Nyhetsarkiv

Vilka hänsyn måste arbetsgivaren ta till kön?

Said Andersson, Maria Steinberg, Sven Grahn

EXPERTERNA. Vilka krav kan man ställa på att en arbetsplats ska anpassas för båda könen? Till exempel omklädningsrum för både kvinnor och män. Lyfthjälpmedel för kvinnor. Hänsyn till gravida. 

Maria Steinberg, docent i arbetsmiljörätt:

I paragraf 1, kapitel 2 i arbetsmiljölagen står att arbetsförhållandena ska anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt hänseende. I förarbetena till lagen menas bland annat till att anpassning måste också ske till kvinnor. Det kan gälla skyddskläder, verktyg eller höjden på arbetsbord. Arbetsgivaren ska göra riskinventering. Hänsyn ska tas till kön.  Se även de allmänna råden i AFS 2012:2 med ändringar 2019:8 Belastningsergonomi. Normalt ska omklädningsrum vara skilda för män och kvinnor. Duschar och tvättplatser ska vara åtskilda. Detta gäller om män och kvinnor tvingas använda dessa samtidig. Se paragraferna 67 och 72 i AFS 2020:1 Arbetsplatsens utformning.  I AFS 2007:5 med ändringar 2014 och 2018 Gravida och ammande arbetstagare som utfärdats med stöd av ett EU-direktiv finns krav om undersökning, riskbedömning, information och åtgärder samt förbud för vissa arbeten. Se vidare Arbetsmiljöverkets beslut vad gäller covid. Se www.av.se.  

Sven Grahn, förhandlare samt arbetsrätts- och arbetsmiljöjurist, Transportföretagen.

Initialt kan sägas att större krav ska normalt sett kunna ställas på en större arbetsgivare/verksamhet än en mindre. Skillnader i utformningen av arbetsplatsen, som omklädningsrum, utifrån kön kommer exempelvis till uttryck i paragraf 67 samt paragraf 72 i AFS 2020:1. En mer generell anpassning på arbetsplatsen oavsett könstillhörighet kan även återfinnas i pararaf 1, kapitel 2 i arbetsmiljölagen paragraf 2, kapitel 3 samt SAM 2001:1 där syftet är att arbetsgivaren ska förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö, vidare finns AFS 2020:5 om arbetsanpassning, vilken kan tillämpas både individuellt och generellt utifrån kön och den bedömningen ska fortlöpande ske för att AT ska kunna vara kvar eller återkomma till sitt arbete. Gällande lyfthjälpmedel finns rekommendationer för gravida och ammande i paragraf 6 i AFS 2007:5, dock finns inga viktgränser angivna, om än att undersökningar visar på att en stor fysisk belastning kan påverka graviditeten negativt. Där behövs troligen mer forskning. 

Said Andersson, tidigare regionalt arbetsmiljöombud och ombudsman på Unionen, arbetat med nätverk och utbildningar inom arbetsmiljö: 

Arbetsmiljölagstiftningen har inriktning på att arbetsförhållandena ska anpassas till människors olika fysiska och psykiska förutsättningar. Lagstiftningen fokuserar på att arbetsgivaren ska ha en god arbetsmiljö för medarbetarna oavsett vad individen har för bakgrund, könsidentitet, läggning och styrkor/svagheter fysiskt och psykiskt. Detta gör att väldigt lite av lagstiftningen fokuserar på vad individen har för kön.  

Med det sagt så finns det ändå delar av lagstiftningen som tar upp kön som man kan ställa krav utifrån. Några exempel är till exempel omklädningsrum som behandlas i föreskriften Arbetsplatsens utformning AFS 2020:1 där det under paragraf 67 står att omklädningsrum normalt ska vara skilda för män och kvinnor om de behöver använda dem samtidigt. Ett annat exempel på en föreskrift som man kan ställa krav utifrån och som helt fokuserar på kön är Gravida och ammande arbetstagare AFS 2018:7. 

Till sist vill jag säga att forskningen när det gäller kvinnors arbetsmiljö är eftersatt. Forskningen har haft fokus på den genomsnittliga mannen. Här behöver forskningen utvecklas, det finns trots allt skillnader, ta till exempel att fertila kvinnor har en menstrationscykel varje månad som påverkar både fysiskt och psykiskt.