Arbetsmiljö

”Vi vill komma åt hemmablindheten”

Nouryon var ett av de första svenska företag som började arbeta med beteendebaserad säkerhet. Åsa Persson, så kallad BBS-facilitator, följer arbetet som processoperatör Magnus Andersson utför vid Nouryons anläggning i Sundsvall.
Ulf Backlund. Foto: Mats Andersson/TT
Madeleine Holmgren. Foto: Mats Andersson/TT
Åsa Persson. Foto: Mats Andersson/TT

Observationer. När kemiföretaget Nouryon undersökte vad som orsakade olyckor och tillbud i början av 2000-talet, visade det sig att många av dem berodde på osäkra arbetssätt. Det blev startskottet för att arbeta med beteendebaserad säkerhet.

Publicerad

En mekaniker på fabriken ska montera ner en pump. Verktygen ligger här och där. Han drar på sig skyddshandskarna och skyddsglasögonen, börjar skruva loss pumpen och lyfter ner den. En bit ifrån står en kollega och tittar på.

– Vad bra att du använder skyddshandskar och skyddsglasögon! Jag tänker att du kanske kan snubbla på verktygen, när de ligger på golvet bredvid dig. Och finns det ett lyfthjälpmedel, så att du inte skadar dig när du lyfter pumpen? frågar kollegan som tittat på.

– Ja, men det är en bra idé att hämta lyfthjälpmedlet. Jag tänkte först att det inte var värt att gå efter det bara för det här jobbet. Men pumpen är faktiskt rätt tung. Och att jag kan snubbla på mina verktyg – det slog mig inte, säger mekanikern.

Så här kan det beteendebaserade säkerhetsarbetet se ut på verkstadsgolvet i en av Nouryons anläggningar. Nouryon, som tidigare hette Akzo Nobel, är ett internationellt företag som tillverkar specialkemikalier.

– Nyttan är att observatörerna många gånger ser på ett arbetsmoment med nya ögon, säger huvudskyddsombud Ulf Backlund på Nouryons anläggning i Sundsvall.

Idén är att stoppa olyckan innan den är framme.

– Det är hemmablindheten vi vill komma åt, säger Madeleine Holmgren, chef för hälsa, säkerhet och miljö vid Nouryons anläggningar i Sundsvall.

– Styrkan ligger i att det här är ett sätt att få alla involverade, oberoende av befattning, säger Åsa Persson som är facilitator för det beteendebaserade säkerhetsarbetet på anläggningen i Stockvik i Sundsvall.

Observationerna har varit en viktig del av säkerhetsarbetet. De görs enligt en checklista. Observatören ger återkoppling när arbetsmomentet utförts. Sedan görs en rapportering till ett uppföljningssystem. Rapporterna är anonyma, för att ingen ska bli utpekad. En styrgrupp arbetar sedan vidare med de förslag på åtgärder som kommer fram i rapporteringen.

Och arbetet ger resultat, inte minst genom att olyckorna har blivit färre bland de anställda.

– Också användningen av personlig skyddsutrustning har blivit mycket bättre, säger säkerhetschefen Madeleine Holmgren.

Likaså har arbetsställningarna förbättrats och användningen av verktyg har blivit säkrare.

– Observationerna handlar om att man pratar med varandra om säkerhet. Återkopplingen är en viktig del, säger Ulf Backlund.

Han har varit med från när företaget började jobba med beteendebaserad säkerhet.

– Idag är alla med på banan på ett helt annat sätt än i början. Jag tror att det beror på att man ser resultatet av arbetet, säger Ulf Backlund.

Säkerhetstänket börjar helt enkelt nötas in.

Alla anställda och entreprenörer gör observationer, men blir också observerade. De anställda får utbildningar i metoden och repetitionsutbildningar när det är dags att själv vara observatör. Observationerna sker öppet och de som observeras blir alltid tillfrågade innan. En anställd kan också neka till att bli observerad.

Observationerna används inte för att bestraffa en anställd som slarvar med till exempel skyddsutrustning.

– En anställd har flera chanser att förbättra sig. Visst använder vi varningar, om personen inte följer instruktioner och sina skyldigheter efter upprepade tillsägelser. Men det ska gå långt innan vi gör det, säger hälso- och säkerhetschefen Madeleine Holmgren.

Från och med 2018 har företaget alltmer gått in för att koppla ihop observationerna med det systematiska arbetsmiljöarbetet och riskbedömningar.

– Vi genomför mer och mer riskbaserade observationer. Det är jättebra, säger facilitatorn Åsa Persson.

Företaget har varit tydligt med sina anställda att arbeten och säkerheten få ta tid. Alla riskfyllda arbeten kräver tillstånd innan de utförs, och tillståndsprocessen har inneburit en viss långsamhet, vilket företagsledningen var väl medveten om när den infördes.

– Vi vet hur Nouryons regler ser ut. Jobben får ta den tid de tar. Säkerheten är nummer ett, säger Ulf Backlund.

Men han är medveten om att elektriker kan tänka att han förlorat en timme när han väntat på tillstånd att utföra ett jobb, även om tillståndet finns för att jobbet ska bli gjort på ett säkert sätt.

Hur ser de anställda på att ge respons på varandras sätt att jobba?

– Alla är medvetna om att det inte handlar om att vi ska syna varandra, utan för att kunna göra ett jobb på ett bättre och säkrare sätt. Vi gör ju det här för att vi ska kunna gå hem från jobbet, säger Ulf Backlund.

Att säkerheten går före allt annat syns också på ett annat sätt: alla anställda och entreprenörer har samma rätt som skyddsombudet att stoppa farligt och riskfyllt arbete. Även om rätten inte används särskilt ofta, så finns den.