Hur chefen mår går ut över alla

2012-12-16 23:00 Calle Fridén  
Calle Fridén är byggnadsarbetare, krönikör och bloggare Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. En bekant är småföretagare. I byggbranschen givetvis. Emellanåt har han haft anställda men numera kör han själv. Han tycker det är ett elände att ha anställda.

Efter ett par öl kan han bli riktigt högljudd, där han sitter på puben med några av samma sort. Anställda kostar för mycket, gnäller för mycket, är opålitliga. Och dessutom kan de ingenting. Hög lön, kort arbetstid och sen ska de vara hemma med sjuka ungar hela tiden. Ungefär så.

Jag har också jobbat åt en sån. Det var ett elände. Alltid tjafs om skydd, om tider, om ljus och verktyg. En helt liten byggfirma alltså. Mest var han ensam. När vi andra, vi var några stycken, snackade ihop oss om bowling eller att gå på fotboll glömde vi bort honom. Han var ju chefen. Inte alls en kostymnisse, utan bara en kille som också hade blåställ och som stannade en timme eller två extra på jobbet, när vi andra gick hem. Det syntes att han saknade det där, han var ju själv uppvuxen i byggbodar. Men nu var han chefen.

Vi hann väl med nåt julbord ihop, där folk söp sig drängfulla på chefens bekostnad. Han var i och för sig inte särskilt nykter heller, i enlighet med byggsvängens regler för samvaro, men ­oftast var det vi mot honom. Helt outtalat.

Det blir så. Sen har det varit en massa firmor, där chefen alltid varit utanför.

Och i vårt yrke betyder ju samvaron och identiteten som byggnadsarbetare så mycket. Förmodligen är det likadant i alla yrken. Tyvärr innebär ju också det gemensamma alkoholintaget att somliga tycker att firmafesten är ett perfekt tillfälle att ta upp brister på jobbet. Vilket gör att man kan begripa att chefen kanske inte alltid ens vill vara med. För att slippa generade blickar dagen efter.

Hur chefen mår påverkar oss alla på jobbet. Jag hörde en gång, oavsiktligt, hur en chef domderade med sin personal på en resebyrå före öppningsdags. Innan jag, förbannad och ridderlig, hann lägga mig i var det en av tjejerna som stoppade mig, och berättade att chefens fru precis lämnat honom. Såpass.

Chefens humör berör oss alla, och det är nog väldigt få chefer eller ägare som ens funderar över personalpolitik när de startar sitt företag. Helt plötsligt är hans bakfylla, snålhet, slarv eller bara ilska inte bara en privatsak, utan arbetsmiljö. Någon annan drabbas, går hem och mår uselt.

Vilka krav ställer vi? Hur länge kan en chef i skilsmässa komma undan med sitt dåliga humör, innan personalen slutar? Och vilka krav ställer en ägare?

För på oerhört många företag finns det inte personalchef eller krisgrupper – det finns bara en chef, och ni gör som jag säger.

En av mina chefer sa en gång, om du låtsas att jag är Gud kommer din arbetsdag att bli mycket lättare. Fast han var rätt ynklig när han försökte stoppa mig från att packa ihop mina grejer och åka därifrån.

Gott nytt år på er!

Calle Fridén

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Arbetsmiljö