Skyddsutrustningen den största frågan

2020-06-12 00:00  

Oro. Fackförbundet Kommunal har JO-anmält Arbetsmiljöverket, och de särskilda arbetsmiljöåklagarna funderar på hur man ska bevisa vem som smittats var. I Kiruna konstaterar Gunilla Eliasson att hon och kollegerna borde ha haft de blå munskydden hela tiden.

April våren 2020 är inte en vanlig månad. 50 skyddsombudsstopp med koppling till coronaviruset kom in till Arbetsmiljöverket. Hur många flera skyddsombudsstopp som las runt om i Sverige finns ingen statistik över. Kommer arbetsgivaren och skyddsombudet överens behövs inte verket. Gunilla Eliasson, huvudskyddsombud för hemtjänstpersonal i Kiruna, la ett av stoppen i april. Hon krävde att de som arbetar med covid-19-sjuka brukare skulle få munskydd med ventil.

När Arbetarskydd når henne på telefonen i början på maj visar det sig att hon lagt ytter­ligare två stopp med samma krav. En av hennes kolleger ytter­ligare tre, alla i april.

Det första stoppet gällde arbetet hos ett äldre par som bodde hemma.

– Hemtjänsten tog hand om kvinnan som blev sjuk i covid-19, den anhöriga smittades och två av personalen var smittade, berättar Gunilla Eliasson.

Stoppet ledde till att paret flyttades till en vårdinrättning där de sedan avled. De andra fem skyddsombudsstoppen gällde bristen på andningsskydd med ventil. Alla hävdes av Arbetsmiljöverket.

– På ett av de kommunala äldreboendena är 19 av 20 brukare sjuka, och tio i personalen är smittade, på ett enda boende, så något har brustit, säger Gunilla Eliasson.

Hon tillägger:

– Vi borde ha haft de blåa munskydden hela tiden när vi går in till brukare för att förebygga smitta. Det har varit brist på vanliga munskydd också.

För att arbeta med äldre som redan är sjuka i covid-19 tycker Gunilla Eliasson inte att de blå munskydden räcker. Hon och övriga skyddsombud har krävt andningsskydd med ventil och också velat ha långärmat.

– Ett annat boende har riktiga skydd som det fått från militären, där har de klarat sig bättre, säger hon.

Hon konstaterar att det ofta är vikarierna och de timanställda som inte har riktiga skydd. Och att de dessutom är sämre försäkrade om de blir sjuka.

I vanliga fall är Gunilla Eliasson på Kommunals kontor i Kiruna två dagar i veckan. Nu under pandemin är hon där på heltid.

– Medlemmar ringer och gråter. De är oroliga, vill prata.

Men det finns ljusglimtar och telefon­sam­talet med Arbetarskydd tar en ny vändning.

– Vi fick precis en jätteglad nyhet. IF Metallarna vid LKAB kommer hit med andningsskydd med ventil och handsprit. Det är hemskt att det ska behövas. Nu kommer de, säger hon.

Glada röster hörs. Gunilla Eliasson hinner inte prata mer och dagen därpå ska hon träffa socialchefen.

När Arbetarskydd ringer igen är Gunilla Eliasson nöjd.

– Kommunen håller med oss nu, kanske för att det är så många smittade, säger hon efter mötet i stadshuset.

Kommunen har redan kört ut andningsskydd med ventil till de värst drabbade. IF Metall­arnas gåva har också börjat delas ut till natt­patrullerna.

– Vi ska köra ut skydden till hemtjänsterna i byarna kring Karesuando också, säger Gunilla Eliasson glatt.

* * *

När coronaviruset började spridas i landet och skyddsombuden i äldreomsorgen hörde av sig till sitt fackförbund med frågor om skydds­utrustning, var det oklart vad som gällde, menar Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund.

– Vi fick jättemycket frågor från skydds­ombuden. Riktlinjerna kring skyddsutrustning var som en djungel. Skulle det vara munskydd, eller kanske visir? Vi tittade bland annat på WHO:s rekommendationer och Arbetsmiljöverkets tidigare riktlinjer vid smitta och tog fram ett förslag utifrån det. Om det fanns konstaterad eller misstanke om smitta rekommenderade vi en ansiktsmask av en viss modell.

Utifrån den rekommendationen lade Kommunals skyddsombud inom äldreomsorgen en hel del skyddsombudsstopp. På äldreboendet Serafen i Stockholm gav Arbetsmiljöverket skyddsombudet rätt, när arbetet stoppats den 7 april. Men beslutet överklagades. Den 30 april kom förvaltningsrättens beslut och stoppet hävdes, inte på grund av vilket skydd som skulle användas utan på grund av otydlighet kring avståndet. Hur nära de boende med misstänkt covid-19 behövde de anställda vara för att hjälpa den boende? Vid vilket avstånd krävdes det aktuella skyddet?

Själva frågan om vilken typ av andningsskydd som krävdes tog inte förvaltningsrätten ställning till. Ändå såg Arbetsmiljöverket det som ett svar på att den typ av andningsskydd Kommunal dittills hade krävt var onödiga, menar Lenita Granlund.

– Efter förvaltningsrättens beslut hävde Arbets­miljö­verket skyddsombudens stopp via mejl utan att komma ut till arbetsplatserna. Det blev helt verkningslöst att lägga stopp, säger hon.

Sedan dess har Arbetsmiljöverket överklagat domen till kammarrätten, som inte be­viljade prövningstillstånd. Verket kan överklaga det beslutet till och med mitten av juni.

I början av maj skriver Lenita Granlund ett öppet brev i tidningen Kommunalarbetaren tillsammans med sin fackliga kollega Johan Ingelskog. De skriver att Kommunal har bytt strategi och slutat förespråka skyddsombudsstopp när det saknas andningsskydd. Men de påpekar att det inte är en reträtt. ”Vi har inte gett upp. Vi kommer att fortsätta markera och kräva adekvat skyddsutrustning i det förebyggande arbetet.” ”Det innebär att vid risk eller misstänksamhet att liv eller hälsa står på spel så ska skyddsombuden reagera – alltså lägga skyddsombudsstopp.”

– Först krävde vi lite kraftigare andningsskydd, sedan sänkte vi kravet något. Stoppen har ju oftast lagts när det saknats skydds­utrustning helt, eller inte funnits rätt skydds­utrustning, förtydligar Lenita Granlund.

Hon har fått sätta sig in i mycket nytt och förklarar att det finns tre huvudsakliga klasser av munskydd. Nivå 1 är de munskydd som folk går med på stan. Nivå 2, IIR är kraftigare, de är vätske- och stänkavvisande mot droppsmitta som saliv och slem. Skydden på nivå 3 är ännu kraftigare andningsskydd med ventil, FFP2 eller FFP3, som används mot aerosolsmitta om personalen exempelvis ska suga bort slem på en person. Att andas genom ventil gör att de här skydden är tyngre att arbeta i.

– Skydden på nivå 2 har Arbetsmiljöverket accepterat vid stoppen. Vi har frågat Arbetsmiljöverket varför man tror att den här skyddsutrustningen på den lite lägre nivån skyddar, men vi har inte fått svar.

Trots att förvaltningsrätten inte tog ställning till vilken typ av andningsskydd som krävdes och trots uteblivet svar från myndigheten har Kommunals rekommendation på andningsskydd vid misstänkt eller konstaterad covid-19 sänkts till nivå 2.

I början av maj JO-anmälde också Kommunal Arbetsmiljöverket. Anmälan gjordes efter att myndigheten ska ha bjudits in till möte av Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, och efter det gick ut med att basal hygienutrustning räcker.

– SVT:s reportrar grävde i det, och genom dem fick vi reda på att SKR var initiativtagare. Vi måste kunna vara säkra på att Arbetsmiljöverket sköter sitt uppdrag neutralt, utan påverkan av någon. Det var märkligt att Arbetsmiljöverket inte kontaktade oss, att det bara samrådde med SKR, säger Lenita Granlund.

SVT:s reportrar hade också hittat ett diarie­fört brev där en av verkets experter, Igge Gustafsson, läkare och civilingenjör, talar om ett genusperspektiv. Att det är viktigt att använda skyddsutrustning i manliga yrken. Men att det nu när det finns stor risk för ohälsa, sjukdom och till och med död i ett kvinnligt yrke plötsligt inte är lika viktigt längre att använda skyddsutrustning. Det brevet ska sedan ha plockats bort från diariet, vilket också finns med i JO-anmälan, förklarar Lenita Granlund.

– Vi har medlemmar som avlidit i covid-19 som de troligen fått på sin arbetsplats. Att Arbets­miljö­verket säger att det räcker med basal hygienutrustning är att nedvärdera våra medlemmar. Merparten av våra medlemmar har via sin utbildning fått basal kunskap i hygien.

Lenita Granlund ser nu en liten ljusning tack vare lokala initiativ och att tillgången på skyddsutrustning blivit bättre.

* * *

Veronica Magnusson är förbundsordförande för Vision med många chefer inom äldre­om­sorgen som medlemmar. Läget är extremt och allt har ställts på sin spets. I mitten av maj uppgav 62 procent av cheferna som besvarade en enkät från förbundet att de inte kunde ge medarbetarna en säker arbetsmiljö.

– Vi har i flera år tagit fram forsknings­rapporter om antalet medarbetare per chef och visat på sambandet mellan arbetsmiljö och verksamhetsresultat. Vi har drivit de här frågorna både lokalt och nationellt, men uppen­barligen inte fått gehör.

Hon kunde låta bitter och säga ”Vad var det vi sa”, men i stället konstaterar hon att pandemin har satt ljuset på arbetsmiljöproblem som varit kända länge.

– Nu är det en extrem situation där konsekvenserna av det här visar sig på det hemskaste sättet man kan tänka sig. Det här har tyvärr gett oss argument för att visa att resurser måste gå till äldreomsorgen om vi vill att den ska fungera på ett bra sätt.

Även Vision skrev ett öppet brev. Det här var ställt till regeringen och SKR, och innehöll en uppmaning till chefer i äldreomsorgen: Returnera era arbetsmiljöuppgifter till era överordnade om ni inte har resurser, befogenheter eller tillräcklig kunskap för att skapa en säker arbetsmiljö för de anställda.

Veronica Magnusson tror inte att någon har lytt uppmaningen men hon vet att några funderar på det.

– Cheferna vill ta ansvar. Men när man har nått vägs ände tycker vi att det är att ta ansvar att säga till att det är en ohållbar situation.

Nu diskuteras chefernas förutsättningar lokalt på ett nytt sätt, förbundet har fått i gång en dialog med SKR, arbetsgivare har reagerat positivt och Veronica Magnusson ska träffa socialminister Lena Hallengren.

– Det är viktigt att tydliggöra att ansvaret hamnar där det hör hemma, nämligen hos de som har befogenhet att fatta beslut om resurser.

De arbetsmiljöverktyg som finns testas nu i skarpt läge, påpekar Visions förbundsordförande. Tydliga riktlinjer och rekommendationer från myndigheterna måste finnas men bedömningar göras på varje arbetsplats för att inte missa särskilda risker och behov.

– Det har verkligen blivit tydligt att man måste använda det systematiska arbetsmiljöarbetet. Många signalerar att det behövs täta riskbedömningar och att dialogen mellan fack och arbetsgivare är viktig. Det finns upparbetade rutiner och strukturerna verka fungera i stort. Men smittskydd är inte något vi pratat så mycket om tidigare.

Hon tillägger att många förtroendevalda är stolta över vad de gör nu och att de tycker att skyddsarbetet och arbetsmiljöarbetet har vitaliserats.

– Många säger att samverkan med arbets­givaren fungerar bra. Men det är en spretig bild.

Smittan har spritts på äldreboenden och det finns uppgifter om att personal inom äldreomsorgen gått till jobbet fast de varit sjuka. Era medlemmar är chefer med ansvar. Hur tänker du kring det?

– Jag fokuserar på förutsättningarna. Vi kan inte förvänta oss att någon löser en omöjlig situation. Det är en väldigt tuff situation för många av våra medlemmar just nu. Det är väldigt oschysst att ge omöjliga förutsättningar och sedan säga, ”Oj, vad dålig du var som inte klarade det”. Det är lite så det ser ut för förstalinjens chefer inom äldreomsorgen.

Veronica Magnusson är orolig för sina medlemmar och påpekar att många har arbetat hårt under lång tid.

– Många har förhandlat bort sin övertid. Det fungerar i normalläget men inte när man är tillgänglig dygnet runt i flera månader i sträck. Det här måste vi se över.

Hon tillägger:

– Det har aldrig känts så meningsfullt som nu att jobba fackligt.

* * *

På företagshälsovårdsföretaget Feelgood i Stockholm blev det ganska snabbt mindre att göra i virusets spår.

– Helt plötsligt handlade allt om corona, säger Johanna Johansson, regionchef på Feelgod.

Kunderna hade fullt upp med krishantering och inte tid med något annat. Feelgood själva ställde in sina hjärt- och lungräddningskurser, såg över rutiner och skydd för den egna personalen och åkte inte ut till kunder där det fanns smitta.

– Samtidigt som vi tvingades prata om korttidspermittering insåg vi att vi har personal som behövs på andra håll i krisen. Vi tog kontakt med våra kunder och frågade om vi inte kunde hjälpa till med något, säger Johanna Johansson.

Det tog bara någon dag och sedan fick Feelgood hjälpa till att svara på oroliga stockholmares frågor om corona. Nu har de fått i uppdrag både från Region Stockholm och Stockholms stad att erbjuda stödsamtal till de av regionens medarbetare som önskar.

Både kunderna och företaget har också upptäckt att det går att göra mer digitalt än vad de tidigare trott.

– Till och med ergonomer och fysioterapeuter levererar en del tjänster digitalt nu. Via kameran kan de se hur du rör dig och hur du gör. Vi har kämpat med digitala leveranser i två år. Nu hände allt över en natt. Vi kommer att fortsätta med mycket av det här. Vi kommer inte att bli samma företag igen.

När krisen är över tror Johanna Johansson att företagshälsovården kan få mer att göra än tidigare. Det kan handla om allt från effekter av dålig ergonomi på hemmakontoret, missbruksproblem, oro, svårigheter att komma tillbaka till ordinarie arbetsuppgifter efter att ha arbetat hårt i stridens hetta på en intensivvårdsavdelning och rehabiliteringstjänster till dem som varit svårt sjuka i covid-19.

– Bredden av utmaningar som corona har fört med sig är ganska stor, tillägger hon.

Johanna Johansson önskar att företags­hälso­vården får rycka in mer.

– Vi kan riskbedöma och lugna ner, vi har allt från arbetsmiljöingenjörer till läkare hos oss. Jag förstår att alla gör sitt och krishanterar men hade man lyft blicken lite så hade man kunna använda oss mer än vad man har gjort.

Företagshälsovården efterfrågas också. I mars skrev SKR, Sobona och åtta olika fackliga företrädare, som Kommunal, ­Vision, Lärarförbundet och Läkarförbundet, ett brev till socialminister Lena Hallengren och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. Brevskrivarna vill att regeringen ska hjälpa till med pengar för mer företagshälsovård. Hjälpa chefer att göra riskbedömningar kopplat till smittrisker är ett av önskemålen.

Jeanette Hedberg är biträdande förhandlingschef på SKR. Hon bekräftar att SKR haft ett digi­talt möte i mitten av april med representanter från departementen. Något mer har inte hänt.

– Staten har sagt att de ska stå för de extra kostnader som drabbar kommuner och regioner. Vi ville försäkra oss om att den här typen av kostnader, som handlar om medarbetarens hälsa och om att se till att medarbetarna inte hamnar i långvarig sjukfrånvaro, täcks.

* * *

Michael Lundgren är en av dem som under våren lagt ett skyddsombudsstopp. Det vann gehör hos Arbetsmiljöverket. Om inte Keolis bussar i Jönköping spärrades av så att föraren skyddades från kontakt med passagerare bak­ifrån skulle ett vite dömas ut.

– De gick på vår linje, det var en stor glädje, säger han.

För femte året i rad är han skyddsombud för sina kolleger, bussförare anställda av Keolis i Jönköping. Till de tidigare arbetsmiljö­frågorna som bussarnas skick, pausmöjligheter och stress har nu risken och oron för smitta adderats.

– Vi hade tidigare framdörrarna stängda, men vid betalningen fick passagerarna gå fram till föraren då det inte fanns någon avspärrning inne i bussen. Men det var inte arbetsgivarens fel, säger han.

Arbetsgivaren, Keolis, ville spärra av, men uppdragsgivaren Jönköpings länstrafik sa nej. Hade Keolis satt in avspärrningar i bussarna hade Jönköpings länstrafik sett det som ett avtals­brott från Keolis sida i och med att förarna inte kunde ta betalt av passagerarna, förklarar skyddsombudet.

Michael Lundgrens skyddsombudsstopp började med en 6:6a-anmälan till arbetsgivaren och Arbetsmiljöverket. Anmälan följdes av diskussioner. Keolis tog kontakt med Jön­köpings länstrafik. Arbetsgivaren tyckte inte att den kunde ta sitt arbetsmiljöansvar. Michael Lundgren förklarar att det finns förare som dött i covid-19, men inte beroende på att de är äldre. Inga över 70 får köra buss nu.

– Det största problemet är i stället underliggande sjukdomar, som diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar på grund av stressen i jobbet, säger han.

När diskussionerna mellan Keolis och Jönköpings länstrafik inte ledde någon vart, lade Michael Lundgren ett skyddsombudsstopp.

– Då fick inga bussar gå ut utan avspärrningar.

Avspärrningarna kom sedan på plats ganska fort i Jönköping medan de i bussarna till Gränna kom att dröja ytterligare två veckor.

– Sedan vi fick upp avspärrningen minskade oron för smitta, säger Michael Lundgren.

Det Keolis skyddsombud i Jönköping fick kämpa för fanns på plats i Östgötatrafikens bussar mer än en månad tidigare. Arbetarskydd frågar Damir Merdzic, Kommunals platsombud för bussar och spårvagnar i Norrköping, hur de agerat för att vara så tidigt ute.

– På regionkontoret i Linköping beslutade de tidigt om stängda framdörrar och om avspärrningar. Våra chefer har följt vad de beslutat, så vi behövde inte göra något, säger Damir Merdzic.

* * *

Monica Björk är verksamhetsutvecklare på inspektionsavdelningen på Arbetsmiljöverket. Föga visste hon att hennes jourhelg i mitten av april skulle bli den brådaste under hennes 26 år på Arbetsmiljöverket.

När Kommunal fredagen den 17 april gick ut med att det är andningsskydd med ventil som gäller för vårdpersonal som jobbar med covid-19-sjuka, trappade Arbetsmiljöverket upp sin bemanning. Myndigheten räknade med flera skyddsombudsstopp.

– Vi var oroliga dels för vårdpersonal som kan bli sjuk, dels för patienter som behöver vård, säger hon.

Och så trillade de in, en efter en, främst från vård och omsorg. Monica Björk satt vid sitt köksbord framför datorn. Bredvid låg den orangea föreskriften om smittorisker, Folkhälsomyndighetens rekommendationer och block och penna. Där stod den vita koppen med kaffe och en skvätt mjölk. Telefonen gick varm. Det blev timtals av samtal och intervjuer under jouren. Med både arbetsgivare och skyddsombud. Monica Björk hanterade och hävde skyddsombudsstopp, bland annat ett från hemtjänsten i Kiruna. Hon talade med skyddsombudet, vilka åtgärder de krävde, vilka risker de såg. Hon talade med arbetsgivaren, vilka åtgärder de ansåg rimliga och vilka risker de såg. Hon tog del av dokumentationen från arbetsplatserna, till exempel riskbedömningar och rutiner. Likaså tog hon reda på vilken skyddsutrustning som fanns, hur den användes, vilka rutiner som fanns och hur personalen informerats om hur utrustningen skulle användas.

– För att jag ska kunna fatta ett beslut måste jag veta och känna att jag förstått situationen, så att jag har rätt fakta för att fatta beslut. Jag ställer frågor tills jag förstår, säger Monica Björk som är utbildad sjuksköterska och har arbetat i vården.

I vanliga fall fattas besluten i den region där arbetsplatsen finns. Men på jourtid och när det kommer många skyddsombudsstopp samtidigt går det inte, eftersom stoppen ska hanteras skyndsamt. Monica Björk bor och jobbar i Malmö.

– Det har fungerat bra att göra bedömningarna av smittorisken på distans. Smitta ser man inte. Jag tycker att jag har fått en bra bild av situationen på arbetsplatserna, och känner mig trygg i de beslut jag tagit, säger hon.

Ett skyddsombudsstopp kan antingen hävas eller leda till att Arbetsmiljöverket lägger ett förbud på arbetet.

– Det är viktigt att mottagarna förstår varför vi tagit beslutet. Motiveringen handlar om att knyta ihop risken på arbetsplatsen med lagen och vad lagstiftaren har tänkt att lagstiftningen ska skydda mot, förklarar Monica Björk.

En av de lärdomar hon tycker att myndig­heten kan dra är att det finns ett stort behov av pedagogisk information om personlig skyddsutrustning, och hur den ska användas.

Hur ser du som verksamhetsutvecklare på att vissa arbetsplatser inom äldreomsorgen har drabbats hårt av smitta både bland personalen och de äldre?

– Det väcker en undran. Det är viktigt att ta reda på framgångsfaktorn där man lyckats bra, och ta reda på vad man missat där man inte lyckats.

* * *

Ställföreträdande generaldirektör på Arbetsmiljöverket är Håkan Olsson. Den här våren har antalet anmälningar till myndigheten skjutit i höjden.

– Utifrån rådande läge tycker jag att vi har skött vårt uppdrag på ett bra sätt, säger han.

För att kunna hantera den strida strömmen av coronarelaterade ärenden har myndigheten riggat en nationell tillsynsorganisation.

– Det skapar ökad enhetlighet och rättssäkerhet i de bedömningar som görs, säger Håkan Olsson.

Han tycker också att myndigheten lyckats väl med uppgiften att ge tillfälliga tillstånd för skyddsutrustning som inte är CE-märkt.

Men Arbetsmiljöverket har fått svidande kritik och har JO-anmälts av Kommunal.

– Vår bedömning i nuläget är att vi inte har gjort något fel. Vi välkomnar JO-granskningen av hur vi agerat, säger han.

Han bestrider bestämt att myndigheten skulle ha tonat ner behovet av skyddsutrustning efter att ha lyssnat på arbetsgivarna genom SKR, som Kommunal hävdar.

– Vi för dialoger med parter och organisationer för att skapa ett så brett beslutsunderlag som möjligt. Det stämmer inte att vi backat eller sänkt vår kravnivå, så arbetar inte vi. Våra beslut fattar vi själva utifrån lagstiftning och det som vi har hört från både arbetstagar- och arbetsgivarsidan.

På vilket sätt beaktade ni fackförbundens synpunkt innan ni gick ut med de myndighetsgemensamma rekommendationerna?

– Jag berättar om hur vi jobbar generellt. Om vi gjort något fel nu får JO-utredningen visa.

Arbetsmiljöverket har också klandrats för att inte ge klara besked i frågan om krav på skyddsutrustning.

– Det är generellt också Folkhälsomyndigheten som bedömer smittrisknivå och tar fram rekommendationer kring vad som ska gälla när det kommer till skyddsutrustning. Vissa delar, som skydd mot smitta, finns i våra föreskrifter. Där framgår det att en viss typ av smitta kräver en viss typ av skyddsutrustning.

Har ni varit otydliga?

– Det vore konstigt om det inte går att hitta saker som går att förbättra. Vi hade säkerligen kunnat vara tydligare på vissa punkter som alla andra. Det gäller oavsett om man är myndighet, fackförbund eller arbetsgivarorganisation, säger han, och tillägger:

– Det finns sådant som vi kan förbättra i dialogen med varandra, men också när man går ut med information eller uttalar sig i frågor. Då bör man tänka till ordentligt. Vara tydlig och se till att man har på fötterna.

Håkan Olsson hoppas att det förebyggande arbetsmiljöarbetet får ett uppsving genom krisen och att arbetsgivare och arbetstagare ser styrkan i att jobba med förebyggande riskbedömningar.

– Det handlar om att titta på olika scenarier som kan uppstå. Det finns också mycket att göra för att uppmuntra till att anmäla tillbud och ta tillvara tillbudsrapporteringen. Där finns mycket lärdom att dra som arbetsgivare.

* * *

Hos åklagarna på Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål råder möjligen lugnet före stormen. De få coronarelaterade anmälningarna som hittills landat på dess bord kan vara en föraning om vad som väntar.

Kristina Falk Strand, kammarchef och chefsåklagare, håller ett öga på Arbetsmiljö­verkets statistik om corona. Över tusen ärenden om tillbud, skyddsombudsstopp och begärda åtgärder från skyddsombud har registrerats hos myndigheten.

– I dagsläget har vi fortfarande få anmäl­ningar med hänsyn till hur mycket som har skrivits i medierna och Arbetsmiljöverkets många anmälningar. Därför tror jag att vi kan få in fler allteftersom. Det är svårt att veta, utan det är bara en gissning från min sida, säger Kristina Falk Strand.

Denna måndag mitt i coronakrisens härjningar har riksenheten fått fyra anmälningar. Tre av dem gäller dödsfall av coronaviruset. En förundersökning är redan nedlagd. De andra fallen utreds vidare.

– Vi började diskutera corona innan den första anmälningen kom in. Vi behövde föra ett gemen­samt resonemang kring frågorna, eftersom detta är ett nytt område. Det är väldigt viktigt att man gör samma bedömning av likartade situationer över landet.

Det mediala intresset är stort och Åklagarmyndigheten har skickat ut korta pressmeddelanden om coronafallen. Ett handlar om den 39-åriga sjuksköterska som avled i april efter att ha vårdat coronasmittade patienter på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Förundersökning om misstänkt arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död, lyder den dramatiska beteckningen på ärendet.

Ett annat handlar om Berga äldreboende i Solna, som haft många dödsfall bland de ­boende, haft flera smittade i personalen och inte följt basala vårdrutiner. Arbetsmiljö­brotten i förundersökningen omfattar vållande till kroppsskada eller sjukdom samt framkallande av fara för annan.

– Svårigheterna är att visa orsakssambandet mellan smitta och sjukdomen eller dödsfallen och den situation där man drabbats av coronaviruset. Om man har arbetat inom vården eller en annan arbetsplats där det krävs skydd måste vi titta på en mängd olika frågor som är nya i jämförelse med andra arbetsmiljöbrott som vi hanterar, förklarar Kristina Falk Strand.

Frågorna är svåra och många: Vilka skydd har det funnits krav på? Vilka skydd är rimliga utifrån olika situationer? I vilken utsträckning har arbetsgivaren tillhandahållit skydd? I vilken utsträckning kan man kräva skydd, och hur ska skydden vara utformade?

Frågorna ska besvaras mot bakgrund av de råd och rekommendationer som Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten ger. En annan fråga är om åklagarna kan komma fram till ­andra bedömningar om skydd än vad de an­svariga myndigheterna har.

– Det är en jättesvår fråga att svara på. Det beror på hur det ser ut i de olika enskilda fallen. Vad som kan krävas, vilka möjligheter som finns och vad man kan anse att en arbetsgivare ska leva upp till i skyddskrav för sin personal, säger Kristina Falk Strand.

Åtal i arbetsmiljömål om smitta är mycket ovanliga. I Arbetarskydds digitala arkiv finns endast ett par åtta år gamla artiklar om en sjukhuschef som åtalades efter att en sjuk­sköterska smittats med tbc. Hon hade vårdat en patient med sjukdomen. Sjukhuschefen friades av hovrätten, eftersom sköterskan återanvände sitt andningsskydd och det minskade säker­heten mot smitta.

I höst inleds en annan rättegång med smitta i huvudrollen. Då prövas den högsta chefens ansvar i företaget som servade den ventilationsanläggning i Kista där legionellabakterien spreds. Åtta personer insjuknade och fyra av dem dog.

Det finns inte många domar att lära sig av och ingen väl utvecklad praxis kring smitta.

– I många andra miljöbrott är orsak och verkan mycket tydligare, säger Kristina Falk Strand.

Hon tillägger:

– När det gäller corona kan du bli smittad varsomhelst i samhället, i affären eller på bussen, även om du jobbar i vården. I vård­arbete kanske den smittade har en väldigt god skyddsutrustning, men inte när personen är i affären eller på bussen. Visst är det knepiga ärenden.

75 stopp från skyddsombud

Två tredjedelar av de skyddsombudsstopp som kommit in till Arbets­miljö­verket är från vård och omsorg, sociala tjänster.

Skydds­ombuden har enligt sjätte kapitlet, sjunde paragrafen i arbetsmiljölagen, rätt att stoppa arbetet om det finns omedelbar och allvarlig fara för arbetstagarens liv eller hälsa. Kommer skyddsombudet och arbetsgivaren överens ­behöver inte Arbetsmiljöverket kontaktas. Det betyder att minst 75 skyddsombudsstopp har lagts under perioden 10 februari till och med den 26 maj.

 

Västra Götaland 22

Stockholm 11

Norrbotten 7

Gävleborg 6

Dalarna 4

Kronoberg 4

Skåne 4

Total 75

Flest anmälda tillbud i Södermanland

Från den 10 februari till och med den 26 maj hade totalt 1 426 coronarelaterade tillbud anmälts. Flertalet anmälningar kommer från sjukhusvården, äldreboenden och öppna verksamheter för äldre. Ett allvarligt tillbud kan till exempel vara att en arbetstagare har exponerats för coronaviruset genom att inte rätt skyddsutrustning har använts. Arbetsgivare är skyldiga att anmäla allvarliga tillbud till Arbetsmiljöverket enligt tredje paragrafen, tredje kapitlet i arbetsmiljölagen.

 

Södermanlands län 277

Stockholms län 243

Västra Götalands län 138

Örebro län 97

Hallands län 78

Jönköpings län 77

Skåne län 69

Östergötlands län 69

Kalmar län 57

Västmanlands län 55

Kronobergs län 50

Gävleborgs län 37

Uppsala län 35

Norrbottens län 31

Dalarnas län 27

Värmlands län 24

Västernorrlands län 23

Jämtlands län 19

Gotlands län 12

Västerbottens län 6

Blekinge län 2

Totalt 1 426

Källa: För corona och covid-19 finns det ingen sortering eller klassificering hos Arbetsmiljöverket. Myndigheten har därför tagit fram uppgifter med hjälp av textsökning.

Elisabet Örnerborg

Karin Nilsson

Jonna Söderqvist

Elsa Frizell

Calle von Scheele

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen