Robins mobiltelefon har inte alla svaren

2016-03-20 23:00 Calle Fridén  
Calle Fridén är byggnadsarbetare, krönikör och bloggare.

KRÖNIKA. För inte så länge hade jag en lärling jag försökte göra folk av. Snäll kille, stor och stark. Vi kan kalla honom Robin. En dag bad jag honom räkna ut lite material till en vägg. Inget märkvärdigt – ge mig kvadratytan bara. Och han frågade mig: Hur gör man det?

Jag blev en smula mållös, och det säger inte lite när det gäller mig, men faktum var att han inte kunde det. Han kunde inte heller räkna saker i huvudet utan fick slita upp mobilen med miniräknaren, han kunde inte räkna på elva procent i spillmån.

Det var inget fel på Robin, men nånstans är det fel. Han hade varit på ett annat bygge tidigare där arbetsledarna alltid räknade och beställde allt, och så kan det vara i vår bransch, men det måste ändå finnas nån sorts miniminivå. För när man pratar om den taskiga utbildningsnivån i Sverige har man ju alltid en känsla av att det bara handlar om högskolor. Det gör det inte här.

Han tyckte inte han behövde. Allt fanns ju i mobilen. Det gjorde mig ännu mer bekymrad. Han läste inte heller, utan tittade bara på videoklipp från olika tidningar. Han var kort sagt konsument. Inte alls korkad, men bekväm på det där viset man kan bli när världens information finns bara ett par fingertryckningar bort. Varför lära sig engelska när det finns Google translate liksom? Fast engelska kunde han, sa han. Otextade filmer, du vet.

Jag drog upp arbetsmiljöplanen och bad honom glo i den. Runt om var gubbarna lite nyfikna trots allt, och en smula kritiska. Stressa inte grabben, det där är ju inte så viktigt.

Jo, det är det. En vacker dag står han alldeles ensam på ett bygge på den småfirma han lär hamna på och det kanske inte ens finns täckning på mobilen. Hur ska han då begripa elsäkerhet eller varningsföreskrifter? Eller sina rättigheter. Inte bara arbetsmiljöföreskrifter, utan anställningsskydd och andra saker som han kommer behöva kunna.

En gång i världen fanns det ett sug att lära sig saker. Jag hör om skolor i tredje världen där barnen går kilometrar för att sitta i ett klassrum utan tak och skriva i sand. Inte för att de måste vara där utan för att de vill (om nu deras föräldrar kan släppa dem från arbetet). Och här räcker det med att trycka på mobilen för att räkna ut procent. Tror jag det att kidsen tycker det känns meningslöst att plugga. Nån annan, nåt annat löser det.

Vi hade studiecirklar i en massa olika ämnen. Både skolämnen och saker som var viktiga för jobbet. Ingen annan gjorde det åt oss. Några var ointresserade, några läste mer än andra. Men vi lärde oss saker för att alla – alla! – tyckte det var viktigt. När försvann det? Det kan inte bara ha att göra med att förstaklassare springer till skolan för att som nior kanske masa sig dit.

Nej, det var inte fel på Robin eller på andra ungdomar. Det är vi – de vuxna – som skapat det. Men hur farao vänder vi det?

Calle Fridén

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen