”Jag har svårt att jobba med händerna ovanför axlarna”

Vad har hänt med din axel?

– Jag var i Göteborgs skärgård och jobbade, på Björkö. Jag måste parkera bilen 700 meter från huset jag jobbade i, så jag bar utrustning i bägge händerna över berget. Jag hade inte gått långt när jag halkade på en isfläck i mörkret och ramlade rakt fram och körde axeln i berget, av någon anledning höll jag kvar grejerna i händerna. Det gjorde rätt så ont med en gång, men jag reste mig upp och gick och jobbade. Det dröjde fem–sex dagar innan jag gick till läkaren och blev sjukskriven.

– I januari fick jag cortisoninjektioner och kände mig lite bättre, så jag provade att jobba ett par veckor, men det gick inte.

– Det syntes inget på vanlig röntgen men det blev bara värre, så i april gjordes en ultraljudsröntgen. Nyckelbensfästet och nyckelbenet hade gått rakt av.

– Jag bekostade själv operationen, annars hade jag inte fått tid förrän till hösten och jag hade djävulskt ont. Det var tur att jag inte väntade, för då hade jag blivit utförsäkrad, sa de på Försäkringskassan.

Gjorde du arbetsskadeanmälan?

– Ja, och jag skickade fortlöpande intyg till Afa. I början på juni fick jag ett brev att de godkände det som arbetsskada fram till januari. Men eftersom jag jobbade lite i januari–februari räknades inte sjukskrivningen efter operationen och jag kunde bara jobba halvtid ett tag.

Vad gjorde du då?

– Facket hjälpte mig att överklaga, men jag fick nej igen. Afa ansåg att det var en förslitningsskada. En jurist på LO-TCO Rättsskydd hjälpte mig, tack vare det fick jag rätt. Det visade sig att Afa aldrig hade begärt ut journalerna från operationen, så vad de grundade sin bedömning på kan man undra.

Hur mår du nuförtiden, det är snart två år sedan du skadades?

– Jag blir nog aldrig bra i axeln, jag kan inte röra mig utan svår smärta. Jag får cortisonsprutor och så går jag hos sjukgymnast. Sjukgymnasten säger att jag ska överväga att byta jobb. Men det är inte så lätt när man är 52. Dessutom trivs jag med arbetsledare och arbetskamrater. Jag gillar att man åker till olika ställen varje dag, det är en del av tjusningen.

– Jag har svårt att jobba med händerna ovanför axlarna och det måste vi elektriker göra en stor del av tiden. Men jag försöker att inte vara så ihärdig. Ska jag montera 40 lysrörsarmaturer tar jag tio, sedan monterar jag något på lägre höjd, som strömbrytare.

Vad har olyckan lärt dig?

– Att man inte är så bra försäkrad i arbetet som man tror. Men också att det går att häva felaktiga beslut. Det vill jag berätta för andra som skadar sig och kanske tror att det inte är någon idé att ta kontakt med facket.