Varför skrev du boken, Elinor Torp?

Vad beror det på?

- När allting handlar om jobb till varje pris är det väldigt svårt att tacka nej till ett jobb. Man ska stå med mössan i hand om någon ringer. Unga är inte heller i en position där de kan ställa krav på sin arbetsmiljö och de kan inte flagga för faror, helt enkelt för att de inte känner till dem.

Hur har det blivit så här?

- För tjugo år sedan hade de stora industrierna egna underhållsavdelningar och gjorde jobbet på ett säkrare sätt. Nu tar man in entreprenörer för de mest riskfyllda jobben. Folk längst ner i botten av de långa kedjorna av entreprenörer och bemanningsföretag har inte koll på vilka farorna är, särskilt inte de yngsta. Den aktuella olyckan är ett belysande exempel, unga killar som ringdes in samma dag eller kvällen före. De hade ingen aning om vad de skulle göra. En av dem, som inte finns längre, trodde att han skulle mura. I stället blev han satt att spruta vatten med en brandslang in i en het ugn.

Har du personliga skäl att vara engagerad i arbetsmiljöfrågor?

- Jag blev väl lite utnyttjad de första tio åren av mitt arbetsliv, utan att förstå det. Jag jobbar inte i en bransch där man riskerar att dö på jobbet, men man kan ju stressa ihjäl sig på sikt.

Vem ska läsa boken?

- Den är skriven så att ungdomar på väg ut i arbetslivet ska kunna läsa den. Den innehåller inte alltför många siffror och annat träigt. Även nya skyddsombud och nya arbetsmiljöingenjörer som kommer ut på företagen är tänkta läsare.

Vad hoppas du uppnå med boken?

- Att var och en stannar upp och tänker. Ska vi kunna arbeta högre upp i åldrarna måste arbetsmiljön bli en viktigare fråga i samhällsdebatten. Ämnet måste upp på agendan.

Ny bok på gång?

- Kemiska hälsorisker, belastning och det psykosociala är faror som inte syns i statistiken och som främst drabbar kvinnor. Där finns mycket mer att skriva om.