Därför tar vi risker på jobbet

<p>Snöröjaren som omkom vid Linghems station skulle inte hacka is utan varna kollegan när det kom tåg. Men han var fullt sysselsatt med att hjälpa till och märkte inte tåget.</p> <p>Det framkommer i Arbetsmiljöverkets utredning.</p> <p>-?Uppgifterna bygger på förhören med den andre snöröjaren. Han säger att de hade en tyst överenskommelse om vem som skulle vara signalman och uppgiften låg på mannen som omkom, säger arbetsmiljöinspektör Bertil Sandberg.</p> <p>Olyckan inträffade den 1 februari. De båda männen hade till uppgift att rensa en järnvägsväxel från snö och is.</p> <p>Arbetsmiljöverket är kritiskt till den rutin företaget Strukton Rail har att arbetarna själva gör en riskbedömning. Någon chef är aldrig inblandad.</p> <p>-?Det är ingen som granskar de här riskbedömningarna. Då blir det inte av att man skriver ner och då glöms en del säkerhetsrutiner bort, säger Bertil Sandberg.</p> <p>Kanske var det därför som ingen av männen agerade signalman. I stället var båda fullt sysselsatta med att befria växeln från is.</p> <p>-?Det framstår som ganska tydligt, även om det inte går att bevisa. Snöröjaren som klarade sig säger att han hörde att kamraten hackade.</p> <p>Bertil Sandberg kan förstå att männen jobbade som de gjorde.</p> <p>-?Hela arbetssättet att hjälpas åt är mänskligt. Att bara stå och se på när en kamrat sliter känns inte bra.</p> <p>Dessutom var det mörkt och kallt och ju förr männen blev klara, desto snabbare kunde ta sig inomhus igen.</p> <p>Den 8 april omkom en man som gjorde besiktningar i Stockholms tunnelbana. Liksom snöröjaren arbetade han i trafikerat spår. Bertil Sandberg säger att avstängt spår naturligtvis är en möjlig säkerhetsåtgärd.</p> <p>-?I Holland görs inga arbeten i trafikerat spår. Kanske går det i den riktningen även här, säger han.</p>