Enskilda hängs ut och ställs inför rätta

2011-12-18 23:00 Birgitta Ländin  

Min första arbetsdag som 16-åring blev inte alls som jag tänkt mig. Jag klantade till det, och minnesbilden är fortfarande tydlig. Jag hade tagit helgjobb som städare på Sabbatsbergs sjukhus, med placering på långvården. Det här var långt innan riskkapitalister kunde köpa sommarhus med helikopterplatta, långt innan kissblöjorna placerades på våg.

Långvården drevs fortfarande av kommunen, men budgeten var ändå snålt tilltagen. Åldringarna låg i sina sängar och väntande på döden. De ropade hjälp, hjälp eller mamma, mamma, i stället för att rullas ut i den friska vårluften. Deras tillvaro blev en smärre chock för mig. Hur kunde de få ett så ovärdigt slut? Men det var inte min uppgift att ta hand om dem. Jag moppade som jag lärt mig, rörde mig genom salarna i en cirkel från vänster till höger, undvek att svara på deras förvirrade vädjanden.

Mitt på förmiddagen låg korridoren öde, personalen hade tagit fikapaus. Längst ner såg jag hur någon kämpade med att försöka trycka upp en fjädrande dörr. Den öppnades någon centimeter för att åter sjunka tillbaka. Hjältemodigt skyndade jag dit, öppnade dörren, och ut föll den äldsta människan jag dittills skådat. Tanten landade rakt på näsan och blodet bildade en liten pöl på golvet. Jag försökte få henne på fötter, men tanten ylade av chock, förvirring eller smärta. Jag rusade till personalens fikarum och redogjorde för det dramatiska läget. En av sköterskorna lommade med mig, torkade bort blodet och fick tillbaka tanten i säng.

Mitt misstag fick inga följder men kanske hade det slutat annorlunda i dag.  Den som ställer till det i tjänsten riskerar att bli uthängd, anklagad och ställd inför rätta. I år har vi sett flera exempel. En barnläkare åtalades för att ha dödat ett barn, en fritidsledare dömdes för att ha vållat ett barns död när ett handbollsmål föll omkull, en skötare på SOS Alarm fick omedelbart sparken när det kom ut i media att han missbedömt ett larm.

Deras arbetsgivare höll låg profil, kanske tacksamma över att den enskilde hölls ansvarig. Lagstiftaren tycks vara nöjd med utvecklingen. Vid arbetsmiljöbrott är ansvaret ofta anonymt, hellre företagsbot än att straffa högste chefen. Den som står på golvet och begår misstaget ska däremot lida pin, både offentligt och rättsligt. Frågan är om vi med denna ansvarsfördelning minskar riskerna för misstag i tjänsten. För det måste väl ändå vara viktigast.

Birgitta Ländin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen