"Vår dörr är full av knogjärnsmärken"

<p>Torbjörn Korssell, musiklärare på Centralskolan i Malung, är trött efter ännu en bråkig natt. Telefonen började ringa vid midnatt. Sen bankade någon på fönstret. Hårt. "Vi trodde att kåken skulle falla ihop." Samtidigt bultade det på dörren. </p> <p>- Ytterdörren är så full av märken från knogjärn att hustrun vill byta ut den. </p> <p>Under hösten har trakasserierna från elever och före detta elever trappats upp. </p> <p>- Jag har tappat räkningen på hur många gånger de har kommit hem till oss mitt i natten. </p> <p>Vi träffas på ett fik i Stockholm. Tobjörn Korssell är fackligt engagerad och åker ofta till Stockholm för att gå på möten. Han känner sig hemma i huvudstaden - han jobbade på en skola i Kallhäll i flera år.</p> <p>Men när barnen var små flyttade familjen tillbaka till hemorten Malung. Han och hustrun ville att barnen skulle få en lugn och trygg start. I dag beskriver han Malung som ett "litet Borlänge" där ungdomsgäng har tagit över och där många vuxna väljer att blunda. </p> <p>- På kvällar och nätter är Malung ett laglöst land. Närmaste polis finns i Borlänge - 15 mil bort. De som härjar på nätterna är högstadielever, som går på skolan där jag undervisar. Eftersom jag vill vara en tydlig lärare som sätter gränser, har jag hamnat i skottgluggen. </p> <p>Ett bråk om en mobiltelefon för ett par år sedan satte eld på konflikten.</p> <p>- I skolan har vi plastlådor där eleverna ska lägga sina mobiltelefoner under lektionstid. "Parkera telefonen i mobilgaraget", sa jag till en elev. Han vägrade. Efter den konflikt som uppstod hade jag blåmärken på armarna. </p> <p>Skadorna fotograferades av företagsläkaren och händelsen polisanmäldes. Sen dess har gänget haft ögonen på honom. </p> <p>- Så fort de ser mig häver de ur sig glåpord som "sucker". Vid sådana tillfällen brukar jag att inte agera. Det tjänar ingenting till. Men jag vill vara en lärare som är tydlig. Enligt svensk lag får man inte röka på skolan. Ändå står eleverna där och röker och lärarna går förbi och tittar i marken. Varför säger de inget? Vågar de inte? Jag fungerar inte så. Jag säger ifrån. </p> <p>Malung är en liten kommun. Alla vet vilka alla är. Torbjörn Korssell och rektorn på skolan bor på samma gata. Flera av de bråkiga eleverna bor i grannskapet. Alla går på samma skola. Det som händer i samhället påverkar skolan, och tvärtom. Torbjörn Korssell vet att flera i ungdomsgänget har en trasslig bakgrund med misshandel och andra problem i familjen. </p> <p>- Tragiskt såklart. Men det är ändå gränser som de här killarna behöver. Det är jag och en annan lärare på skolan som råkat illa ut. Varför just vi? Jo, för att vi är tydliga. Vi säger "Stopp, det där accepterar jag inte.". </p> <p>Men han är upprörd över att varken polisen eller socialtjänsten har lyckats ta tag i situationen. </p> <p>- Jag vet inte hur många gånger som jag har varit i kontakt med polisen. Jag ringer samtidigt som ungdomarna bankar på huset. Men då finns polisen i Borlänge och när de kommer fram till Malung har ungdomarna dragit för länge sedan. Och polisen säger att de inte kan göra något så länge ungdomarna är minderåriga. </p> <p>Från skolan har Torbjörn Korssell fått allt formellt stöd han kan begära. Alla incidenter som inträffat i skolmiljön har anmälts till Arbetsmiljöverket och till polisen. </p> <p>- Jag tror att flera lärare tycker att jag är väl principfast, att jag skulle vara lite mjukare. Att det skulle vara enklare för mig själv om jag valde att inte lägga mig i allt. Men jag vägrar att ta skit bara för att jag har valt att bli lärare. </p> <p>Har han aldrig funderat över att lyssna på kollegerna?</p> <p>- Skulle jag strunta i att ingripa när några elever ger sig på en annan elev i skolan bara för att den eleven är svart? Skulle jag acceptera att en elev kallar mig gubbjävel under ett utvecklingssamtal? Skulle jag strunta i att ringa till polisen när jag ser 14-åringar köra bil? Jag har tänkt tanken, men jag är inte sån. Det sitter i min ryggmärg att reagera. </p> <p>Han försöker ta fasta på de positiva minnena. När luciatåget sjöng så fint att han inte kunde hålla tårarna tillbaka. Eller när den strulige killen började spela gitarr och slutade hänga på gatorna. </p> <p>- Det är viktigt att säga att de allra flesta elever fungerar bra. Men de tappas bort bland de bråkiga. Tyvärr kommer jag knappt ihåg vad vissa tysta och tillbakadragna elever heter. Men killen som skrek åt mig kommer jag att minnas resten av livet. </p> <p><b>Anna Wahlgren</b></p>