Bättre samarbete vid gruvolyckor kan rädda liv

Det sker omkring sex olyckor varje år i svenska underjordsgruvor, där människor skadas svårt. De allvarligaste olyckorna inträffar i samband med bränder, trafikincidenter och ras, enligt doktorsavhandlingen Samverkan för att rädda liv – Utveckling av beredskap för allvarliga skade­händelser i underjordgruvor.

År 2013 utbröt en brand på 1 000 meters djup i Kristinebergsgruvan i Lycksele kommun. Först efter fem timmar kunde de sista skadade föras ut ur gruvan. Händelsen ledde till att gruvföretaget Boliden, Björkdalsgruvan, Skellefteå räddningstjänst och ambulanssjukvården i Västerbotten startade ett samarbetsprojekt, där nya rutiner för räddningsinsatser vid brand i underjordsgruvor utvecklades.

– Gruvan och räddningstjänsten insåg att de inte hade tillräcklig beredskap för den typen av händelser. Och ambulanssjukvården hade ingen helhetsbild av insatsen, säger Sofia Karlsson som har skrivit en avhandling om projektet.

Utbildningsföretaget Aptum och Umeå universitet deltog också i projektet, som inleddes i okto­ber 2016 och pågick i tre år. Sofia Karlsson var med vid flera samverkansmöten och övningar, och analyserade sedan hur de deltagande organisationerna utförde sina arbetsuppgifter.

– Tillsammans utvecklade vi en struktur för att rädda liv vid gruvolyckor.

Konkret resulterade projektet bland annat i två nya rutiner för att samarbetet skulle fungera bättre. Gruvföretaget ska ha en nödlägesgrupp som styr gruvans del av insatsen, där bland annat gruvchefen och arbetsledare, som vet hur det ser ut under jord, ingår.

– Det är viktigt att gruvan är en jämställd part i samarbetet. Det är bergarbetarna själva som har kunskap om de risker, möjligheter och resurser som finns under jord vid en olycka. Ambulanssjukvården och räddningstjänsten kan inte miljön.

En annan rutin som togs fram är att den sjuksköterska som leder ambulanssjukvårdens medicinska insats via radio ska hålla kontakt med hjälparna, det vill säga de som är oskadda. Sköterskan ska dels informera dem om hur de kan hjälpa sina skadade kolleger, dels skaffa information om situationen på olycksplatsen. Finns det flera skadade i gruvan blir det då lättare att prioritera insatsen.

Tre verktyg togs också fram för att förbättra samarbetet mellan organisationerna. En ledningstavla hängdes upp i gruvans ledningsrum ovan jord. Där antecknades bland annat hur många som var nere i gruvan, antalet skadade och vilka resurser som fanns.

– Tavlan ger en översyn av situationen och är viktig för ambulanssjukvården och räddningstjänsten.

En modifierad första hjälpen-utbildning för bergarbetarna utvecklades också. Dessutom producerades ett utbildningsmaterial, där deltagarnas roller i räddningsinsatsen tydliggjordes.

Den största utmaningen med att hitta en modell för samverkan var att bergarbetarna befinner sig långt under gjord i en kuperad miljö.

– Det kan bli nödvändigt att rökdyka en lång sträcka. Då är det svårt att ta sig fram och hitta skadade och sedan få ut dem på ett säkert sätt.

Förhoppningen är nu att samarbetsmodellen ska spridas till gruvor utanför Västerbotten.

– Den kan även vara överförbar till andra verksamheter, som industriområden och tunnlar, där de skadade också är svåråtkomliga, säger Sofia Karlsson.