Ta osynliga faran på allvar

Vi cyklister inbillar oss att vi är hälsosamma, men smattret från bilarnas dubbdäck mot asfalten borde få oss att tänka om. Luften är långtifrån frisk.

Dubbdäcken sliter loss partiklar från beläggningen, däck och oljerester virvlar upp i luften, de mikroskopiska partiklarna dras ner i våra flåsande lungor. De partiklar som stannar kvar i kroppen ställer till med oreda. Hjärt- och lungsjukdomar är de vanligaste konsekvenserna. Partiklarna tar sig även in i inomhusluften, blir en del av vår arbetsmiljö.

Då är gränsvärdena högre än för utomhusluften, fast vem bryr sig? Hur många mäter inomhusluften?

I det här numret har vi tagit på oss den uppgiften, att mäta antalet partiklar i luften där vi arbetar. På fem arbetsplatser har vi undersökt mängderna av de allra minsta partiklarna.

Den osynliga hälsofaran finns över hela landet, från Umeå i norr till Skåne i söder. Intresset är tyvärr obefintligt och åtgärderna minimala. Sverige har till och med dömts i EU-domstolen för att under flera års tid ha över­skridit normerna. Under förra året överskred 17 kommuner EU-normerna för godkänd utomhusluft. En och annan gata fick ett förbud mot dubbdäck. I Stockholm hade redan en gata försetts med dubbdäcksförbud, där ansåg sig politikerna ha gjort tillräckligt.

När vi diskuterar arbetsmiljö i dag är dödsolyckor, stress och sjukskrivningar mest i fokus, men vi får inte glömma att arbetsmiljö är så mycket mer. Som till exempel luften vi andas.