Erik Danhard: Är det alltid brott
mot arbetsmiljölagen?

Svea hovrätt har i dom den 7 mars 2023 i mål B 522-21 (ännu ej lagakraft) bedömt följande händelse.

En arbetstagare förolyckades i samband med lossning av ett kolfartyg. Arbetstagaren hade öppnat en manlucka på fartyget och klivit ned i ett stängt utrymme. Utrymmet hade endast låga halter av syre, vilket ledde till att arbetstagaren kvävdes. Arbetskamrater försökte rädda honom, men utsattes för samma risker som den förolyckade arbetstagaren vid räddningsförsöken. Åtal väcktes mot en chef med ansvar för stuveriarbetet och en talan om företagsbot väcktes mot arbetsgivaren Hamnbolaget.

Till grund för åklagarens ansvarsyrkanden låg följande synsätt. Arbetsgivaren – och närmare bestämt stuverichefen – har av oaktsamhet brustit i sitt arbetsmiljöansvar i en rad avseenden. Dessa brister har orsakat att en arbetstagare förolyckats; vilket utgör brottet vållande till annans död enligt kapitel 3 paragraf 7 i brottsbalken. Eftersom brottet har begåtts av en företrädare för en arbetsgivare ska det rubriceras som arbetsmiljöbrott enligt kapitlet 3, paragraf 10 i brottsbalken. Brottet har begåtts inom ramen för Hamnbolagets näringsverksamhet och av en ledande person inom Hamnbolaget. Hamnbolaget ska därför dömas att betala företagsbot.

Har det förelegat brister i arbetsmiljön och vilken betydelse hade dessa?

Åklagaren har i sin gärningsbeskrivning pekat på en rad brister kopplade till verksamheten och arbetets utförande. Åklagarens påståenden om de föreliggande bristerna stödde sig på föreskrifter från såväl Arbetsmiljöverket som Transportstyrelsen.

I skälen till domen är hovrätten tydlig och pedagogisk. Hovrätten framhåller att det för brottet arbetsmiljöbrott måste finnas ett tillräckligt samband mellan en föreliggande brist och effekten att en arbetstagare har förolyckats. Det måste alltså med stor sannolikhet stå klart att om bristen inte förelegat, hade olycksförloppet undvikits. Hovrätten har funnit att några av de brister som åklagaren hade framhållit – bland annat att evakueringsmask inte burits, att rutinerna kring räddningsarbetet var bristfälliga och att utbildningen av den förolyckade personen varit bristfällig – inte med sådan stor sannolikhet haft den betydelsen att om förhållandena varit annorlunda, hade olyckan inte inträffat.

Med motsvarande resonemang har hovrätten däremot funnit att vissa av de brister åklagaren påstått – bl.a. avsaknad av gasvarnare, fysisk säkring av manluckan och instruktioner om ett säkert arbetssätt – hade haft den beskrivna omedelbara betydelsen. Dessa brister hade alltså orsakat att arbetstagaren hade förolyckats. Den återstående frågan att besvara var då om underlåtenheten att vidta dessa åtgärder skett genom oaktsamhet.

Är alla fel och brister att bedöma som oaktsamhet?

När det gäller en bedömning av oaktsamheten, framhöll hovrätten följande. Det hade tidigare skett en liknande olycka i ett annat land. Med anledning av denna olycka togs det fram skriftliga rutiner och instruktioner för arbetet. Det var dock visat att instruktionerna inte följdes av arbetslagen och att det inte hade skett en uppföljning från arbetsgivarens sida av vilka rutiner som faktiskt tillämpades. Chefen för stuveriarbetet, som själv hade tagit fram rutinerna och instruktionen, hade inte säkerställt att arbetet följde rutinen och instruktionerna. Mot den angivna bakrunden var denna brist att bedöma som oaktsamhet.

Kolbåtsrättegången: På vilken nivå låg ansvaret?

HOVRÄTTEN. I rättegången om den svåra kolbåtsolyckan skyller försvaret på en lägre chef. Åklagaren å sin sida menar att arbetsmiljöansvaret inte var delegerat.

Försvaret pekar på andra chefer

HOVRÄTTEN Stuverichefen kunde inte förhindra att en 20-årig timanställd man kvävdes till döds på en kolbåt i Oxelösund. Det hävdar försvaret som i hovrätten vill lägga en del av ansvaret på två chefer som inte är åtalade.