"Till slut vågar ingen säga ifrån"

På bioteknikföretaget Cytiva i Umeå händer saker. Enligt larm från larm från arbetsplatsens fackliga förtroendemän har arbetsgivaren under åratal försökt krossa den fackliga lokala organisationen. Mobbing, trakasserier, hot och kränkningar beskrivs av en uppgiven lokal IF-Metallklubbstyrelse som också i ett brev till sina medlemmar konstaterar att arbetsgivaren medvetet förhindrar, försvårar och försämrar allas rättigheter. Förbundets chefsjurist Darko Davidovic håller med. I en intervju i Dagens Arbete kallar han det som händer på Cytiva för ett angrepp på hela fackföreningsrörelsen:

 "Under mina 23 år på IF Metall har jag aldrig varit med om något arbetsställe som så ihärdigt varit efter klubben att de till slut inte orkar längre. Det är helt unikt, Under mina 23 år på IF Metall har jag aldrig varit med om något arbetsställe som så ihärdigt varit efter klubben att de till slut inte orkar längre. Det är helt unikt, säger han.

Och efter ett antal tvister, centrala förhandlingar, nära-arbetsdomstolen-upplevelser och konflikter där också iblandning av förbundsledningen krävts, nåddes under sensommaren 2023 kulmen. Hela klubbstyrelsen avgick, solidariskt med varandra, i protest mot bolagets antifackliga behandling.

Det var ungefär samtidigt som Sverigedemokraterna och regeringen gav Arbetsmiljöverket i uppdrag att skapligt snabbt utreda skyddsombudens vara på arbetsplatser i Sverige. Förenklat handlar det om att lämna en bild av hur fler skyddsombud ska kunna engageras. Behövligt och bra – tills bilden klarnar. Framför allt handlar det om att skyddsombuden inte behöver vara med i facket eller vara utsedda av facket.

 Från Sverigedemokratiskt håll har den linjen drivits länge: Att skyddsombud inte ska vara bundna till fackföreningar som partiet stämplar som ”sossiga”. Ett stort antal fackföreningar hamnar i den fållan. Samtliga inom LO. Det var nog inte överdrivet svårt att få med sig tre borgerliga partier i regering på tåget i den här frågan. 

Om utredningen som nu ska arbetas fram kommer att användas för att göra politiska idéer om hur arbetsmiljöfrågor drivs bäst till verklighet, återstår att se. 

Men vad har det med bioteknikföretaget i Umeå att göra? Inget, eller allt. Jag tror att det är arbetsplatser likt Cytiva som behöver hållas i tanken när frågor ska ställas kring hur fler kan tänkas vilja engagera sig som skyddsombud. Det finns ett mycket bra exempel att statuera i det som händer där, dels för att det händer på riktigt och dels för att det inte är ett enskilt fall. 

Att motarbeta fackligt aktiva och skyddsombud är inte ovanligt alls. Det händer varje dag, året runt, och har gjort så under lång tid – alltjämt sedan det allra första arbetsplatsombudet eller skyddsombudet yttrade sig på någon arbetsplats för första gången, för hundra år sedan. Här har vi nu en hel grupp fackligt förtroendevalda som avgår efter att, som de beskriver det, ha blivit i praktiken utkörda och krossade av bolagsledningen. 

Det är bara mörkt. Men det skulle kunna vara mörkare. De förtroendevalda var organiserade och hade ett fackförbund i ryggen. Det tog flera år för bolaget att vinna vad som förhoppningsvis ska komma att bli en delseger, förutsatt att fackklubben lyckas resa sig igen.

 ”There is power in a union” skrev den kända fackliga kämpen och aktivisten Joe Hill i en sång i början av 1900-talet. Det är det som är grejen, att den styrkan är vad som behövs när kampen man är satt att utkämpa och frågorna man är satt att driva möts av motstånd uppifrån. Varje skyddsombud som hamnar i skottlinjen – och det gör de flesta skyddsombud bara genom att påtala risker de har i uppgift att påtala – behöver den styrkan. Annars tar det inte år att tysta. Det tar dagar, som mest. Till slut vill eller vågar ingen ställa sig upp och säga ifrån.