RÄTTSLIGT

Vem är ansvarig – arbetsgivare eller arbetstagare?

Erik Danhard är advokat och delägare vid Kanter Advokatbyrå.

KOMMENTAR. De aktuella lagbestämmelserna utgår från att alla är ansvariga för sina egna handlingar – det gäller även vanliga arbetstagare, skriver Erik Danhard i en kommentar till domen mot de tre lärarna i Vellinge.

Publicerad Uppdaterad

I många domar har enskilda anställda fällts till ansvar för arbetsmiljöbrott (se exempelvis Malmö tingsrätt, dom den 24 april 2023 i mål B 8845-20). Hur kan det komma sig – är det inte arbetsgivaren som ansvarar för arbetsmiljön? 

De lagbestämmelser som främst avgör om någon är ansvarig och därmed kan ådömas straff av en domstol är kapitel 3, paragraferna 7 och 8 i brottsbalken. Enligt dessa bestämmelser gäller följande. Om någon av oaktsamhet orsakar en annan person skada eller dennes död gör personen sig skyldig till brotten vållande till annans död eller vållande till kroppsskada.

De aktuella lagbestämmelserna utgår från att alla är ansvariga för sina egna handlingar – det gäller även vanliga arbetstagare. Den arbetstagare som i arbetet genom en aktiv handling – påkörning med en truck, felaktig hantering av material etc. – skadar en arbetskamrat kan alltså dömas till ansvar enligt dessa bestämmelser.

Vad som är utmärkande för arbetsgivarens ansvar – eller rätteligen någon som representerar arbetsgivaren – är att denne inte ansvarar för endast det denne har gjort; utan även för vad denne borde ha gjort till undvikande av en olycka. Man talar om att arbetsgivaren ansvarar för även underlåtenhet att vidta säkerhetshöjande åtgärder (skyddsansvar). Och om någon som representerar arbetsgivaren har underlåtit att vidta en sådan säkerhetshöjande åtgärd, vilket i sin tur leder till en olycka, kallas brottet enligt kapitel 3 paragraf 10 i brottsbalken istället för arbetsmiljöbrott. Enligt lagtexten gäller detta ansvar om brottet har orsakats genom att någon ”uppsåtligen eller av oaktsamhet har åsidosatt vad som gäller enligt arbetsmiljölagen”.

De berörda bestämmelserna utgår alltså från att åklagaren måste finna en eller flera individer som kan straffas. Flera individer kan på olika sätt och parallellt ha agerat fel eller underlåtit att vidta en viss säkerhetshöjande åtgärd. Då kan alla dessa personer straffas.

Det är inte ovanligt att ett mål om arbetsmiljöbrott handlar just om vilken individ som var skyldig att vidta en sådan säkerhetshöjande åtgärd – var det den som hade ansvar för lokalerna, eller den som ansvarade för att ge korrekta instruktioner; eller visste arbetstagaren mycket väl hur arbetet skulle utföras men gjorde inte på detta sätt?

Regler om företagsansvar

Numera är det dock allt oftare som det är arbetsgivaren som sådan som straffas; genom en företagsbot.

Företagsbot kan enligt kapitel 36, paragraf 7 i brottsbalken bli en sanktion mot ett företag om ett brott har begåtts av någon som har en ledande ställning hos arbetsgivaren eller som annars haft ett särskilt ansvar för tillsyn i verksamheten. Detta innebär att åklagaren regelmässigt kan begära företagsbot vid just arbetsmiljöbrott – det brottet bygger ju på att någon i chefsställning har åsidosatt sitt skyddsansvar. En talan om företagsbot är enklare för åklagaren än en talan om personligt ansvar – åklagaren behöver inte peka ut en bestämd individ som har brustit i sitt skyddsansvar; det räcker med att visa att någon har gjort det.

Företagsbot var tidigare ett komplement till det personliga ansvaret. Åklagaren förde regelmässigt talan om såväl ett personligt ansvar för arbetsmiljöbrott som talan om företagsbot mot företaget. 

Genom införandet av kapitel 36, paragraf 10a i brottsbalken har dock situationen förändrats. Om grundbrottet är vållande till kroppsskada, är påföljden dagsböter. I just denna situation anger bestämmelsen att det enligt huvudregeln inte ska föras någon talan om personligt ansvar, utan den enda påföljden ska vara företagsbot. Undantag kan gälla om någon exempelvis grovt har åsidosatt säkerhetsregler.

Om grundbrottet däremot är vållande till annans död, är denna bestämmelse inte tillämplig och då är det vanligt att åklagaren för talan om både ett personligt ansvar och företagsbot.

Åklagaren utgår från vissa på förhand bestämda parametrar vid talan om företagsbot. De närmare nivåerna framgår av anvisningar som har fatsställts av åklagarna. Det ska observeras att det sedan den 1 januari 2020 gäller nya regler om förhöjd företagsbot för större företag.

Åklagaren avgör vem som kan dömas

De nu beskrivna reglerna ger åklagaren stor handlingsfrihet i flera avseenden. Beroende på de närmare förhållandena kan åklagaren välja att föra talan endast mot en enskild arbetstagare. Domstolen har då inte möjlighet att döma ut ansvar för exempelvis en representant för arbetsgivaren eller företagsbot. Åklagaren kan välja att endast föra talan om företagsbot, även om grundbrottet är vållande till annans död. En förklaring till ett sådant beslut kan vara att åklagaren har svårt att hitta den individ som har ansvarat för ett visst förhållande eller att ansvaret på ett övergripande plan är snarare organisatoriskt än personligt. Inte heller i det fallet kan en domstol fälla en enskild individ till ansvar. Och åklagaren kan åtala individer på olika nivåer i ett företag samt därutöver företagsbot. Skälet till ett sådant ställningstagande är oftast att få uppmärksamhet på allvarliga brister i en verksamhet eller en bransch – särskilt i uppmärksammade händelser med omfattande konsekvenser. I det fallet får domstolen möjlighet att mer fullödigt avgöra hur ansvaret ska fördelas.