Arbetsmiljö

Så hanterade hon en psykopat på jobbet

Marlene Jegeborn tvingades att hantera en medarbetare med antisocialt beteende – en psykopat. Hon lovade sig själv att inte låta erfarenheten färga hennes i vanliga fall tillitsfulla människosyn. Foto: Elsa Frizell

Felrekrytering. Psykopater är nästintill omöjliga att upptäcka i en normal rekryteringsprocess. Vd:n Marlene Jegeborn anställde en säljare. Men efter bara några månader märkte hon att någonting var fel. Väldigt fel.

Publicerad

Rekryteringen skedde enligt konstens alla regler. Kandidaten matchade kompetenskraven, referenserna var goda och kandidaten gav ett väldigt trevligt intryck. Men väldigt snart efter att den nya säljaren hade börjat, förändrades det lilla företaget.

Kulturen, som hade präglats av öppenhet och tillit, blev annorlunda. På huvudkontoret, där den nya säljaren var placerad och där ett tjugotal personer arbetade, blev det allt tystare i fikarummet. Stämningen kändes tryckt.

Säljaren använde sig av härskartekniker, översittarbeteende och lämnade kommentarer som chockade kollegerna, men kunde sam­tidigt också vara väldigt charmerande i andra stunder. Den genuina samhörigheten var försvunnen. Det fanns ett obehag. Människor var ledsna. För Marlene Jegeborn, som var vd i bolaget, blev det som tydligast under en bilresa mot ett kundbesök. Hon körde, den nya säljaren satt bredvid och sa plötsligt: ”Vet du vad som är det effektivaste sättet att döda en människa med kniv? Man skär här, på låret. Det går aldrig att stoppa blodflödet.”

Det var bara ett av många liknande utspel. Med­arbetare på en avdelning var särskilt hårt ansatta av den nya säljarens härskartekniker. De kände sig förminskade, nedtryckta och ledsna.

– Jag kände för mina medarbetares skull att jag var tvungen att göra någonting, men att jag inte kunde lösa det här själv, säger Marlene Jegeborn.

Hon vände sig därför till en psykolog och beteende­vetare som var specialiserad på att hjälpa organisationer. För att få en bild av situationen beslutade hon tillsammans med psykologen att göra djupintervjuer med alla medarbetare. På så vis skulle ingen enskild pekas ut, men mönster skulle kunna urskiljas. Någon vecka senare hade alla intervjuer genomförts och psykologen kunde konstatera att det var just den nya säljarens handlingar som var problemet och att beteendet kunde klassas som antisocialt eller psykopatiskt.

Marlene Jegeborn ställdes inför tre val: Hon kunde försöka förändra säljarens beteende. Hon kunde säga upp den anställda av personliga skäl. Eller köpa ut medarbetaren. Men att behöva konfrontera den nya säljaren med att det var hens antisociala beteenden som störde hela organisationen, kändes högst riskabelt, givet personens tidigare hotfulla beteende.

– Du kan inte resonera med en sådan här persons förnuft eller känslor, eftersom hen saknar empatisk förmåga och självinsikt, säger Marlene Jegeborn.

Exakt hur processen gick vidare kan Marlene Jege­born inte berätta av sekretesskäl, men i grova drag blev lösningen att försöka skapa en mer inkluderande stämning så att det skulle bli bättre för alla. Med tiden blev stämningen lite bättre och i samband med det kom den nya säljaren och sa upp sig själv, eftersom förbättringen för alla motverkade den nya säljarens önskan att söndra och härska.

– Det var som att en blöt filt drogs bort. Säljaren lämnade oss för ett annat företag. Man kan kanske tycka att man har ett ansvar där att varna nästa arbetsgivare, att ta det samhällsansvaret, men det går inte, säger Marlene Jegeborn.

Skälet, menar hon, är risken att personen då skulle kunna komma tillbaka med onda avsikter.

För Marlene Jegeborn gav erfarenheten med den nya säljaren obehagliga men viktiga lärdomar, vilket hon också fått bekräftat vid samtal med många rekryterare i efterhand. Inga rekryteringsprocesser visar om kandidaten har en sådan här personlighetsstörning. Inga självskattningstester avslöjar en sådan person. Tester som visar personlighetsstörning görs enbart av psykologer. Och referenterna kommer aldrig att ge en varning.

– Mitt råd till den som råkar ut för en sådan här medarbetare är att agera skyndsamt och att vända sig till en professionell expert. Lekmän ska inte använda begreppet psykopat lättvindigt.

För att lindra konsekvenserna av ett sådant här beteende behöver man som arbetsgivare se till att bygga en tillitsbaserad kultur där medarbetare känner förtroende att komma till ledningen om något inte står rätt till, tror Marlene Jegeborn.

Hela processen från anställning till uppsägning tog bara sex månader.

– Det är extremt kort tid för att avyttra en psykopat, enligt andra chefer jag talat med som upplevt effekterna av att ha anställda med asociala beteenden.

I dag säger sig Marlene Jegeborn ha utvecklat en känslighet för att snabbt känna igen ett stört beteende­mönster. Hon lovade sig själv i samband med mötet med den nya säljaren att inte låta erfarenheten färga hennes i vanliga fall tillitsfulla människosyn. Skulle hon möta en psykopat igen vet hon vad hon ska göra.

– Det finns ingen patentlösning, men man måste agera snabbt, ta in extern hjälp och våga undersöka situationen. Det är otroligt obekvämt att hantera en sådan situation, men kostnaden för att ha en sådan person anställd är skyhög.