Våga ta Samtalet med den som dricker lite för mycket

2011-12-18 23:00 Calle Fridén  
Calle Fridén Foto: Michael Melanson

KRÖNIKA. Jag vet rätt lite om andra branscher, men i byggsvängen är det rent livsfarligt om någon är på fyllan. Ändå har vi en tradition av alkohol på arbetsplatserna, gamlingarna minns frukostraster som förvandlades till sjöslag. Folk söp stenhårt kort sagt, och så dog de. Och som om det inte räckte, så dog andra också.

En byggarbetsplats är fylld av riskmoment. Det är ofta mörkt, det är gropigt, det är oväsen, det är maskiner som är helt livsfarliga om de hanteras fel. Och vi jobbar nära varandra. Ofta rent fysiskt nära, hjälper till att hålla, lyfter tillsammans. Då vill man inte mötas av en andedräkt som luktar violpastiller klockan 07.12. Det är då det är dags för Samtalet. Det där jobbiga. Snacket har ju redan gått. Det är ingen blixt från en klar himmel.

I våras kom lärlingarna till jobbet raka vägen från studentskivan. Och vi luktade på dem som hanhundar, men de var nyktra. Där­emot trötta och fnissiga, så jag skickade hem dem vid elva. Den här gången var det inte frågan om fniss. Alla visste. Och alla gick som katten kring het gröt, för att slippa konfrontationen. Det är jobbigt. Man vet att han har det hopplöst hemma, man vet att han krökat för mycket för länge – men tyvärr är alkoholvanorna bland det mest privata vi har. Det är rent pinsamt att fråga någon om han inte ”dricker lite för mycket”. Fast förr eller senare hamnar man med ryggen mot väggen. Man måste ta itu med saken.

Jag har sett alkoholistens trötta och ledsna ögon, jag har sett Den Dansante Ungkarlens arga blick, jag har känt bakfylleångorna. Och det är inte alltid jag orkar ta upp det heller. Även jag har bedjande sökt högre makts hjälp, påpekat lite fint för basen att ”kolla till Nisse, han mår nog inte så bra”. Man kan undanflykterna; Hörru, krökar inte du lite för mycket? Vem? Jag? Nääää. Eller jo, det kanske blev lite mycket i går.

Det finns ingen manual. Det sägs alltid att det är bra om arbetskamraterna tar itu med det, vilket är ett effektivt sätt att rasera en vänskap på. Det är ytterst få fyllon som är tacksamma för Samtalet, om man så säger. Det är också en orsak till varför det här är så jobbigt.

Vad är viktigast? Vänskapen, lugn och ro på jobbet eller att faktiskt ta snacket? För det är ju så viktigt. Människor dör och skadar sig på jobbet i varje fall, utan att det ska behöva vara alkohol inblandat (och jo, jag vet att det är andra droger också). Ändå är vi alla så förtvivlat dåliga på det. Alla skelar med blicken när ämnet kommer upp, och till sist är det gamlingen som minns en fyllefest vid nån gjutning 1973 som får sista skrattet. Man ska inte behöva komma dragande med att ”vi bryr oss” och ”det är synd om Jeppe”. För det enda som till slut spelar roll är att vi alla kommer hem efter jobbet.

Calle Fridén,
byggnadsarbetare

Calle Fridén

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen