SÄKERHET
Svårt tryck på hem för vård av unga

VÅLD. På Råby SiS-hem ska två nya högsäkerhetsavdelningar införas efter bara tre månaders förberedelser. På Hornö SiS-hem ökar trycket när andra missbruksavdelningar omvandlas till ungdomsplatser.
Ett par dagar före lucia förra året fick arbetsmiljön på SiS-hemmen sitt andra föreläggande under 2020-talet. Anmälningar om allvarliga händelser i arbetsmiljön har fortsatt att komma in till Arbetsmiljöverket, som gjorde nya inspektioner i våras av hur rutinerna runt situationer med hot och våld fungerar i praktiken. Under tiden fortsätter verksamheten att expandera i snabb takt, som en del av samhällets satsning på hårdare tag mot gängkriminalitet.
Allt fler unga begår grova brott, och döms till längre straff. I slutet av oktober bestämdes därför att SiS ska skaka fram 100 nya platser för tvångsvård av unga senast i vår. Dagens drygt 600 ungdomsplatser ska bli runt 700. Men fler ungdomar kräver flera anställda, fler byggnader, fler skolplatser och anpassningen går både för snabbt och för långsamt.
Huvudskyddsombudet på Råby SiS-hem, Jens Oscarsson, är en av dem som oroar sig för att institutionen inte hinner förbereda sig tillräckligt. Verksamheten på Råby ska med start i januari utökas med två slutna avdelningar för lagförda ungdomar i säkerhetsklass 2, det vill säga med ungdomar som är dömda för grova brott. Den 9 december hänvände Oscarsson sig enligt paragraf 6:6 A till Arbetsmiljöverket med begäran om arbetsmiljöåtgärder.
En av de frågor han krävde svar på är hur gisslansituationer ska undvikas i framtiden. År 2020 skedde en allvarlig incident på Råby där beväpnade män tog sig in på området utifrån och krävde fritagning av två av ungdomarna.
Vi vårdar också gängkriminella. Och vi kan få en pojke som är 19 år, då är han vuxen, men de är ju jätteunga.
Jens Oscarsson skriver bland annat att han saknar svar om planerade åtgärder för hur tillgången till farliga föremål ska begränsas inomhus samt hur personalens evakueringsmöjligheter vid eventuella upploppssituationer ser ut. Arbetsmiljöverket är inne på samma område i sitt föreläggande, att de statliga behandlingshemmen måste bli bättre på att utbilda personal om riskerna för hot och våld samt på att utreda och utvärdera händelser och personalens ohälsa. Att expansionen medför risker för personalen är allmänt känt.
- Man behöver vara medveten om att det kan finnas risker med de prioriteringar vi nu gör. För att vårdkvaliteten ska påverkas så lite som möjligt behöver vi därför vidta kompensatoriska åtgärder, och de risk- och konsekvensanalyser som nu genomförs blir särskilt viktiga, kommenterade SiS generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark i samband med att ökningen av antal platser presenterades.
Det är en sorts perfekt storm som drabbar SiS-hemmen. Arbetsmiljön måste förbättras, samtidigt som verksamheten expanderar och ungdomarnas säkerhet och rättigheter måste tillgodoses. De prioriteringar som generaldirektören pratar om innebär bland annat att gruppstorlekar ökar och att en del missbruksboenden omvandlas till ungdomsplatser. I slutet av november öppnade de första LVU-avdelningarna på Gudhemsgården, som tidigare var ett LVM-hem, det vill säga tvångsvård av missbrukare. Totalt ska 33 unga beredas plats på hemmet.
Den omvandlingen märks i sin tur på behandlingshemmet Hornö , där män tvångsvårdas med alkohol och narkotikamissbruk, psykisk ohälsa och utagerande beteende.
- Vi är överbelagda och arbetsbelastningen ökar kopiöst. Vi vet inte riktigt hur vi ska lösa det, vi har till exempel personer som är utplacerade på något boende, och om de får återfall har vi inte längre platser till dem. Och har man inte tillräckligt med resurser så påverkar det säkerheten, säger Reem Barghout, huvudskyddsombud på Hornö, och tillägger att det är så mycket prat om LVU och LSU just nu, att man glömmer att LVM också är en stor del av det som händer.
- Vi vårdar också gängkriminella. Och vi kan få en pojke som är 19 år, då är han vuxen, men de är ju jätteunga, säger hon.

Hårdare tag har blivit patentlösningen som dagens politiker hoppas ska, på Alexander den Stores drastiskt hårdföra vis, lösa den gordiska gängvåldsknuten en gång för alla. Men enkla lösningar är sällan det, som talesättet lyder. I en verksamhet där det ingår att bedöma risk för gisslantagning, för vapenhot, våld, uppror och trakasserier innebär ett systematiskt arbetsmiljöarbetet mer än några pennstreck på ett planeringsdokument.
Den 16 januari ska de första pojkarna flytta in på två nya avdelningar på Lunden, som blir satelliter till Råby. Verksamheten där riktar sig främst mot pojkar i gymnasieåldern och med hög säkerhetsklass, klass 2, en renodlad LSU-verksamhet, med bara lagförda ungdomar, alltså dömda för grova brott. Omyndiga personer som kanske behöver utbildas till något och helst fostras till att bli mer ansvarstagande vuxna.
I skrivelsen ifrågasätter Jens Oscarsson att säkerhetsklassningen blir högre på Lunden-avdelningarna Hill och Ängen än vad den är i Råby, trots att ”det är uppenbart för alla som besökt båda ställena att Hill/Ängen inte uppnår samma säkerhetsklass.” Han konstaterar också att det under minst ett halvår framåt kommer att saknas perimeterskydd utomhus, det vill säga någon form av inhägnad.
Jens Oscarsson vill inte kommentera sin begäran hos Arbetsmiljöverket ytterligare eftersom han trots allt ser positivt på samarbetet med arbetsgivare och hoppas på konstruktiva lösningar.
- Vi förstår läget, vi har ett gäng ungdomar i samhället som inte kan vara på hvb-hem längre. Är det någon som kan lösa det så är det vi. Men de stora utmaningarna är att det är väldigt många människor inblandade för att detta ska fungera, och tidsperspektivet är väldigt kort, säger han.