Gymnasieläraren: Vi pratar om Teamshjärna

2021-02-08 12:00 Lena Gunnars  
Andrea Nerenberg, gymnasielärare på Celsiusskolan i Uppsala, känner sig som en mycket bättre lärare när hon träffar sina elever i skolan. Foto: Privat

Andrea Nerenberg, är gymnasielärare på Celsiusskolan i Uppsala och arbetar fackligt för Lärarnas Riksförbund. Sedan i våras har hon har arbetat på distans på olika sätt. Både genom att undervisa på distans från klassrummet medan eleverna sitter hemma, och tvärtom.

När hon varit hemma med symtom, som inte visade sig vara covid, har eleverna suttit i klassrummet på skolan och hon har undervisat i sina ämnen, som är matematik och tyska, hemifrån.

“Tänk dig hur det är att ha undervisning i ett klassrum med årkurs ett, där någon ska koppla upp mig på en monitor. Jag får en jätteliten bild på mig själv på skärmen som eleverna ser. Sedan ska man försöka ha en genomgång som syns för alla i klassrummet. Och när man ropar tyst…. är det ingen som hör.

Ibland har jag suttit hemma hela dagen. De dagarna är tråkiga. Jag och min sambo bor i en liten tvåa, så jag sitter i köket. Jag börjar med att öppna datorn och programmet som jag kommunicerar med eleverna med.  Jag öppnar min mejl, sedan planerar jag vad jag ska göra under nästa lektion och vilket materialet jag ska lägga ut. Jag tittar i läroböcker. Kanske kopplar jag upp mig på ett möte med mina kolleger. 

Läs mer: ”Onlineundervisning passar vissa ämnen” 

Jag har jobbat som lärare länge och man får så otroligt mycket energi av eleverna. Men när man sitter vid en dataskärm ser jag kanske en eller tre elever på bild i ett hörn. När jag frågar om de förstått kommer det oftast ingenting tillbaka. IRL kan jag ha en kort genomgång och sedan få frågor i 50 minuter för att eleverna inte förstår. När man sitter vid en skärm förstår man att eleverna inte förstår allt. Men de frågar inte. Jag känner mig som en mycket sämre lärare då och jag får mycket mindre energi. 

Man känner sig ganska trött efter en dag. Vi pratar om ”Teamshjärna” jag och mina kolleger. Man har inte samma koncentrationsspann när man sitter framför en dataskärm och ska hålla igång i 60 minuter med eleverna. Det är jättesvårt.  

Mina fackliga kolleger träffar jag bara via Teams. Det är inte alls samma sak som att träffas på riktigt. Man får inte samma snabba respons, bara det här att man i verkliga livet kan fråga ”kan du slänga ett öga på det här?” Eller, ”jag har den här typen av fundering, vad tror du?”. Den typen av frågor ställer man ju aldrig digitalt. Hur mycket man än försöker. Det finns ett arbetsmiljöproblem där. Ur ett fackligt perspektiv kan jag se att det finns jättemånga arbetsmiljöproblem med att arbeta hemifrån. Det finns också tydliga arbetsmiljökrav på arbetsgivaren. I våras fick inte lärarna heller vara i skolan. Då ska man sitta på sin köksstol vid ett matbord 6, 7, 8 timmar om dagen. De möblerna är inte gjorda för det. Det är den fysiska arbetsmiljön. Psykologiskt är det också jättesvårt. Man saknar sina kolleger så in i vassen. 

Missa inga nyheter - beställ Arbetarskydds kostnadsfria nyhetsbrev

Lena Gunnars

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Arbetsmiljö