förebyggande arbetsmiljöarbete bidrar inte bara till hälsa utan också till effektiva verksamheter och arbetsglädje. Det gäller inom alla sektorer, exempelvis tillverkande industri, tjänste- och servicesektorn och en av de vanligaste moderna arbetsmiljöerna – kontoret.

Det som oroar oss är att under de senaste åren har yrkeskåren arbetsmiljöingenjörer förändrats. Två tredjedelar av arbetsmiljöingenjörerna är över 50 år och 38 procent är över 60 år gamla. Redan om fem år kan alltså arbetsmiljöingenjörskåren vara i stort halverad på grund av pensionsavgångar.  

Det finns ett stort behov av att utbilda nya arbetsmiljöingenjörer under de närmaste åren. Utvecklingen under de senaste åren visar att de yngre medlemmarna har högre utbildning än de äldre. Denna utveckling är tydlig också i övriga samhället, där utbildningsnivån generellt sett har höjts, vilket speglar ökande kompetenskrav.

Idag drivs utbildning av arbetsmiljöingenjörer på KTH, där söktrycket varit så högt att många sökande inte kunnat erbjudas utbildningsplats. Även Umeå universitet har erbjudit en sådan utbildning och har idag ett stort söktryck på fristående arbetsmiljökurser. Flera studenter examinerade från Luleå Tekniska Högskolas utbildning i teknisk design arbetar också med förebyggande arbetsmiljöarbete. Kapaciteten på knappt 20 nyutbildade arbetsmiljöingenjörer per år är otillräcklig då bortåt dubbelt så många kan antas gå i pension årligen de närmaste fem åren.

Av de studenter som utexaminerats från KTH:s program THAM (Teknik, Hälsa och Arbetsmiljöutveckling) har i stort sett alla fått arbete mycket snabbt efter utbildningen och många har haft anställning redan innan de tagit ut sin examen. Det finns en stor efterfrågan på dessa studenter. Med kommande pensionsavgångar kan vi förutse att efterfrågan kommer att öka ytterligare.

Om det förebyggande arbetsmiljöarbetet inte ska dö sotdöden, krävs insatser och de måste sättas in nu. Antalet utexaminerade behöver öka och kompetensen bland arbetsmiljöingenjörerna liksom ergonomerna behöver utvecklas i takt med utbildningsnivån i samhället och de krav som dagens alltmer komplexa arbetsmiljöer ställer. Det innebär att utbildningarna behöver förlängas och att möjlighet till vidareutbildning och fördjupning behöver finnas.

Våra förslag:

• Utöka utbildningen på högskolenivå av kvalificerade arbetsmiljöingenjörer. Antalet nyexaminerade ingenjörer per år räcker inte när vi står inför stora pensionsavgångar.
• Gör det möjligt att gå enstaka kurser i THAM-programmet och bygg på utbildningen med påbyggnadskurser, för att möjliggöra kompetensutveckling också för yrkesverksamma arbetsmiljöingenjörer. Utöka antalet fristående kurser inom högskolorna/universiteten.
• Starta ett doktorandprogram inom arbetsmiljöingenjörsutbildningens ram för att öka forskning om tekniskt arbetsmiljöarbete och för att på sikt öka andelen disputerade arbetsmiljöingenjörer.

Riksstyrelsen för FTF arbetsmiljö,

Tanja Vaara, civ.ing. och lärare, arbetsmiljöingenjör, ordförande i riksstyrelsen för FTF arbetsmiljö
Ann-Beth Antonsson, Tekn Dr, adjungerad professor KTH och IVL Svenska Miljöinstitutet
Per Muhr, arbetsmiljöingenjör och Med Dr vid Karolinska Institutet