Arbetsmiljöbrott
Pappan till den omkomne: Ingen från Nordkalk hörde av sig
LULEÅ. Ingen från Nordkalk som hörde av sig till den svårt skadade Johan Löfroths familj: – Jag ringde upp dem till slut och frågade av vilken anledning. De hade inget telefonnummer blev svaret, berättar Jan Erik Löfroth i Luleå tingsrätt.
Publicerad
Annons
Jan Erik Löfroth vittnade under torsdagsförmiddagen om olyckan i kalkugnen 2011, på SSAB:s område, som kostade hans son livet. Johan Löfroth dog efter sju veckor på sjukhus. Han blev 24 år.
– När vi fick se Johan var han inlindad som en mumie. Polisen bad oss identifiera honom. Vi var där på sjukhuset någon timme efter olyckan.
Sedan berättar han att både Johan och Gustaf fick åka från Sunderbyns sjukhus till brännskadavdelningen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Och efter några dagar fick Johan åka till Karolinska sjukhuset i Solna.
- Vi vakade över honom i sju veckor. Vi var där hela tiden. Det var kritiskt varje dag, hans flickvän, jag och Peter och min fru Eva.
Jan Erik Löfroth säger också att under den tiden var det ingen från Nordkalk som hörde av sig.
- Jag ringde upp dem till slut och frågade av vilken anledning. De hade inget telefonnummer blev svaret.
Johans pappa berättar också om ett besök på olycksplatsen, inne på SSAB:s område, efteråt.
- Jag frågade då om skyddsutrustning. Arbetsmiljösamordnaren sa att de höll på att ta fram en. Tidigare fanns det ögondusch på olika plan. Men de var borttagna.
Han frågade också om riskbedömning och fick veta att de inte gjort någon riskbedömning.
Även Johans bror, Peter Löfroth, vittande:
- Jag var väldigt nära min bror. Han var född 87 jag 81. Det är sex år mellan oss. Vi jobbade ihop. Vi delade samma intressen. Vi gillar bilar. Han bodde i ett gårdshus vid mitt hus. Vi jobbade ihop från morgon till kväll. Vi pratade med varandra på kvällarna.
Det gjorde de också olyckskvällen, den 1 november 2011, precis innan Johan skulle åka och jobba extra på kalkugnen.
- ”Vi hörs” sa han. Senare ringde mamma och sa att det hänt en olycka. Efteråt fick jag en dålig magkänsla så jag ringde morsan och sa att jag åker till akuten. ”Vi åker med” sa hon. Vi fick träffa en polis som tog oss till intensiven. Han var redan nedsövd.
Peter Löfroth var också med vid besöket på olycksplatsen efteråt. Då frågade han om värmen i ugnen vid olyckstillfället.
-Svaret var att de inte visste hur varmt det var i ugnen. Det verkade konstigt då vi var i något slags kontrollrum, säger han.
Läs också:
