KRÖNIKA
"Vad händer då (arbets)tiden blir bara ettor och nollor?"
Lägger tillgången till tid grunden för en ny sorts orättvisa på arbetsmarknaden? frågar sig Johanna Andersson.
Annons
Det här är en kommenterande text. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Tid har alltid varit ett omstritt begrepp. Under avtalsrörelsen har tiden varit en knäckfråga i förhandlingarna. De resonemang som presenteras är vitt skilda från varandra och striderna är hårda om vem som äga bestämmandet över vad tiden är värd.
Tid är pengar brukar det sägas men tid är så mycket mer. Tid är själva grunden för existensen. Dagens klyftor i tillgången till tid kan därmed ses som långt mycket allvarligare än ekonomiska klyftor.
LO utreder frågan om kortad arbetstid och har i en delrapport kommit fram till att svenskar arbetar mycket i jämförelse med jämförbara länder. Rapporten visade också på en koppling mellan minskad stress och arbetstidsförkortning och att färre arbetade timmar leder till bättre sömn och bättre möjligheter för återhämtning. Studien visade även på att kortad arbetstid leder till en bättre arbetsmiljö och en minskad risk för olyckor.
Arbetsgivarna ser enbart risken i att ekonomin skulle gå sämre och deras argument är svåra att avvisa.
Vad har då arbetsgivarna emot alla de här goda effekterna av förminskad arbetstid? Ur ett ekonomiskt perspektiv kan arbetsgivarna inte förstå hur fackföreningar kan presentera dessa förslag just nu eftersom vi behöver mer resurser i landet och inte mindre.
Arbetsgivarna ser enbart risken i att ekonomin skulle gå sämre och deras argument är svåra att avvisa. Kraschar ekonomin blir drömmen om den förkortade arbetstiden i stället kanske till ingen arbetstid alls.
Det är inte en djärv slutsats att säga att den digitala utvecklingen kommer att öka möjligheten att frigöra tid. Utan att hemfalla åt teknikjättarnas teknikoptimism som en lösning på allt. Möjligen har tanken motbevisats att det går att hitta en win-win där minskad arbetstid inte skulle leda till minskning i produktivitet. Det krävs därför att diskussionen förflyttas till att handla om rättvisa, fördelning av resurser, och en hållbar framtid där digitala verktyg möjliggör fler effektiviseringar på arbetsmarknaden.
När tiden digitaliseras till ettor och nollor blir det tydligt att det finns en stor orättvisa.
I dag framstår tidens gränser för många inom arbetslivet allt luddigare på grund av distansarbete, digitala verktyg, flextid och arbetsuppgifter som till stor del är mycket svåra att se effekten av. Tekniken innebär nya utmaningar i arbetslivet i form av att arbetstagare kan uppleva en minskad kontroll över sitt arbete eller måste anpassa sig till digitala system – som inte har riskbedömts.
När tiden digitaliseras till ettor och nollor blir det tydligt att det finns en stor orättvisa mellan dem som måste vara på arbetet och dem som inte alltid behöver vara det.Den senare gruppen har ofta stora tidsvinster att genom minskad restid. Samtidigt som distansarbetet också uppges leda till både ökad stress och minskad jämställdhet.
Det som arbetar på distans och med flextid verkar ha lättare att få gehör för sina krav på kortad arbetstid – istället dem som sliter inom industrin eller sjukvården där det kommer larm om att människor inte tror att de kommer att orka ett helt yrkesliv om de ska arbeta heltid enligt den nuvarande 40-timmars veckan.
Det är tydligt att arbetstiden kommer att bli en allt viktigare fråga i förhandlingar på svensk arbetsmarknad – oavsett om den består av ettor och nollor eller inte.
