Fokus på psykisk stress - inte på olyckor

2022-09-13 16:40 Påhl Ruin  
Antalet amputationer per år ligger relativt fast år efter år.

AMPUTATIONER. Maskinerna blir säkrare. Rutinerna skärps. Ändå tvingas cirka 150 människor årligen amputera kroppsdelar. Varför sjunker inte antalet olyckor?  - En förklaring är att vi fått fler personer som vistas tillfälligt på arbetsplatser, säger analytikern Sanny Shamoun. 

Statistiken från Arbetsmiljöverket (här intill) är skrämmande läsning. På 00-talet fanns en positiv trend, då sjönk antalet olyckor som ledde till amputationer, men i över tio år har antalet legat kring 150 per år. 

  Den erfarna analytikern Sanny Shamoun på Myndigheten för arbetsmiljökunskap (Mynak) har också jobbat på Arbetsmiljöverket och på Statens haverikommission. Hon blir själv överraskad av att höra om det stora antalet årliga olyckor av det här slaget.

 -   Det låter väldigt mycket, jag visste faktiskt inte att det var så många. Man måste tänka på att det är en människa bakom varje siffra, en människa vars liv förändras för alltid. Mer borde kunna göras. Det är vanligare att prata om dödsolyckor och långa sjukskrivningar än olyckor som leder till amputationer.

 Och varför har det inte gått att få ner antalet olyckor? Det finns troligen många förklaringar, menar Shamoun. En av dem är trenden att på senare år fokusera mer på att förbättra den psykosociala arbetsmiljön. 

 - Mycket handlar om att motverka stress, mobbning och psykisk ohälsa. De mer traditionella riskerna på arbetsplatsen har blivit nedprioriterade, man tycker att de är välkända och att man redan har koll på dem. Men så är det uppenbarligen inte.

Hur märks detta ändrade fokus? 

-     Man kan se vad de gör inom olika organisationer som sysslar med arbetsmiljö, som det partssammansatta Suntarbetsliv och föreningen Prevent. Där finns ett tydligt fokus på den psykosociala arbetsmiljön, hur man organiserar arbetet, om medarbetarnas inflytande. Betydligt mindre handlar om den fysiska arbetsmiljön.   

Trots att lagstiftningen har skärpts kring alla aspekter av arbetsmiljön, finns stora brister kvar, menar hon.  

-       Vi har till exempel fortfarande stora problem med vibrationsskador, som kan bli kroniska, trots att vi talat om dem länge. Och bullret, vi har tydliga gränsvärden, men ändå utsätter sig människor för det.   

Sanny Shamoun anser att det är vanligt med en sorts ”jag ska bara…”-attityd.   

-       Människor går in i miljöer med högt buller utan att ta på skydden, för ”jag ska bara”.   

Vid ett tillfälle studerade hon sjöfarten.  

-       Där hade man speciella hörselskydd mot det höga ljudet från motorn, men då sa anställda att ”jag använder dem inte, jag vill kunna höra vad folk säger omkring mig”.   

När det gäller maskiner som kapat av kroppsdelar är det relativt vanligt att skydd tagits bort. Känner du igen det?  

-       Absolut! Jag tänker på när vi på Arbetsmiljöverket utredde en dödsolycka på ett sågverk. Där hade man medvetet tagit bort ett skydd för att inte hela produktionsbandet skulle stoppas så fort man öppnade en grind som man behövde gå igenom.   

Istället tejpades grinden så att sensorn hela tiden hade kontakt och bandet inte stoppades när någon gick igenom grinden.   

-       Människor är uppfinningsrika, vill hitta genvägar för att spara tid och resurser. Och så kan det bli livsfarligt i en annan situation som man inte hade i åtanke!  

Hur bra är de stora företagen på det förebyggande arbetet? 

-       De har blivit mycket duktigare och gör riskbedömningar och vidtar förebyggande åtgärder inte bara efter allvarliga tillbud och olyckor. Stora företag har arbetat med säkerhetsarbete väldigt länge och har ofta en hel organisation som arbetar med arbetsmiljöfrågor. Olyckor är vanligare på mindre arbetsplatser eller på arbetsplatser där många bara arbetar tillfälligt.   

En ytterligare förklaring till att olyckorna med amputerade kroppsdelar fortsätter att ligga på en så hög nivå, är utvecklingen mot allt fler inkopplade entreprenörer och underentreprenörer.   

-       Numera är det fler personer som vistas tillfälligt på en arbetsplats. Om du är där under kort tid så lär du dig mindre om maskinerna, verktygen och rutinerna och det kan vara en upplevd tidspress. Det är helt annorlunda när allt görs ”in house”, då ökar kunskaperna om säkerhet och skydd, då har du och kollegorna varit länge på arbetsplatsen och en mer gemensam säkerhetskultur kan utvecklas och ta form. 

Hon får medhåll av Mats Berg på Arbetsmiljöverket, handläggare på enheten för produktsäkerhet:

- När en entreprenör använder en entreprenör som i sin tur har en underleverantör, då kan det vara svårt att utröna ansvar. Då blir det knepigare att kontrollera om den som sköter en maskin har fått alla instruktioner som krävs. 

Han betonar att det finns så många typer av förklaringar bakom olyckorna. 

- Någon kan ju ha snubblat! 

Men Mats Berg ser i huvudsak tre förklaringar till att olyckor äger rum med maskiner och verktyg av olika slag:

* Att maskinen är gammal eller dåligt underhållen. 

* Att maskinen har ett tillverkningsfel eller att tillverkaren inte satt på alla skydd som krävs.  

* Eller att det rör sig om ett ”handhavandefel”, man använder helt enkelt maskinen på fel sätt. Ibland har skydden plockats bort. 

Hur kan någon ta bort ett skydd som ska sitta där? Det är ju livsfarligt? 

- Det kan vara att den anställde upplever att skyddet sitter i vägen. Eller så har skyddet försvunnit, eller har gått sönder och sedan inte ersatts.

Kan även stressiga arbetsmiljöer förklara att antalet olyckor inte går ner? 

- Absolut, stressen spelar in, jag tänker i synnerhet på byggen. Där är tidspressen stor.

Är det tillverkarens eller arbetsgivarens ansvar när en olycka äger rum? Det finns exempel på bäggedera. Tillverkaren måste se till att maskinen har alla de säkerhetsanordningar som krävs, och arbetsgivaren har ansvar för att den som handhar maskinen har fått den utbildning som krävs. 

Vilka maskiner träffar du oftast på i anmälningarna?

- Många olika, men cirkelsåg på ett bord, den maskinen återkommer i anmälningarna.  Men jag träffar på både handhållna och stationära maskiner

 

 

 

 

 

 

 

Långvariga sjukfall minskar 

Medan antalet olyckor som leder till amputerade kroppsdelar ligger i stort sett stilla, så minskar de långa sjukfallen på svensk arbetsmarknad. Från 2016 är trenden tydlig för bägge könen, men extra tydlig bland kvinnor, visar statistik från Afa Försäkrings databas. 

Minskningen gäller både avtalsområde Kommuner och regioner och Svenskt Näringsliv/LO.  

Den vanligaste diagnosen bakom långvarig sjukfrånvaro inom Kommuner och regioner är en psykisk diagnos och det gäller både kvinnor och män. Sjukfall med just psykiska diagnoser är normalt betydligt längre än andra diagnoser. 

Inom avtalsområdet Svenskt Näringsliv/LO har psykiska diagnoser för kvinnor sedan några år gått om diagnoser som handlar om sjukdomar och skador på muskler och skelett. I fallet med männen däremot, är sådana så kallade ”muskuloskeletala” diagnoser som ryggsjukdomar och reumatism vanligast.  

Källa: Afa Försäkrings årsrapport ”Allvarliga arbetsskador och långvarig sjukfrånvaro” från juni 2022. 

Påhl Ruin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen

Arbetsmiljö