Ibland räcker det med att ha blivit lite till åren, ibland är det fråga om alldeles uppenbara handikapp.
Jo, även den som sitter i rullstol behöver kunna gå på toaletten, även den som har ont i knäna ska kunna jobba en hel dag. Ändå tänks det väldigt lite på sånt när vi skapar nya arbetsplatser. Man tänker väldigt mycket på design, färg, former, lägger stora pengar på spännande interiörer. Men när det handlar om från vilket håll en dörr ska öppnas är det plötsligt ointressant.
Småsaker, kan tyckas, men för den som har svårt att öppna en dörr är det viktigt. Precis som att det finns möjlighet till hörselhjälpmedel eller parkering. Man kan ju undra var ointresset kommer från.
Kompisar med funktionsnedsättningar berättar ofta om att de får stå ut med omöjliga arbetsplatser, och inte sällan om totalt ointresse från arbetsgivaren. Och har man varit arbetslös ett tag har man ju en tendens att svälja rätt mycket, även om det innebär att låna toaletten hos grannföretaget. Man vill ju inte vara krånglig liksom.
Än värre blir det med de mer dolda handikappen, som inte syns på utsidan. Epileptiker som måste informera kolleger, de som har tinnitus som driver dem till vansinne emellanåt, kronisk smärta, mag- och tarmproblem – saker som gör att det blir svårt att ha ett sånt där arbetsliv som den unga och friska kan ha. Där man måste lämna in miljarder intyg för att styrka att man har nedsatt förmåga, där arbetsgivaren inte sällan också vill håva in lite bidrag, trots att den eventuella funktionsnedsättningen inte alls påverkar jobbet. Det är inte nåt man gärna berättar vid fikabordet.
Det finns en hel del människor inte berättar för sina kolleger, och det spricker lite här och var när det gäller hur man tar emot dem som kanske inte funkar lika bra som den unga och friska.
Jag jobbade för länge sen med ett par döva killar. Det gav en del nya perspektiv, kan man säga, både när det gällde att kommunicera och när det gällde skyddet. Vi fick gå skyddsrond på ett annat sätt, helt enkelt. Och så kanske det skulle vara överallt – man ska inte ta för givet att alla står ut med väsandet från ventilationen, eller att trösklarna inte är i vägen, eller att alla kanske inte kan ha samma ljus, eller att alla måste veta hur man tar hand om ett hjärtstopp.
Egentligen vore det bättre om de gamla och krassliga fick designa arbetsplatserna, de som ser svårigheterna, men det lär man få vänta på.
Kommentarer
Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.
Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.