Mitt bästa partytrick: fråga vad någon tjänar

2013-12-15 23:00 Calle Fridén  
Calle Fridén är byggnadsarbetare, krönikör och bloggare Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. Förr i världen var det mycket lättare att prata med folk. Man kunde alltid fråga vad de jobbade med, och det var som att öppna dammluckorna hos vilken bilmekaniker, televerkare eller tandhygienist som helst.

Efter ett tag insåg man vad man hade satt igång, och började desperat söka ögonkontakt med snälla människor runtom, som skulle kunna avbryta den oerhört detaljerade redogörelsen för hur man byter tändstiften i en Mercedes. Eller så var de bara glada för att nån annan fastnat i artillerimajorens garn, så andra slapp. Det kanske är så fortfarande. Men väldigt ofta numera får jag en medlidsam blick av män och kvinnor i karriären, som lite försiktigt meddelar att ”det är inte så lätt att förklara...”

Stående mitt i ett gäng likartade män med likadana kläder, och ofta likadana fruar, känner man sig ganska dum i de lägena. Underklassen knackar skrockande på dörren, så att säga, när man inte vet vad en General Executive Controller pysslar med. Jag brukar fråga vad de tjänar. Det är ett effektivt partytrick som gränsar till att fråga om killens fru är bra i sängen - jag har sett drinkar fastna i strupen, och folk blir plötsligt väldigt generade. De skrapar med foten och ser ut som om jag kom från Skatteverket.

Ibland kan jag pressa det lite mer – drar du ihop en miljon om året? Fast oftast får man vara snäll mot de arma själarna. Ibland hämtade jag ungarna på förskolan i arbetskläder. Gårdens barn kryllade runt mig. Smuts och gammal betong och kniv och tumstock. Det var avsevärt mer spännande än pappor i kostym eller mammor i dräkt. Några gånger var jag med på såna där fixardagar. Jag och några andra föräldrar med mer praktiskt handlag delade myndigt ut uppgifter till statssekreterare, kirurger och enhetschefer. Vid fikat var det alltid de som ställde frågor till oss. Som var nyfikna.

Vi pratade jobb, helt enkelt. Fast jag begrep ändå inte vad de gjorde. Det allra värsta var att de kunde bli alldeles svettiga av att försöka förklara det för den oborstade snickaren. Det var svårt, det var det. Kontentan var att de flyttade runt papper, satt på möten, pratade i telefon och reste. Fast hela tiden. Det verkar inte särskilt kul. Att vara tvungen att ”ta det här” mitt på en fest, att släpa med sig arbetet hem. Att inte kunna förklara på ett par meningar vad man gör, eller berätta vad man tjänar. Det är långt från byggboden, där första frågan är vilket bygge man kommer från, och andra frågan är vad man tjänade där.

Det är därför det är kul att prata jobb. Och när folk till sist fattar att jag faktiskt bara är nyfiken, kan man få lära sig saker. Men fortfarande hamnar jag hos bilmekanikern med tändstiften, medan resten av festen står hos den ärrade storviltjägaren eller rymdfararen. Fast jag vet fortfarande inte vad en General Executive Controller är...

Calle Fridén

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen