En tisdagsförmiddag i juni 2008 gav de sig iväg från förskolan Västerhage i Borlänge. Tre anställda och tolv barn. De sex yngsta barnen satt i vagnar och de sex andra promenerade.
I en av vagnarna satt den näst yngste, David, ett år och tio månader.
Framme vid vattenparken gick allesammans ut på en liten ö. Därefter spred de ut sig i tre olika grupper.
En av de anställda, Klara, tog David och en liten flicka i handen och gick ner till vattenbrynet. Barnen tittade fascinerat på fiskarna och änderna, som hade små söta ungar.
När det var dags att gå vidare ropade någon och de tre började gå tillbaka. Klara minns att David släppte hennes hand och att hon sa till honom att följa med upp. Sedan kommer hon inte ihåg exakt vad som hände men att hon kan ha blivit distraherad av att något barn ropade hennes namn.
Panik utbröt när det plötsligt upptäcktes att David saknades. Klara sprang ner till vattnet igen där hon såg David ligga med ansiktet nedåt i det tre decimeter djupa vattnet. David var blek och föreföll livlös och Klara satte genast igång med hjärt- och lungräddning, vilket hon lärt sig på en kurs.
Jag var övertygad om att han var död, sa hon senare i tingsrätten när hon stod åtalad.
Men tack vare hennes livräddningsinsats räddades David till livet, och kunde skrivas ut efter sex dagar på sjukhus utan bestående men.
Tingsrätten ansåg trots detta att hon ensam var ansvarig för vållande till kroppsskada och dömde henne till dagsböter och att betala skadestånd. Domen fastställdes senare av hovrätten. Rätten ansåg att det var hon som hade tillsynsansvar över David när olyckan inträffade.
En av nämndemännen reserverade sig dock och menade att det som framkommit inte räcker för att fälla förskolläraren.
– Människor är inte ofelbara. Vad den här domen säger är att förskolläraren är en människa och inte en maskin. Många medlemmar oroas av domen. Ska vi madrassera ungarna? Vågar vi låta dem leka om det kan leda till skador, undrar Klas Holmgren, ordförande i Lärarförbundets lokalavdelning i Borlänge.
Barn på en förskola omfattas inte av arbetsmiljölagen – till skillnad från barnen i grundskolan. Klas Holmgren anser att det har betydelse för hur rutiner och regler kontrolleras på förskolorna.
– Om motsvarande olycka inträffat i skolan hade arbetsmiljölagen gällt. Och då är jag övertygad om att man hade granskat var i ansvarskedjan som det brast. Nu la man hela ansvaret på den som befann sig längst ut i ansvarskedjan, säger han.
David och Klara heter egentligen något annat.
Du som är prenumerant - läs fler artiklar i specialen om enskilt ansvar här:
Bli prenumerant på Arbetarskydd - klicka på länken och läs mer
Kommentarer
Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.
Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.