Skarp kritik mot polisens hantering av Löfving

Den åttonde december anmälde Arbetsmiljöverket misstanke om arbetsmiljöbrott i Polismyndigheten till polisens enhet för särskilda utredningar, som hanterar fall som rör den egna myndigheten.

Bakgrunden är väl känd: På kvällen den 22 februari tog Mats Löfving, tidigare chef för Nationella operativa avdelningen och ställföreträdande rikspolischef, sitt liv i bostaden i Norrköping. Tidigare samma dag hade den av polisledningen tillsatte utredaren Runar Viksten utpekat Löfving som skyldig till jäv och rekommenderat att han skulle avskedas.

”Arbetsgivaren hade låtit en extern utredare hålla en medialt mycket uppmärksammad pressträff innehållande såväl arbetsrättsliga överväganden och rekommendationer gällande arbetstagarens anställning som personliga och integritetskänsliga uppgifter”, skriver Arbetsmiljöverket i sin anmälan.

Mats Löfving hade i flera månader varit utsatt för ett osedvanligt medietryck samt ryktesspridning kring sin tidigare relation med en medarbetare. Han visste vad som väntade, eftersom han fått ta del av innehåll ur Vikstens utredning några dagar tidigare.

Efter presskonferensen, där ingen i polisledningen deltog, skjutsades Mats Löfving hem av sina livvakter och lämnades ensam i bostaden med alla mediekanalers rapportering kring sin person.

”Varken före, i samband med eller efter presskonferensen genomförde arbetsgivaren någon riskbedömning av de faktorer i arbetsmiljön som kunde utgöra risk för arbetstagarens psykiska hälsotillstånd. Några akut krisstödjande insatser genomfördes inte heller från arbetsgivarens sida, vilket rimligen borde ha övervägts då arbetstagaren direkt efter presskonferensen uppgav sig vilja lämna arbetsplatsen och därefter skjutsades hem av sina livvakter”, fastslår Arbetsmiljöverket.

Polismyndigheten gjorde, vilket anses okonventionellt i sammanhanget, en egen utredning. I den hävdas att Löfving fått stöd både före och i samband med presskonferensen. Efter att ha tagit del av utredningen skriver Arbetsmiljöverket:

”På vilket sätt omnämnda åtgärder utgjort något kvalitativt uppfyllande av föreskrivet krisstöd … har på grund av de knapphändigt angivna uppgifterna i Polismyndighetens utredning inte närmare kunnat vederläggas.”

Arbetsmiljöverket anser att polisledningen rimligen inte kan ha varit okunnig om riskerna för en anställd i Löfvings situation och skriver:

”Enligt uppgifter från skyddsorganisationen fick arbetsgivaren även signaler från flera av varandra oberoende håll om förekomsten av suicidal risk i nära anslutning till presskonferensen. Oaktat detta kan Arbetsmiljöverket ändå konstatera att arbetstagarens situation varit ansträngd och starkt psykiskt påfrestande redan en längre tid tillbaka innan presskonferensen.”

Arbetsmiljöverket grundar sin åtalsanmälan på följande lagrum:

# Arbetsmiljölagens 3 kapitel 2 paragrafen om arbetsgivarens skyldighet att förebygga ohälsa och olycksfall och att ”fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta”.

# Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2001:1) 8 och 10 paragrafen om systematiskt arbetsmiljöarbete om riskbedömningar och att ”omedelbart eller så snart det är praktiskt möjligt genomföra de åtgärder som behövs” samt att dokumentera dessa.

# Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2015:4) om organisatorisk och social arbetsmiljö och skyldigheten att vidta åtgärder mot kränkande särbehandling.

# Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1999:7) 4 paragrafen om första hjälpen och krisstöd och 7 paragrafen om att chefer ska ha ”tillräckliga kunskaper om krisstöd för att kunna planera och ordna detta på ett lämpligt sätt”.

Arbetsmiljöverket har gjort två inspektioner av Polismyndigheten i anledning av Löfvings död och efter utredning funnit att ”skyddsansvarig inte har fullgjort sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagstiftningen”.

Slutsatserna är ovanligt skarpa:

”Inget har heller framkommit i Arbetsmiljöverkets utredning som visar att Polismyndigheten självmant förmått identifiera risker i arbetsmiljön. Detta trots att både arbetsgivare och skyddsorganisation synes ha varit helt överens om de uppenbara och hela tiden stegrande riskerna i den sociala arbetsmiljön för arbetstagaren. Polismyndigheten uppger även själva i sin utredning att medietrycket på såväl myndigheten i stort som på enskilda arbetstagare varit intensivt och utöver det normala samt att sådan exponering, med stöd även i forskning, faktiskt inneburit avsevärt ökade risker för ohälsa.”

I tillsynsärendet (2023/011791) riktade Arbetsmiljöverket den 5 september ett föreläggande om ett antal åtgärder i arbetsmiljön. Sedan Polismyndigheten uppfyllt kraven avslutades ärendet för två veckor sedan.

Arbetsmiljöverket har inte utrett själva skuldfrågan i fallet Löfving, utan skriver:

”Vi överlämnar därför ärendet för prövning om Polismyndigheten genom straffbar oaktsamhet har gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott genom åsidosättande av vad som i enlighet med arbetsmiljölagen ålegat dem till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.”