Generaldirektören: De signaler vi fått är oroande

2014-11-10 15:11 Anna Hjorth  

Det är en rutinerad chef som tar plats på nionde våningen, högst upp i Arbetsmiljöverkets tegelbyggnad i Stockholm. Och det är ett riktigt toppenjobb hon har fått, tycker Erna Zelmin-Ekenhem, efter fyra veckor som generaldirektör. Men på bordet ligger flera svåra frågor och väntar.

Just den här dagen kunde dock ha börjat sämre. Det har bara hunnit gå fem timmar sedan regeringen presenterade sitt budgetförslag med nära 88 miljoner i ökat anslag till Arbetsmiljöverket. Den nya generaldirektören är förstås nöjd.

– Det här visar att arbetsmiljö är ett område i politiskt fokus. Men vad de ökade anslagen kommer att innebära mer konkret för vår verksamhet är för tidigt att säga, där måste vi ha en dialog med regeringen, säger Erna Zelmin-Ekenhem.

På vissa områden är det dock redan klart hur pengarna ska användas, där har regeringen varit tydlig. Till exempel är tio miljoner öronmärkta för den regionala skyddsombudsverksamheten och tre miljoner ska gå till att utbilda skyddsombud. Något som Erna Zelmin-Ekenhem välkomnar.

– De signaler vi har fått om att skyddsombud upplever att de kan ha svårt att få gehör på sina arbetsplatser är oroande. I vårt system har skyddsombuden en viktig roll, både för medarbetare och arbetsgivare. Att regeringen nu vill satsa på deras utbildning kommer att stärka dem.

Hon menar att det också handlar om att synsättet och prioriteringarna på vissa arbetsplatser kan behöva förändras. Att det gäller att hitta samarbetsformer för arbetsmiljöarbetet – och att det är Arbetsmiljöverkets roll att plocka fram verktyg som underlättar det. För, som hon konstaterar:

– Det är ju ingen som vill att någon ska bli sjuk, skadad eller i värsta fall dö på grund av jobbet.

Ändå händer det. Enligt verkets statistik har 39 personer omkommit i dödsolyckor på jobbet till och med september i år. Under hela förra året, 2013, dog totalt 48 personer. Då är inte dödsfall på grund av arbetssjukdomar, till följd av exempelvis hjärtinfarkt, eller dödsolyckor på väg till eller från jobbet medräknade.

I statistiken syns inte heller socialsekreteraren i Krokom, som begick självmord efter att ha mobbats på jobbet. Där dömdes två chefer i tingsrätten för arbetsmiljöbrottet vållande till annans död. Domen är överklagad och kommer snart att prövas i hovrätten. Arbetsmiljöverket hade vid två tillfällen möjlighet att yttra sig i utredningen – men avstod, vilket Arbetarskydd tidigare avslöjat. Erna Zelmin-Ekenhem kan inte svara på varför, med hänvisning till att det inträffade innan hon tillträdde. Däremot menar hon att det är viktigt att se vad man kan lära av den tragiska händelsen.

– Ja, förutom att saken prövas rättsligt för att se om någon kan ställas till ansvar så finns det många lärdomar att göra. Kunde vi som myndighet ha agerat på något sätt? Har vi missat i vår tillsyn? Och ytterst handlar det om att få förståelse för att arbetsgivare har väldigt långtgående ansvar för hur medarbetarna mår.

Fokus på den psykosociala arbetsmiljön alltså. Ohälsotalen galopperar och larmrapporterna avlöser varandra. Efter att ha inspekterat 1 700 arbetsplatser under hösten konstaterar Arbetsmiljöverket att sex av tio arbetsplatser saknar ett fungerande arbete mot stress och psykosocial ohälsa. En tredjedel försöker inte ens göra något åt det.

Samtidigt är den omdebatterade och efter­frågade föreskriften om den psykosociala arbetsmiljön precis ute på remiss. Försök att formulera ett regelverk i frågan har gjorts förr. För tio år sedan fanns en föreskrift färdig, men förslaget skrotades när remissinstanserna gav tummen ner. Den nya föreskriften har välkomnats av arbetsmiljöexperter och fackliga representanter, men arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv är kritisk. I mitten av december är det deadline för att tycka till. Sedan ska generaldirektören fatta beslutet om att klubba igenom föreskriften eller ej. Frågan är om det är möjligt, om arbetsmarknadens parter inte är med på noterna.

– Vår svenska modell bygger ju på samsyn, och vi ska ta till oss de synpunkter som finns. Men jag vågar inte sia om hur det går i det här, och jag vill inte binda upp mig. Jag måste få återkomma om det, säger Erna Zelmin-Ekenhem.

En annan fråga som väntade på hennes bord när hon tillträdde var hur det är ställt med den egna arbetsmiljön inom Arbetsmiljöverket. Efter tuffa sparpaket, där personalen har minskat från 868 personer år 2006 till 555 förra året, har de anställda slagit larm om en pressad arbetssituation. Antalet inspektioner har minskat, samtidigt som trycket ökar.

– Det här har ju mött mig i dörren, och jag har ännu inte något klart svar på hur vi ska lösa det. Vi måste kanske fråga oss hur vi jobbar och vilka förväntningar uppdragsgivaren har på oss. Många av dessa frågor vänder jag mig till medarbetarna med, de är experter på sitt område. Jag upplever att de har ett väldigt stort engagemang i sitt arbete.

Att arbetet är tufft och att anställda känner sig pressade och frustrerade är något hon säger att hon ser på med stort allvar. Att vara inspektör är ett ensamarbete och man är inte alltid välkommen när man kommer.

– I de allra flesta fall blir de bra bemötta ute på arbetsplatserna, men inte alltid. De skarpa verktyg vi har, som den nya möjligheten att besluta om sanktionsavgifter, har också en baksida. Det händer att inspektörerna ibland känner sig otrygga när de är ute, det får vi inte glömma bort, säger Erna Zelmin-Ekenhem.

 

4 skarpa till nya generaldirektören

1. Har du själv någon erfarenhet som skyddsombud?

­– Nej.

2. Vilken är den absolut viktigaste arbetsmiljöfrågan?

– Det är en svår fråga, som inte har något enkelt svar. Arbetsmiljön är så komplex. Det är en kedja där alla länkar ska fungera tillsammans. Jag vill inte peka ut en särskild fråga som viktigare än någon annan.

3. Är verktygen på arbetsmiljö­området tillräckligt starka?

– Det är en fråga man kan ställa sig, eftersom det fortfarande finns förbättringspotential när det gäller arbets­miljön i Sverige. Men man kan också fråga hur de verktyg som finns används. Vi kan ha jättefina verktyg, men om de används fel så hjälper inte det. Samtidigt så förändras samhället och arbetslivet, och då kanske även verktygen måste förändras.

4. Hur ska du förbättra den interna arbetsmiljön på verket?

– Min erfarenhet från tidigare uppdrag är att jag som chef måste vara synlig och lyhörd. Till att börja med måste jag lyssna in varför medarbetare känner sig pressade eller frustrerade – och försöka förstå vad det står för.

Erna Zelmin-Ekenhem

Gör: General­direktör för Arbets­miljöverket.

Ålder: 54 år.

Utbildning: Jur kand, Stockholms universitet.

Karriär i urval: Erna Zelmin-Ekenhem kommer närmast från Rättsmedicinalverket, där hon varit generaldirektör sedan 2007. Dessförinnan var hon anställd i regeringskansliet – bland annat som enhetschef på justitiedepartementet och expeditions- och rättschef på socialdepartementet. Hon har också varit med som sakkunnig och expert i flera statliga utredningar. 2010 utsågs hon till särskild utredare av frågan om utökad rätt till vård för asylsökande och papperslösa.

Anna Hjorth

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen

Arbetsmiljö