”Svårt skriva mysigt om arbetsmiljön”

2013-03-24 23:00 Calle Fridén  
Calle Fridén är byggnadsarbetare, krönikör och bloggare Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. För ett par veckor sen stötte jag ihop med en från andra sidan, arbetsgivarsidan. Inte från mitt eget företag gubevars, utan mer centralt placerad.

Han läste vad jag skrev, sa han. Sen skrapade han med foten, innan det kom: Men måste du vara så negativ? Händer det inget roligt på jobbet? Varför skriver du inte om arbetsglädje?

Säg det. För visst borde arbetsmiljö även handla om glädje. Om tillfredsställelsen i att lämna ifrån sig ett bra arbete. Kunna åka förbi bostadsområden, och för femtioelfte gången berätta för uttråkade barn att det där, det har minsann jag varit med och byggt!

Visst, säger barnen. Ska du inte berätta om alla som var med också? Och sen var det slut på den stunden av stolthet. Som fader känner man sig då lite generad, och en smula deppig över att inte kunna förmedla stunderna av kamratskap, av vetskapen om att det här gjorde vi jävligt bra, grabbar. Eller så är det bara jag som är på väg att bli gammal...

Vad svarade jag honom då? Bara att jag blir gladare om jag inte riskerar livet på jobbet. Han envisades inte, men det är en rätt vanlig reaktion. Arbetsgivare som får något trött i blicken när man påpekar saker, kolleger som ser ännu tröttare ut – jag tror alla vi som någon gång jobbat med skyddsfrågor upplevt det. Och det har liksom inte blivit lättare med åren, fast det borde vara så. När jag pratar med andra skyddsombud, också från andra branscher, är vi rörande överens om att det alltid är vissa saker som återkommer och återkommer och återkommer. Hos oss är det fallrisk och saker man kan hamna under. Hos andra är det tunga lyft i omöjliga vinklar, ensamarbete, stress.

Man trodde ju kanske att vi skulle slippa prata 1984 års problem år 2013. Men nej då.

På samma vis blir också kåren av skyddsombud allt äldre, och när de går i pension blir det svårt att hitta ersättare. Yngre förmågor står inte riktigt på kö, i synnerhet inte nu när man kan få trassel på jobbet om man lägger sig i. Arbetsdomstolen är inte direkt en instans som gör det lättare att rekrytera när den godkänner uppsägningar av skyddsombud. Sen får folk som har betalt för att tolka ADs beslut säga vad de vill.

Företagen har blivit bättre, dessutom. Man ska – återigen – ut på ganska små företag för att hitta riktiga bottennapp. Men det betyder inte att skyddsarbetet inte behövs på de större företagen. I takt med att arbetet förändras ändras också riskerna. Och attityderna.

Det är nog där arbetsglädjen kommer in, att känna tillfredställelse. Nej, det blir lite svårt att skriva mysiga små kåserier om arbetsmiljö. Det är fortfarande en bister verklighet vi lever i, där massor av människor dör eller skadas.

Det är svårt att känna den där fina glädjen när man går på en begravning, om ni förstår vad jag menar. Därför fortsätter jag skriva om hur det ser ut.

Calle Fridén

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer