Övriga Nyheter

”Jag vet inte vad ett ’normalt förekommande arbete’ är”

Det är en svårt invalidiserad och överviktig pappersarbetare som nu får sitt fall prövat av Högsta förvaltningsdomstolen sedan han klassats som arbetsduglig av Försäkringskassan. Utgången av målet får betydelse för hur begreppet ”normalt förekommande arbete” ska tolkas i framtiden.

Publicerad

I ett halvt år har juristerna på LO-TCO Rättsskydd väntat på om Högsta förvaltningsdom­stolen ska ge prövningstillstånd. Försäkrade som varit sjukskrivna mer än 180 dagar ska enligt Försäkringskassans instruktioner prövas mot normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden. Då handlar det inte längre om att Försäkringskassan prövar om individen kan återgå till sitt ordinarie arbete eller ett anpassat arbete hos sin arbetsgivare när den beslutar om sjukpenning.

Försäkringskassan bedömer i stället om personer kan ta ett normalt förekommande arbete och utifrån sin förmåga i princip kunna sköta det i full omfattning, och göra en normal arbetsprestation utan någon större anpassning av arbetet. I väldigt många fall anser Försäkringskassan att personen kan arbeta.

– Jag har jobbat som försäkringsjurist i elva år. Jag har ingen aning om vad normalt förekommande arbete är, säger förbundsjurist Tom Aspengren på LO-TCO Rättsskydd.

Han har lyckats få prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen sedan hans klient, den svårt invalidiserade och överviktiga pappersarbetaren, fått sin sjukpenning indragen.

Läs också:

– Inte heller domarna i förvaltningsrätterna eller handläggarna på Försäkringskassan vet vad ett normalt förekommande arbete är. Ändå ska de sjukskrivna ta ett sådant arbete. Om du ska försvara dig i en sådan situation är det nästan omöjligt.

Mannen, som Tom Aspengren företräder, lider av svårt invalidiserande smärta, grav fetma, knäartros, diabetes, misstänkt sömnapné och högt blodtryck. Mannen kan inte stå eller gå utan att använda kryckkäpp. Även när han vilar lider han av svår smärta.

När hans indragna sjukpenning prövades i näst högsta instans, kammarrätten, accepterade domarna inte det medicinska underlaget. Där framgår inte tillräckligt klart på vilket sätt mannen har begränsningar som gör att han inte skulle kunna ta ett fysiskt lättare arbete där han den största delen av tiden sitter ner, enligt domstolen.

På Försäkringskassan konstaterar Cecilia Udin, nationell försäkringssamordnare, att myndigheten tidigare fått kritik för att låsa in personer på arbeten hos sin arbetsgivare när de skulle kunna ta andra typer av arbeten någon annanstans. Det är bakgrunden till nuvarande lagstiftning och den försäkringsjuridiska bedömningen om möjligheten att ta ett normalt förekommande arbete.

– I dessa fall handlar det om lättare arbeten. Så tolkar vi lagstiftning och förarbeten till dess det kommer en annan tolkning.

Hon poängterar att Försäkringskassan följer sitt regeringsuppdrag att göra bedömningarna av sjukpenning i tid med hög kvalitet.

– Det är alltid bra att frågan prövas i Högsta förvaltningsdomstolen. Försäkringskassan ska alltid förhålla sig till rättspraxis.

Dom i målet väntas komma efter årsskiftet.

Sjukpenning

Efter 180 dagar sker Försäkringskassans prövning mot normalt förekommande arbeten på hela arbetsmarknaden. Man får sjukpenning enligt huvudregel:

• Dag 1–90 om man inte kan återgå till sina ordinarie arbetsuppgifter eller annat lämpligt arbete hos arbets­givaren.

• Dag 91–180 om man inte heller kan återgå till annat arbete hos arbetsgivaren.

• Dag 181–365 om man inte heller kan ta ett annat normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden.

• Efter dag 365 om man har ansökt och fått sjukpenning på fortsättningsnivå.

Den som är arbetslös prövas från dag 1 mot normalt förekommande arbeten.