RÄTTSLIGT

Har en dom om arbetsmiljöbrott rättskraft för en civilrättslig prövning?

”Att det i Rumänien är så att domare som tillämpar EU-rätten i strid med rumänsk rätt kan disciplineras för det är inte ursäktligt”, skriver Erik Sinander.

EU-RÄTTEN. Att låta en förvaltningsdomstols dom rörande en arbetsplatsolycka få rättskraft för ett brottmål och civilrättsliga skadeståndsanspråk om samma sak är inte förenligt med EU-rätten, fastslog EU-domstolen i ett avgörande rörande en elektrikers dödsfall i arbetet.

Hösten 2017 avled en elektriker efter en arbetsplatsolycka i Rumänien. Som en följd av dödsfallet genomfördes dels en arbetsmiljöutredning mot det bolag som elektrikern hade arbetat på, dels en polisutredning om arbetsledarens straffrättsliga ansvar till följd av olyckan. Den förvaltningsrättsliga arbetsmiljöutredningen kom fram till att händelsen inte skulle kvalificeras som ett arbetsolycksfall. I det parallella brottmålsförfarandet kom detta att få betydelse eftersom en förvaltningsdomstols dom enligt rumänsk rätt ska ha rättskraft för andra förfaranden. Eftersom förvaltningsdomstolen slagit fast att det inte var fråga om någon arbetsplatsolycka kunde därför heller inte arbetsledaren ställas till svar i brottmålet mot honom. Dessutom kunde den avlidnes anhöriga inte heller få det skadestånd som de krävt av företaget.

Den rumänska appellationsdomstolen som skulle pröva brottmålet och det civilrättsliga skadeståndsanspråket i andra instans frågade EU-domstolen om de EU-rättsliga principerna om skydd för arbetstagare som kommer till uttryck i ramdirektivet om arbetsmiljö (89/391) och EU-stadgans artikel 31 tillåter en så långtgående rättskraft som den rumänska.

EU-domstolen konstaterade inledningsvis att artikel 1 i ramdirektivet innehåller principiella regler som syftar till att undvika arbetsplatsolyckor. Artikel 5 i direktivet kräver att arbetsgivare är ansvariga för arbetsmiljön. I direktivet finns det dock inte några processuella regler om hur denna skyldighet ska genomföras. Principiellt är det processuella genomförandet av direktivet en nationell fråga, men EU-domstolen erinrade i sin dom om den betydelse som effektivitets- och likvärdighetsprinciperna har i detta avseende. Effektivitetsprincipen kräver att EU-rätten genomförs på ett effektivt sätt och att det inte blir orimligt svårt för rättighetsbärarna att utkräva sina rättigheter.

Erik Sinander är docent i internationell privaträtt vid Stockholms universitet.

Samtidigt kräver likvärdighetsprincipen att formerna för genomförandet är åtminstone likvärdiga med formerna för hur motsvarande nationella frågor regleras. EU-domstolen konstaterade därefter att rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol som skyddas av artikel 47 i EU-stadgan bland annat kräver att de berörda ska få rätt att yttra sig. Om en förvaltningsdom läggs till grund för en brottmålsdom utan att de berörda i brottmålet får yttra sig kränks denna rätt. Det är därför inte tillåtet att utsträcka rättskraften av en förvaltningsdomstols dom till att omfatta rättigheter som skyddas av EU-rätten om inte de berörda först får yttra sig i saken.

Avslutningsvis konstaterade EU-domstolen att EU-rätten måste få företräde i ett fall som detta. Att det i Rumänien är så att domare som tillämpar EU-rätten i strid med rumänsk rätt kan disciplineras för det är inte ursäktligt. Inte heller har det för företrädesprincipen någon betydelse att det är den rumänska författningsdomstolen som slagit fast vidden av rättskraften. EU-rätten har företräde.

Den 26/) 2024 Dom: ECLI:EU:C:2024:788 den 26 september 2024. Mål: C--792/22

BYLINE; Daniel Karman/TT